Andelen äldre som fick avslag på sin ansökan om en plats på ett äldreboende ökade under 2019. Det visar en redovisning från Stockholms stads äldreförvaltning. Från 2018 har andelen avslag för vård- och omsorgsboenden ökat med tre procentenheter, från 16,7 procent till 19,7 procent. Det är den högsta siffran på tolv år. Avslagen till servicehus har ökat med nästan 15 procentenheter från 2018 till 2019.

Statistiken som nu presenteras är den första som visar avslagen till äldreboenden sedan den blågröna majoriteten tog över makten 2018, och en konsekvens av den första budget de lade. Vänsterpartiet menar att ökningen av andelen avslag beror på den nedskärning på 78,4 miljoner som majoriteten genomförde i sin budget för 2019.

– De här siffrorna är en skandal. Jag varnade för att fler äldre skulle komma att få avslag på äldreboende när vi såg majoritetens strama budget för äldreomsorgen, men att det skulle bli såhär illa hade jag faktiskt inte väntat mig, säger Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd och tidigare äldreborgarråd.

I Stockholms stad är det Kristdemokraterna som har ansvaret för äldreomsorgen. I budgeten för i år har ytterligare nedskärningar gjorts på 87,2 miljoner kronor. Sammanlagt över de två år som de lagt budgeten för staden handlar det om nedskärningar på över 165 miljoner kronor inom äldreomsorgen.

– De som får betala priset för de här nedskärningarna är alla de äldre som behöver plats på äldreboende men inte får det. Det är anmärkningsvärt att Kd påstår sig ha äldreomsorgen som hjärtefråga när det samtidigt ser ut såhär där de styr, det är ett hyckleri som gör mig riktigt förbannad, säger Clara Lindblom.

Fakta: Även antalet domar som går emot stadens beslut, där den som fått avslag har överklagat beslutet till rätten, har ökat från 25,5 procent 2018 till 39,9 procent 2019.

Sveriges äldre förtjänar en bättre äldreomsorg. Som läget är i dag tvingas personalen stressa runt så att de knappt har tid att sitta ner för en kopp kaffe med de äldre.
Samtidigt beslutas nu om en höjning av rut-avdraget, vilket på sikt beräknas kunna kosta samhället över en miljard kronor. Det är pengar som bör gå till äldreomsorgen i stället.

Att få sin tvätt lämnad till tvätteri, sin bostad möblerad eller transport av saker till loppis. Det är några av de nya tjänster som det nu kommer bli möjligt att få rut-avdrag för, när avdraget höjs från 50 000 till 75 000 kronor per år. Det handlar alltså om det skatteavdrag som det sedan tidigare har varit möjligt att få för exempelvis barnpassning, läxhjälp och snöskottning.

Det är Centerpartiet som drivit igenom höjningen av rut-avdraget i januariöverenskommelsen med S-MP-regeringen. Centern säger sig vara stolta över att det kommer att ge fler jobb inom rut-sektorn och dessutom hjälpa folk med att få ihop livspusslet.
Att en statlig utredning om rut-avdraget, som presenterades tidigare i år, säger att den föreslagna höjningen av taket för rutavdraget förväntas leda till ökad sysselsättning av försumbar storlek, verkar inte påverka Centerpartiet.

Och vad gäller livspusslet så är det framförallt de rikas liv som ska gå ihop. Bland de med högst inkomster i Sverige fick mer än var fjärde person skatteavdrag för hushållsarbete, medan det bara var tjugonde person bland de med lägst inkomster.

Av de som tjänade över 1 miljon kronor om året köpte hela 42 procent rut-tjänster. Användningen av rutavdraget är också störst i rika kommuner. Det är en omfördelning av våra skattepengar direkt till de allra rikaste i samhället.

