Många som dött i covid-19 har haft hemtjänst eller bott på ett äldreboende i Stockholms stad. I SVT Agendas utfrågning intygade den ansvariga politikern att han vill arbeta med de strukturella bristerna inom äldreomsorgen. Men tyvärr lyser både förslag och resurser med sin frånvaro.

I söndags sände SVT:s Agenda ett två timmar långt specialprogram om Sveriges coronastrategi. En av dem som frågades ut var kristdemokraten Erik Slottner, äldreborgarråd och därmed högst politiskt ansvarig för äldreomsorgen i Stockholms stad.

Slottner kom lindrigt undan i utfrågningen, särskilt med tanke på att en väldigt stor del av dem som avlidit eller blivit svårt sjuka i covid-19 i länet faktiskt har bott på ett äldreboende eller haft hemtjänst inom Stockholms stad. Faktum är att Erik Slottner inte verkade kunna komma på någonting som den borgerliga majoriteten i staden hade kunnat göra annorlunda i våras. Allting är ren otur, regeringens eller Folkhälsomyndighetens fel.

Däremot nämnde Erik Slottner någonting som jag inte har hört honom tala om tidigare – de strukturella bristerna som funnits inom äldreomsorgen sedan en väldigt lång tid tillbaka.

När jag sitter där i soffan och lyssnar kan jag dock inte låta bli att undra, kom du på det nu?

För visst stämmer det att äldreomsorgen dragits med strukturella brister länge, inte minst orsakade av de nedskärningar och marknadsanpassningar som följt sedan stålbadet av den offentliga sektorn i efterdyningarna av 1990-talskrisen.

Det var därför det var så viktigt för oss i Vänsterpartiet att få igång ett systematiskt utvecklingsarbete när vi ansvarade för äldreomsorgen under mandatperioden 2015–2018. Vi skärpte kraven på privata aktörer inom hemtjänsten genom att till exempel föra in kollektivavtalsliknande villkor, tjänstepension, arbetskläder och omklädningsrum i avtalen.

Så sent som i januari förra året sänkte Slottner och den borgerliga majoriteten i äldrenämnden kraven på såväl privata som kommunala aktörer att erbjuda fasta anställningar inom äldreomsorgen.

Vi började arbeta med så kallad ramtid för att få bort minutstyrningen i hemtjänsten och slog fast i såväl avtal som budgetuppdrag att fasta anställningar skulle vara norm. Vi höjde lägstalönerna, ökade bemanningen på äldreboendena och satsade 200 miljoner på en kompetensutvecklingsfond för att höja utbildningsnivån, stärka språkkunskaperna och ge fler möjlighet att specialisera sig inom sitt yrke.

Vad har då Erik Slottner gjort sedan majoritetsskiftet för att åtgärda de strukturella brister han sitter och pratar om nu?

De senaste två åren har utvecklingsarbetet avstannat, kompetensutvecklingsfonden har inte fyllts på och äldreomsorgen har drabbats av nedskärningar på sammanlagt 165 miljoner kronor. Så sent som i januari förra året sänkte Slottner och den borgerliga majoriteten i äldrenämnden kraven på såväl privata som kommunala aktörer att erbjuda fasta anställningar inom äldreomsorgen.

Och trots att Slottner i Agenda hävdade att ”jag kan lova att vi jobbar med detta” angående att minska användningen av timavlönade inom äldreomsorgen, så finns det inte ett enda budgetuppdrag, skrivning eller en krona avsatt i stadens budget för att faktiskt öka antalet fasta jobb.

Jag vill dock inte vara den som är den. Om det nu är så att Erik Slottner faktiskt har vaknat till, insett att posten som äldreborgarråd i landets största stad förpliktigar och har för avsikt att i fortsättningen arbeta målmedvetet och systematiskt för att laga de djupa revorna i äldreomsorgen och vår gemensamma välfärd, så ska jag inte jag stå i vägen.

Men tro mig, Erik Slottner. Vi är många som kommer hålla dig vid dina ord.

 

Clara Lindblom, oppositionsborgarråd för Vänsterpartiet i Stockholms stad

 

Läs debattartikeln i Dagens Arena. 

Uppdaterades: 20 jan 2021