Dödsskjutningarna i landets förorter är inget annat än en nationell kris. Det är dags att regeringen erkänner faktum och tillsätter en haverikommission som tar ett helhetsgrepp om frågan. Vi tänker inte acceptera att fler unga människor dör i meningslöst våld.

Under våren sköts tre unga män ihjäl i Stockholmsförorten Sätra. Sorgen som det orsakade förlamade området. Familjer, vänner och boende i Sätra påverkades alla av händelserna. För dödsskjutningarna innebär en stor personlig sorg för de som drabbas, men det påverkar också hela områden. Vad ska de barn som växer upp i Sätra, Biskopsgården, Rosengård, eller i andra drabbade orter, tänka om framtiden när de ser att unga som bara är några år äldre än dem själva skjuts ihjäl?

Händelserna i Sätra är tyvärr långt ifrån en engångsföreteelse. Runt om i landet ser vi hur det dödliga våldet fortsätter. Under 2018 skedde över 300 skjutningar i Sverige vars konsekvens var 45 döda och 135 skadade. Vi kan inte acceptera att de döda bara blir siffror i statistiken. Det är till stor del unga människor, som hade kunnat ha ett helt liv framför sig.

Alla de hundratusentals människor som bor i de berörda områdena, runt om i vårt land, har också precis samma rätt att känna sig trygga som alla andra invånare. Trots det upplever många, bland andra de anhöriga till offren, att våldet inte tas på samma allvar som om det drabbat rikare områden. Det är en uppfattning vi delar.

Vi politiker ute i kommunerna har ett stort ansvar för det förebyggande arbetet, som är en av våra viktigaste uppgifter. Vi måste göra allt i vår makt för att förhindra inflödet till de kriminella gängen och för att fånga upp de ungdomar som riskerar att hamna i kriminalitet. Det handlar framförallt om att göra rejäla satsningar på så kallad avhopparverksamhet, på fältverksamhet och på samverkan mellan skola och socialtjänst. Och här behövs mycket mer göras, över hela landet.

Men att de här brotten så ofta begås i våra förorter visar på ett strukturellt problem. Bristen på framtidsutsikter har ätit sig in i samhället och kriminalitet och våld har kunnat breda ut sig.

Brott och klassklyftor hänger ihop. Vi väntar fortfarande på de satsningar som behövts i decennier för att skapa ett tryggare samhälle. Det är satsningar på skolan, det är en bostadspolitik som på riktigt bryter segregationen, det är fler jobb och ett återupprättande av de sociala trygghetssystemen.

Vänsterpartiets besvikelse med S-MP-regeringens agerande är stor. Från ansvariga ministrar hör vi samma gamla visa. Fler poliser kommer, någon gång i framtiden. Men det här är en nationell kris idag. Våra förorter blöder nu. Och problemen är större än bara antal poliser.

Därför kräver vi nu tillsättandet av en haverikommission, med anledning av dödsskjutningarna. Regeringen måste ta ett helhetsgrepp med utgångspunkt i forskning och beprövad erfarenhet om hur vi minskar förekomsten av skjutningar och dödligt våld. Samla nationella och lokala myndigheter, civilsamhälle, forskning och rättsväsende och klargör vilka roller och skyldigheter som olika aktörer har i arbetet.

Det är nog nu. Vi accepterar inte att fler unga dör.

Anna Maria Romlid (V), oppositionsråd Västerås

Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd Stockholm stad

Emma-Lina Johansson (V), oppositionskommunalråd Malmö stad

Jenny Broman (V), oppositionsråd Göteborg

Linda Sjögren (V), gruppledare Södertälje

Mats Einarsson (V), gruppledare i Botkyrka

Nicklas Lundström (V), oppositionsråd Norrköping

Tobias Smedberg (V), kommunalråd Uppsala kommun

Ulrika Edman (V), gruppledare Umeå kommun

Detta är en debattartikel som ursprungligen har publicerats i Aftonbladet.

Uppdaterades: 24 jun 2019