Och samtidigt går äldreomsorgen på knäna, vilket coronapandemin visat ännu tydligare. Vi hör ständigt rapporter om för lite personal, för stressiga arbetsvillkor och om äldre som inte får den tid de behöver för att kunna få en god omvårdnad. Att personalen gör sitt allra yttersta är tydligt, men utan mer resurser får vi aldrig den äldreomsorg som vi tycker de äldre har rätt att få. En äldreomsorg där det är självklart med promenader ute, varm lagad mat och tid för samtal.

Vi i Vänsterpartiet har gjort vår prioritering. I stället för att subventionera barnpassning och läxhjälp så tycker vi pengarna ska gå till äldreomsorgen och den gemensamma välfärden.
Det ger dessutom sannolikt fler jobb än rut-avdraget. För pengarna vi kommer att lägga på rut-avdraget skulle vi i stället kunna anställa nästan 2000 fler undersköterskor i äldreomsorgen i ett helt år.

Vi tycker inte att ännu fler skattesänkningar ska gå till de allra rikaste, utan pengarna ska läggas där de behövs. Och det är hos våra äldre.

Ulla Andersson, ekonomiskpolitisk talesperson (V)
Clara Lindblom, oppositionsborgarråd Stockholm (V)

Denna text är en debattartikel som ursprungligen publicerats i Aftonbladet.

En underfinansierad äldreomsorg med en hög andel tidsbegränsat anställda och ett stort antal privata aktörer som försvårar samordningen var inte det bästa utgångsläget för att hantera en kris, skriver Clara Lindblom (V).

Coronapandemin har under våren väckt en välbehövlig debatt om bristerna inom den svenska välfärden och sjukvården. Framförallt har den nog övertygat de allra flesta om att äldre­oms­orgen behöver betydligt mer resurser, inte minst i Stockholms stad.

Det handlar om grundläggande frågor som ökad bemanning, högre löner och bättre möjligheter för chefer att utöva närvarande ledarskap. De fasta anställningarna behöver bli betydligt fler för att alla anställda ska kunna känna sig trygga med att påtala brister inom verksamheten och inte behöva tveka inför att stanna hemma vid sjukdom. Kraven på arbetskläder behöver också skärpas, så att arbetsgivaren även blir skyldig att tillhandahålla arbetsskor och ytterkläder inte minst inom hemtjänsten. Oseriösa aktörer får inte komma undan med att bara erbjuda sina anställda pikétröja eller t-shirt.

Men äldreomsorgen behöver också anpassas till att allt fler äldre som tar del av den är multisjuka och lider av demens eller kognitiv svikt. Jämfört med våra nordiska grannländer är andelen sjuksköterskor på våra äldreboenden väldigt låg, samtidigt som att det är uppenbart att läkarnärvaron och hälso- och sjukvårdsinsatserna på boendena måste stärkas. Undersköterskor måste ges möjlighet att vidareutbilda och specialisera sig inom till exempel demens på betald arbetstid, liksom tid och utrymme att utöva sitt yrkeskunnande. Men för att göra allt detta krävs rejäla satsningar på äldreomsorgen.

Nu finns många anledningar för den blågröna majoriteten till att självkritiskt granska de nedskärningar man har gjort på äldreomsorgen.

Men tyvärr har utvecklingen sedan majoritetsskiftet i Stockholm inte gått åt rätt håll. De senaste två åren har äldreomsorgen i Stockholms stad drabbats av hårda krav på generella effektiviseringar, vilket rent konkret inneburit nedskärningar på närmare 170 miljoner kronor ute i våra stadsdelar. Kraven på fasta anställningar har sänkts för både privata och kommunala hemtjänstaktörer. De borgerliga partierna, som under förra mandatperioden motsatte sig införandet av krav på arbetskläder och omklädningsrum, har inte prioriterat uppföljningen av hur de nya kraven efterföljs ute i verksamheterna, vilket har bidragit till att efterföljandet av de basala hygienrutinerna på vissa ställen har haltat betänkligt.

