Kan personalen i äldreomsorgen sköta om de äldre på ännu mindre tid? Kan lärarna arbeta snabbare? Kan personalen i förskolan klara större barngrupper? Man skulle kunna tro det med tanke på hur många kommuner som kräver att verksamheterna varje år ska effektivisera sig. Men vi menar att det är hög tid att ifrågasätta de generella effektiviseringarna och utvärdera hur de faktiskt påverkar invånarna.

Många kommuner använder sig av så kallade generella effektiviseringar. Det innebär att verksamheter får generella sparkrav utan att politikerna sänker kraven på vare sig kvalitet eller omfattning. För ”sparkrav” vill ju ingen politiker gå ut med, så man använder ordet ”effektivisering” istället. Som för att antyda att det handlar om hushållning av pengar, inte om ytterligare nedskärningar.

Det som gör sparkravet ”generellt” är att politikerna inte säger vad verksamheterna ska kunna spara på. De ska bara göra samma sak och minst lika bra som förra året, fast med mindre pengar. Så i början av året får alla verksamheter lite mindre pengar än vad de hade året innan. Sedan – om de har tur – får de tillbaka lite pengar i form av ett tillskott som brukar kallas ”satsning” eller en höjning av pengen eller schablonen.

Problemet är bara att tillskottet inte alltid täcker upp för nedskärningen som gjordes från början. Och ännu oftare räcker det inte till höjningar av lokalhyror och löner som ju går upp varje år.

Så även om politikerna går ut och säger ”nu satsar vi på välfärden” så har verksamheterna mindre pengar att röra sig med än året innan. Eller i varje fall mycket mindre än vad politikerna säger att de satsar. Det är oärligt.

Det är dessutom oklart i vilken grad kraven på effektivisering baseras på faktamässigt underbyggda analyser av vad som är möjligt att göra mer effektivt, till exempel till följd av teknisk utveckling, nya arbetsmetoder som tagits i bruk eller tydligt minskade behov.

Det är inget bra eller trovärdigt sätt att styra välfärden på.

Vi menar att även om det idag verkar råda en bred politisk samstämmighet om att kommunernas välfärd är underfinansierad så behövs mer än någonsin en ärlig debatt om vad av det som kallas generella effektivisering som är faktiska effektiviseringar – och vad som istället bör kallas vid sitt rätta namn, nämligen nedskärningar.

För när det ska effektiviseras i verksamheterna är risken överhängande att det istället leder till färre vikarier eller vakanshållningar av anställningar i förskolan, skolan eller i äldreomsorgen, som gör att de redan anställda måste jobba hårdare för att klara målen och bevara kvaliteten. I många välfärdsverksamheter finns det nämligen inget kvar att effektivisera.

Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd Stockholms stad
Torun Boucher (V), vik. oppositionsborgarråd Stockholms stad

Denna text är ursprungligen en debattartikel i Dagens samhälle.

Uppdaterades: 16 dec 2021