Efter årsskiftet börjar min drygt ett år gamla dotter på förskolan. Som mamma hör det till att vara orolig för sitt barn – det verkar nästan ingå i föräldraskapet på något sätt. Hittills har jag dock inte varit orolig för kvaliteten på det pedagogiska innehållet eller barnomsorgen på förskolan. Men efter att ha läst finansborgarrådets förslag till budget är jag tyvärr inte lika säker.

Alla verksamheter får ökade kostnader varje år, oberoende av vilka politiker som styr i Stadshuset. Personalen ska så klart ha årliga lönepåslag, hyran för lokalerna höjs någon procent per år och saker som livsmedel och förbrukningsmaterial blir lite dyrare. För att kunna upprätthålla samma nivå måste verksamheten alltså få täckning för kostnadsökningar, annars måste man dra ner på något. Det är precis det här som kommer hända nu – både i förskolan, gymnasieskolan, gymnasiesärskolan och på fritidshemmen. Tillskotten i budgeten täcker nämligen inte ens pris- och löneökningarna.

Pris- och löneökningarna inom välfärden beräknas ligga på 2,7 procent nästa år. Men i Stockholms stads nya budget får förskolan bara en ökning på 0,9 procent. Självklart kan verksamheterna ofta jobba lite smartare för att spara pengar – men de kraven har förskolan och skolan haft på sig i väldigt många år nu. Utrymmet att dra ner på kostnader utan att det går ut över barngruppernas storlek, antal fast personal och inköp av pedagogiskt material börjar bli begränsade. Det finns helt enkelt en gräns för hur mycket en verksamhet kan effektiviseras.

I praktiken betyder därför den nya budgeten nedskärningar i förskolan, vilket kan bli väldigt kostsamt för staden och samhället på längre sikt. Vi vet nämligen hur viktig förskolan är för barnens språkutveckling, sociala träning och framtida skolgång. Detsamma gäller stadsdelarnas öppna verksamheter som parklekar och öppna förskolor som också drabbas av hårda sparkrav i den nya budgeten. De här verksamheterna är helt ovärderliga för att kunna upptäcka föräldrar och barn som av någon anledning har det kämpigt och tidigt kunna sätta in extra stöd. Det lönar sig också i längden.

Därför har jag en har en fråga till finansborgarrådet Anna König Jerlmyr, inte som politiker utan faktiskt som mamma. Hur kommer du se till att de här besparingarna inte leder till sämre kvalitet i våra barns förskolor? Vad kommer du göra för att lindra min och andra föräldrars oro? Det gäller inte heller bara förskolan, utan även fritidshemmen, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan. De får också för lite pengar för att klara sina kostnadsökningar.

Vi vet inte var vår dotter får förskoleplats än, men förhoppningsvis blir det inte alltför långt från där vi bor. Men från att ha varit orolig för att min dotter inte ska få kompisar och bli bjuden på andra barns kalas, så handlar nu min oro snarare om ifall pedagogerna kommer att ha förutsättningar att faktiskt möta henne som individ och stötta hennes utveckling. Det är inte några roliga funderingar att ha som förälder. Jag tror att många med mig känner att den där skattesänkningen på över 400 miljoner förra året var lite onödig. Det hade nog varit bättre att satsa pengarna på det viktigaste vi har istället.

Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd Stockholms stad

Det här är en debattartikel som ursprungligen publicerats på Stockholm Direkt

Uppdaterades: 16 okt 2019