Nu finns många anledningar för den blågröna majoriteten till att självkritiskt granska de nedskärningar man har gjort på äldreomsorgen. Och förhoppningsvis för den här fruktansvärda pandemin även någonting gott med sig – att politiken får upp ögonen för det viktiga arbete som utförs varje dag i vår äldreomsorg.

Våra undersköterskor, vårdbiträden och sjuksköterskor förtjänar visserligen applåder, men framförallt konkreta förbättringar som märks ute på våra äldreboenden och hemtjänstenheter. Satsningar på ökad bemanning och höjda löner, lokala kollektivavtal för att höja andelen fasta anställningar och fullständiga arbetskläder med tillhörande arbetsskor skulle vara en bra början.

Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd Stockholms stad

Läs artikeln i Dagens Arena här. 

Smittspridningen på våra äldreboenden visar att det finns stora problem inom äldreomsorgen. Nu kräver Vänsterpartiet att alla nedskärningar stoppas inom äldreomsorgen och sjukvården. Arbetsvillkoren måste bli bättre.

De borgerliga partierna i Stockholms stad har privatiserat sönder äldreomsorgen. Den har reats ut på en marknad där omsorg har blivit en handelsvara. Samtidigt har de borgerliga partierna också genomfört stora nedskärningar inom sjukvården. Sjukhusen har fortfarande stora sparbeting, trots all den vård som har pausats och kommer behöva genomföras efter coronapandemin.

Bakgrunden till den dåliga situationen är flera års misskötsel där privatiseringar, skattesänkningar och nedskärningar varit ledorden. Pengar har slussats till konsulter och vinster i privata vårdbolag samtidigt som personalen går på knäna.

För det är inte bara de äldre och sjuka som får betala priset. Det är också personalen. Många som arbetar framförallt inom äldreomsorgen har dåliga arbetsvillkor och röster höjs nu för att arbetsvillkoren kan ha bidragit till smittspridningen av covid-19. Personalen har på grund av politikernas misslyckande behövt riskera sin egen hälsa.

Vänsterpartiet kräver:
• Stoppa alla nedskärningar i äldreomsorgen. I Stockholms stad har Kristdemokraterna stått för nedskärningar på över 165 miljoner kronor de senaste två åren. Det är oacceptabelt. Äldreomsorgen måste få mer resurser, inte nedskärningar.

• Häv alla sparbeting på sjukhusen. Vården kan inte spara mer, den är redan hårt ansatt. Mängder av patienter väntar på vård som de har rätt till och då behövs det mer personal.

• Begränsa användningen av osäkra anställningar inom äldreomsorgen. Inled förhandlingar med de fackliga organisationerna för att teckna ett kollektivavtal om att begränsa användningen av osäkra anställningar inom äldreomsorgen, och ställ samma krav på de privata vårdföretagen.

• Anställ fler sjuksköterskor och läkare inom äldreomsorgen. Kommuner måste få förutsättningar att erbjuda alla sjuksköterskor och undersköterskor betald vidareutbildning med full lön. Inför också chefläkare över kommunal omsorg.

• Permanenta samarbetet som skapats under covid-19. Nu samarbetar vårdcentraler, avancerad sjukvård i hemmet, äldreboenden och akutsjukhus. Detta samarbete bör permanentas och utvecklas.

De blågröna partiernas politik har resulterat i vinster för konsulterna och förluster för patienterna och de äldre. Så får det inte fortsätta. Samhället måste ge alla äldre en trygg och säker vård och äldreomsorgen och sjukvården måste få tillräckligt med resurser.

Jonas Lindberg, sjukvårdspolitisk talesperson (v) Region Stockholm
Clara Lindblom, oppositionsborgarråd (v) Stockholms stad

Denna text är en debattartikel som ursprungligen publicerats i ETC.

Närmare 900 döda. Siffran förskräcker. Det är antalet döda på särskilda boenden i Stockholmregionen. Där våra äldre skulle vara som tryggast har vart femte svenskt dödsfall i covid-19 inträffat.
Den svenska strategin för att möta coronaviruset diskuteras och kommer att utvärderas. Men siffrorna visar tydligt att Stockholm stads äldreomsorgspolitik måste vara föremål för en särskild granskning.

