Stockholm måste bli en stad för alla
Sannolikhet är betydligt mer användbart när det gäller att sätta en standard för hur en majoritetsbudget ska falla ut. ”Tala alltid sannolikt, majoriteten!”, är det som om de sagt sig. Är det sannolikt att skattesänkningar ger utrymme för stockholmarnas trygghet och service, till verksamheter för unga och resurser för äldreboenden i staden?
Sannolikt inte, och en pandemiplågad stad blottade plötsligt sina svagaste punkter. Hälsoskyddet har inte på sannolik grund kunnat upprätthållas, vilket sannolikt beror på att samma majoritet i regionen kör sönder sitt uppdrag och samtidigt ska skattesänkningar vara den mest sannolika slutsatsen trots att bostadsbristen eskalerar och smittskyddet fungerat uselt lokalt, då är det här sannolikt inte det bästa för väljarna.
Varför nattklubben skulle vara öppen, både för efterfest och inspektion där alla fick riskera livet när det borde varit stängt. Om en kommun signalerar att lokala föreskrifter är prioriterat så lågt, undrar jag vilka värden som värnas och vem skyddsobjektet är.
Bromma flygplats katastrofunderskott började sin sannolika resa mot kraschen redan före pandemin, om de också skulle betalt marknadsmässig markhyra till staden, och nu när sannolikheten att Brommaflyget inte lyfter på något vis, borde ju sannolikheten vara i höjd med att det är sant att flygplatsen ska stängas, med tanke på sannolikhetskalkylen ovan, ja då är det helt osannolikt det som faktiskt händer, att majoriteten sannolikt aldrig kommer fatta ett sådant beslut då det är alldeles emot doktrinen om att affärsflyg som aldrig någonsin kommer lyfta mer, inte ska fläcka deras mandat.
Vad får vara globalt? Ekonomi får vara globalt. Konsumtionskultur får vara globalt. Kultur får vara global i Filmstaden. Energiutvinning är global.
Vad som inte får vara globalt; klimatlösningar. Nu har vi Stockholm idag med majoritetens ambitiösa plan för miljön och klimatet i staden men inget klimatnödläge till grund för planen. En träffar det en siktar på, och de så kallade utsatta områdena får mest negativ uppmärksamhet. I media förs arbetet med fler patrullerande vakter och övervakningskameror fram som något positivt för politiska majoriteten i vissa områden. I andra områden lyfter majoriteten miljöarbetet, men inte i de utsatta områdena, vilket ökar bilden av en allt mer segregerad stad. Trångboddhet skapar smittvägar som inte går att undvika, om det inte byggs mer allmännytta med hyror som sjuksköterskor, studenter och lagerarbetare kan efterfråga.
Fattar vi politiker inte beslut för alla som ryms i staden oavsett vem de röstat fram? Vill vi genomföra Agenda 2030, som är ett avgörande och grundläggande demokratidokument, behöver vi motarbeta social, ekonomisk och miljömässig segregation. Vi behöver mäta konsumtionsbaserade utsläpp per stadsdel, följa upp matsvinnet från varukorg till kylskåp, från tallrik till avfallssortering, om det någonsin kommer dit.
Bostadsområden i fokus för progressivt miljöarbete med hyror för stora plånböcker, som Norra Djurgårdstaden, kan riskera att bli segregerat. SVA alltså socialt värdeskapande analys ska ha tillämpats i den exploateringsprocessen, men stadsdelen framstår som ett gated community. Vilken analys låg till grund där och ligger till grund i framtiden? Hur utnyttjas mötesplatser, kulturutbud och delaktighet och tillgängliga flöden när soporna är sorterade och den miljöskattesubventionerade bilen står på laddning i ett sådant område? Rädda Norra Djurgårdstaden från att bli segregerad!
Vänsterpartiet har konkreta och omsättbara förslag till en politik för alla stockholmare. Det kommer krävas mer av stockholmarna och av Stadshuset. Vi ser klimatnödläget och social och ekonomisk utsatthet som en integrerad fråga. För att genomföra planen för en hållbar och sammanhållande stad behöver förslag till beslut läggas som samverkar till biologisk och social mångfald. Kultur kan inte ersättas med ännu ett lattefranschaisekluster med vetskapen om att stadskärnan går mot utarmning. Vem ska lämna avtryck i staden om inte människorna som bor och lever där? För vi har bara varandra, med eller utan pandemi.
Låt Stockholm bli en stad för alla.
Rosemarie Rooth (V), ledamot i kommunfullmäktige