Därför kräver vi i dag en oberoende kommission som ska granska den förda äldrepolitiken i Stockholm under 2000-talet.

I skrivande stund ser smittan glädjande nog ut att minska inom äldreomsorgen. Det innebär samtidigt att det är nu den förda politiken måste börja utvärderas för att bättre kunna möta en eventuell andra våg. Eller framtida pandemier.
Vi ser i debatten att det både finns de som vill skylla problemen på personalen och de som vill gömma sig bakom personalen för att undvika debatten om politikens ansvar. Vi tror tvärtom att det är politiska beslut som gjort äldreomsorgen till vad den i dag är.

Följande områden bör granskas:

1. Stadens beredskap och skyddsmaterial. Avsaknaden av tillräckligt med skyddsmaterial har varit ett betydande arbetsmiljöproblem och bidragit till smittspridning. Läget har försvårats av att den moderatledda ledningen i Region Stockholm som sedan tidigare tagit bort lagerhållning av skyddsutrustning i sin beredskapsplan för pandemier

2. Stadens långsamma beslut om isolering av smittade. Den 16 mars meddelade Folkhälsomyndigheten att det rådde allmän smittspridning i Stockholms län. Vi efterlyste i månadsskiftet mars/april åtgärder för att säkerställa att smittade på äldreboenden skulle hållas isolerade, till exempel genom kohortvård. Vi ville även inför särskilda förstärkningsteam inom hemtjänsten. Ett sådant beslut fattades först den 24 april. Senfärdigheten måste granskas.

3. Samverkan och krav på fristående aktörer. Stockholm har ett stort antal aktörer inom äldreomsorgen. Det finns krisklausuler i avtalen med privata aktörer som kan användas för att ställa mer långtgående krav än vad som är möjligt under normala omständigheter. Frågor om huruvida klausulerna har använts i tillräckligt hög utsträckning och om kraven på privata aktörer behöver skärpas bör utvärderas.

4. Hygienrutiner och närhet till vård. Det är uppenbart att möjligheten att efterleva hygienrutinerna behöver förbättras, exempelvis vad gäller hanteringen av arbetskläder. Ansvaret ligger på arbetsgivaren men frågan är om stadens uppföljning varit tillräcklig. Stockholmsregionen är den enda regionen utan kommunaliserad hemsjukvård, det minskar möjligheten för hemtjänstanställda att få handledning av medicinskt utbildad personal.

5. Otrygga anställningsformer. Många har vittnat om att otrygga anställningar bidrar till ökad smittspridning. Villkoren för anställda, som till absolut majoritet består av kvinnor, har försämrats på flera olika sätt och det behöver också ses utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Kommissionen behöver utvärdera effekterna av avskaffade krav på att minska antalet timanställda.

6. Effektiviseringskrav på äldreomsorgen. Mellan 2014 och 2018 ställdes inga ekonomiska effektiviseringskrav på äldreomsorgen. Efter valet 2018 har dock varje budget inneburit effektiviseringskrav som totalt uppgått till närmare 170 miljoner kronor. Hur har detta påverkat arbetet under den akuta krisen?

Kommissionen behöver bestå av forskare och experter som tillsammans med fackliga företrädare och anhörigorganisationer analyserar stadens agerande.
Det vilar ett stort ansvar på styrande politiker att agera i tid för att rädda liv och värna våra äldres hälsa och välbefinnande. Nästa gång en liknande pandemi eller kris inträffar behöver Stockholms stad vara bättre förberedd än våren 2020.

Karin Wanngård (S)
Clara Lindblom (V)
Lisa Palm (FI)

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats i Aftonbladet.

En uträkning från Vänsterpartiet visar att det från maktskiftet 2018 till i år gjorts ”generella effektiviseringar” på över 165 miljoner kronor inom äldreomsorgen i Stockholms stad.

Efter kommunalvalet 2018 gick Miljöpartiet ihop med de borgerliga partierna och bildade en blågrön majoritet i Stockholms stad. Inom majoriteten fick Kristdemokraterna ansvaret för äldreomsorgen, ett ansvarsområde som partiet säger sig särskilt prioritera.

Men en sammanräkning av deras kommunala budgetar för äldreomsorgen visar på nedskärningar på över 165 miljoner kronor inom äldreomsorgen i Stockholm, bara på de senaste två åren.

– Att säga sig prioritera äldreomsorgen men samtidigt genomföra stora nedskärningar håller inte. I kommande två budgetar förväntar vi oss att äldreomsorgen får ett rejält tillskott, och inte nedskärningar, säger Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd och tidigare äldreborgarråd i Stockholm.

Uträkning generella effektiviseringar budget för Stockholms stad:

*2015-2018 var Vänsterpartiet med och styrde Stockholm.  Efter maktskiftet 2018 styr en grönblå majoritet, med Kristdemokraterna som ansvariga för äldreomsorgen.

Stockholms stad måste snarast hitta lösningar så att äldre kan ta emot säkra besök, utan att riskera smitta. Det skriver Clara Lindblom och Robert Mjörnberg, båda (V).

Det har varit besöksförbud på Stockholms äldreboenden sedan i mars och det beräknas fortsätta en bra bit in i sommar. Det betyder att många äldre varit utan riktig kontakt med anhöriga och vänner länge och att det tyvärr kommer fortsätta vara så ett tag. Därför måste Stockholms stad snarast se till att hitta lösningar så att de äldre kan ta emot säkra besök, utan att riskera smitta.

Det kan vara väldigt påfrestande att vara isolerad, även om det finns mycket goda skäl till varför det råder besöksförbud på äldreboendena.

När det kommer till spridningen av coronaviruset vet vi tyvärr inte hur framtiden kommer att se ut, vilket betyder att vi inte har något slutdatum på isoleringen. Det är inte bra, och det riskerar att leda till psykisk ohälsa hos de äldre.

Det är inte bra, och det riskerar att leda till psykisk ohälsa hos de äldre.

Men det finns de som arbetat med smarta lösningar för att bryta isoleringen, fast på ett säkert sätt. På äldreboenden i exempelvis Täby har plexiglas monterats i fönster, vilket har möjliggjort att anhöriga genom att stå utanför äldreboendet kan samtala och se sina äldre släktingar utan att besöksstoppet bryts.

Vänsterpartiet har därför föreslagit att Stockholms stad ska bekosta samma typ av lösning för besöksrum på alla stadens äldreboenden. Det handlar inte om att bryta besöksförbud utan om att använda lösningar där anhöriga och äldre kan kommunicera genom till exempel fönster och plexiglas. Syftet är förstås att bryta ensamhet och social isolering bland de äldre.

I det här läget vi är i måste vi göra det bästa vi kan utifrån tekniken som finns.

En annan insats för att motverka de skadliga effekterna av isolering är att säkerställa att såväl äldreboenden som hemtjänstenheter har iPad eller motsvarande för kostnadsfri utlåning och att äldre kan få praktisk möjlighet och stöd att samtala med sina anhöriga via exempelvis Skype.

Vi har därför också föreslagit att staden skyndsamt ska se över möjligheten att förse äldreboenden och hemtjänstenheter med iPadplattor eller motsvarande för att underlätta för äldre att hålla kontakt med anhöriga och vänner med hjälp av digitala lösningar.

Vi hoppas att Stockholms styrande majoritet, med Kristdemokraterna i spetsen, kommer att överväga våra förslag. Säkra besöksrum eller digitala lösningar kan aldrig ersätta en kram från en anhörig eller en promenad utomhus. Men i det här läget vi är i måste vi göra det bästa vi kan utifrån tekniken som finns. Bryt den skadliga isoleringen!

Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd

Robert Mjörnberg (V), ledamot äldrenämnden

Det här är en debattartikel som ursprungligen publicerats i tidningen Senioren. 

Kristdemokraterna i Stockholm hävdar att oppositionen inte lagt några konkreta och genomförbara förslag i arbetet mot coronaviruset. Ingenting kunde vara mer fel. Tvärtom har vi från dag ett kommit med förslag på hur smittspridningen inom äldreomsorgen ska begränsas, skriver Clara Lindblom (V), Karin Wanngård (S) och Sissela Nordling Blanco (Fi).

Kristdemokraternas äldreborgarråd Erik Slottner, som är högst politiskt ansvarig för äldreomsorgen i Stockholms stad, anklagar i flertalet intervjuer oss i oppositionen för att inte ha lagt konkreta förslag i arbetet mot spridningen av coronasmittan. Det är helt fel. Vi har i själva verket föreslagit både konkreta åtgärder för att minska smittspridningen och riktat befogad kritik mot den senfärdighet som vi sett i hanteringen av smittan inom äldreomsorgen i Stockholm.

Flera veckor innan Stockholms stads krisledningsnämnd beslutade om krav på att så kallade förstärkningsteam skulle överta ansvaret för personer med bekräftad smitta inom hemtjänsten, så föreslogs detta av oppositionen. Detsamma gäller inrättande av så kallad kohortvård för att vårda smittade på särskilda avdelningar inom äldreboenden. Vi föreslog även i ett tidigt skede evakueringsboenden för riskgrupper som bor trångt och därför inte har möjlighet att hålla social distans om någon i hushållet skulle bli sjuk. Tyvärr har den politiska majoriteten haft svårt att fatta de beslut som krävs i tid, vilket har gjort att det dröjt veckor innan förslagen har blivit verklighet.

Vi kommer även i fortsättningen att ta ansvar för att skydda de äldre. Eftersom majoriteten har haft få egna förslag för hur smittspridningen ska begränsas inom äldreomsorgen lägger vi nu fram ytterligare förslag som skulle kunna genomföras med kort varsel – om den politiska viljan finns.

• Stockholms stad ska snarast inleda förhandlingar med de fackliga organisationerna för att teckna ett kollektivavtal om att begränsa användningen av osäkra anställningar inom äldreomsorgen – och ställa motsvarande krav i avtalen med de privata företagen. En högre andel fast anställda skulle ge betydligt bättre förutsättningar att minska smittspridningen och höja kvaliteten i äldreomsorgen även på sikt.
• Samtliga anställda vikarier inom äldreomsorgen ska erbjudas anställning minst till och med augusti för att säkra bemanningen under sommaren. Det skulle leda till ökad stabilitet i personalgrupperna och underlätta bemanningen under sommarmånaderna.
• Alla anställda inom äldreomsorgen ska ha tillgång till nödvändig skyddsutrustning och veta hur man använder den på rätt sätt. Därför ska staden säkerställa att alla anställda i både privat och kommunal äldreomsorg tar del av stadens digitala utbildningar i smittskydd och hygienrutiner.
• Alla äldre som beviljats insatser inom hemtjänsten eller på äldreboenden ska beviljas upp till fem ytterligare timmar i veckan. Den extra tiden ska användas för att skapa utrymme i personalens schema för utökade hygienrutiner och för att de ska kunna byta sina arbetskläder i omklädningsrum vid behov.
• Äldreförvaltningen i Stockholm ska återuppta sina inspektioner som pausats av smittskyddsskäl. Inspektionerna kan ske genom digital tillsyn och stickprovskontroller utanför boenden och hemtjänstlokaler. Särskilt fokus måste ligga på att hygienrutiner och riktlinjer om arbetskläder följs inom äldreboenden och i hemtjänsten.
• Stockholms stad har i nuläget ett erbjudande om evakueringsboende, men personer som tillhör någon riskgrupp riskerar att inte utnyttja det av kostnadsskäl. Staden måste därför stå för hela kostnaden för evakueringen. Erbjudandet bör också utsträckas till fler områden i Stockholm där smittspridningen ökat under de senaste veckorna.
• Staden måste se till att det finns tillgång till samtalsstöd för personalen inom äldreomsorgen och att det används. Det kan vara psykiskt tungt att möta äldre som är svårt sjuka eller försöka mildra ångest och oro i livets slutskede, särskilt när anhöriga inte kan finnas vid den äldres under den sista tiden.

Vi hör nästan dagligen desperata vittnesmål om hur situationen ser ut på golvet. Det är inte acceptabelt att personalen ska behöva känna sig otrygga och otillräckliga på jobbet. Då behöver de styrande politikerna lyssna på personalen, och på oppositionen, och fatta de beslut som är nödvändiga. Tillsammans måste vi göra allt för att skydda de äldre.

Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd
Karin Wanngård (S), oppositionsborgarråd
Sissela Nordling Blanco (Fi), gruppledare

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats i Dagens Arena. 

På onsdagens möte med Stockholms stads kommunstyrelse föreslog Vänsterpartiet att besöksrum där anhöriga och äldre kan kommunicera genom till exempel fönster och plexiglas inrättas på alla stadens äldreboenden. Detta för att bryta ensamhet och social isolering bland de äldre.

På äldreboenden i exempelvis Täby har plexiglas monterats i fönster, vilket har möjliggjort att anhöriga genom att stå utanför äldreboendet kan samtala och se sina äldre släktingar utan att besöksstoppet bryts.

– Det är verkligen inte bra att de äldre sitter isolerade så länge utan att få träffa sina anhöriga så vi måste se till att ta vara på smarta lösningar som finns för att folk ska kunna träffas, men förstås utan att riskera att sprida smitta, säger Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd och tidigare äldreborgarråd i Stockholm.

Byggkostnaderna beräknas till 2 500 kronor per boende och staden föreslås stå för kostnaden som uppskattas till ca 250 000 kronor för samtliga boenden.

En annan insats är att säkerställa att såväl äldreboenden som hemtjänstenheter har iPad eller motsvarande för kostnadsfri utlåning, så att äldre kan få praktisk möjlighet och stöd att samtala med sina anhöriga via exempelvis Skype. Vänsterpartiet föreslår därför också att staden skyndsamt ska se över möjligheten att förse äldreboenden och hemtjänstenheter med iPadplattor eller motsvarande för att underlätta för äldre att hålla kontakt med anhöriga och vänner med hjälp av digitala lösningar.

Nu är det tid att minimera antalet osäkra anställningar: Teckna lokala avtal. Höj grundbemanningen och inrätta vikariepooler. Erbjud anställningar på sex månader för de tillfälligt anställda, skriver Clara Lindblom, oppositionsborgarråd (V) Stockholm.

När den värsta krisen är över kommer vi vara tvungna att rannsaka vår beredskap för kriser och pandemier, liksom välfärdens förutsättningar att möta den här typen av händelser. För om någonting så har den här pandemin satt fingret på stora problem med vårt sätt att styra och finansiera välfärden.

En underfinansierad äldreomsorg med en hög andel tidsbegränsade anställningar och en mängd privata aktörer som försvårar samordningen var nog till exempel inte det bästa utgångsläget för att hantera en kris.

I dessa tider har det blivit allt mer uppenbart att vård- och omsorgsyrken är viktiga för hela samhället. De applåder som personalen välförtjänt fått måste även omsättas i bättre förutsättningar att kunna göra ett bra jobb. De som arbetar i vård- och omsorg förtjänar fasta och trygga anställningar lika självklart som de förtjänar skyddsutrustning.

Men att det skulle krävas en global pandemi för att arbetsvillkoren inom äldreomsorgen skulle komma upp för debatt på högsta politiska nivå, är tyvärr talande för den låga politiska status som äldreomsorgen har. För plötsligt sitter kristdemokrater som Ebba Busch och Erik Slottner och bedyrar att de vill ha fler fasta anställningar i äldreomsorgen. Detta trots att Slottner som är ansvarigt äldreborgarråd i Stockholms stad så sent som i januari i år sänkte kraven på den kommunala hemtjänsten vad gäller att erbjuda fasta anställningar.

Ebba Busch är till och med beredd att ge kommuner bonus för att inte använda den ytterst osäkra anställningsformen Allmän visstidsanställning (AVA) som hennes eget parti införde senast de satt i regeringsställning.

En tidsbegränsad anställning innebär inte bara en osäkrare inkomst, sämre löneutveckling och så småningom lägre pension. Du får vanligtvis inte ta del av samma utbildningsinsatser som dina arbetskollegor och endast sjuklön under de pass som du är inbokad på.

För oss som har gått på så kallade timvikariat kommer inga av de larmrapporter vi kan läsa om i medierna egentligen som en överraskning. En tidsbegränsad anställning innebär inte bara en osäkrare inkomst, sämre löneutveckling och så småningom lägre pension.

Du får vanligtvis inte ta del av samma utbildningsinsatser som dina arbetskollegor och endast sjuklön under de pass som du är inbokad på.

Det betyder att en sjukanmälan kan gräva stora hål i plånboken, samtidigt som vi ställer människor inför situationer som de inte ska behöva hamna i. Som att dra sig för att påpeka brister i informationsöverföring, rutiner på arbetsplatser eller att tveka inför att stanna hemma när man är sjuk. Så var det för mig i alla fall, både för att jag visste att en sjukanmälan skulle kosta alldeles för mycket i lönekuvertet och för att jag inte ville uppfattas som besvärlig. Jag hade en hyra att betala och ville bli inringd igen.

Välfärden kan inte till stora delar bäras upp av personer med den här typen av arbetsvillkor – oavsett om det råder en global pandemi eller inte. Det försätter väldigt många människor i en väldigt osäker ekonomisk situation och ger dem en ytterst svag ställning på arbetsmarknaden. Men det är inte heller bra för verksamheterna eller för alla dem som behöver dem.

Inom äldreomsorgen betyder en hög andel tidsbegränsat anställda en lägre personalkontinuitet, det vill säga väldigt många olika personer som går hem till den äldre. Det är inte direkt en bra grundförutsättning för en trygg äldreomsorg som utgår från den äldres önskemål och behov.

Nu måste vi vara många som hjälps åt att hålla fast politiker som Ebba Busch och Erik Slottner vid deras yrvakna löften rörande äldreomsorgen.

Allmän visstidsanställning måste slopas, utan att det går ut över anställningstryggheten för alla andra på arbetsmarknaden. Den kommun som vill gå före kan teckna ett lokalt kollektivavtal för att minimera antalet osäkra anställningar och istället använda sig av förhöjd grundbemanning och vikariepooler för att hantera tillfällig sjukfrånvaro eller arbetstoppar.

Alla som just nu anställs tillfälligt för att hantera den rådande krisen måste erbjudas anställningar på minst sex månader, för den här situationen ser ut att hålla i sig ett tag. Sommarmånaderna kommer inte heller att bli enkla ur bemanningssynpunkt, eftersom många som slitit hårt under dessa veckor kommer behöva en välbehövlig semester.

Nu måste vi vara många som hjälps åt att hålla fast politiker som Ebba Busch och Erik Slottner vid deras yrvakna löften rörande äldreomsorgen. De som jobbar med omsorg om våra äldre förtjänar fasta anställningar, högre löner och bättre förutsättningar att göra sitt jobb.

Sent ska syndaren vakna. Det gäller tydligen även kristdemokrater.

Detta är en text som ursprungligen publicerats i Kommunalarbetaren.