Idag presenterade Hyresgästföreningen en ny rapport som visar att hyresnivåerna i Stockholm kan öka med 52 procent om marknadshyror införs. ”Rena skräcksiffror”, menar Vänsterpartiets oppositionsborgarråd Clara Lindblom.

Det är konsultföretaget Ramboll som på uppdrag av Hyresgästföreningen har beräknat vad hyresnivåerna skulle bli i ett scenario med marknadshyror. Deras uträkning visar på höga hyreshöjningar i Stockholms stad. Hyresnivåerna skulle i genomsnitt öka med 52 procent.

– Den här rapportens uträkningar visar rena skräcksiffror på hyreshöjningar vid marknadshyror och införandet vore en katastrof för alla stockholmare som bor i hyresrätt eller som söker hyresrätt. Vill man jaga ut stockholmarna från sina hem kan man gå vidare med förslaget om marknadshyror, men vill man inte det bör alla liknande förslag skrotas omedelbart, säger Clara Lindblom, oppositionsborgarråd för Vänsterpartiet i Stockholms stad.

Rapporten visar att den relativa ökningen skulle bli som störst på Norrmalm, där den genomsnittliga månadshyran beräknas öka med 87 procent. Men marknadshyror skulle även resultera i stora ökningar i ytterstadsområden såsom Skarpnäck och Hägersten-Älvsjö med 60 respektive 50 procent. Även där de relativt sett minsta ökningarna skulle ske, bland annat i Spånga-Tensta, så handlar det om ökningar på 23 procent. Rapporten visar också att den största ökningen i rena kronor för en genomsnittslägenhet sker på Norrmalm. Där skulle den genomsnittliga månadshyran för en tvåa gå från 7 040 till 12 750 kronor i månaden.

Införandet av marknadshyror i nyproduktion är en del av januariavtalet och ett betänkande är beräknat att läggas fram den 31 maj i år.

– Om vissa nybyggda lägenheter får såhär höga hyror kommer det att pressa upp alla hyror, även i gamla hus. De politiska partier som driver den här frågan, framförallt Centerpartiet och Liberalerna, är svaret skyldiga hur folk ska ha råd att bo. Och oavsett om det förslaget enbart kommer att gälla nyproducerade lägenheter så är det här är inte hyresnivåer som folk med vanlig ekonomi har råd med, säger Clara Lindblom.

Den statliga bostadspolitiken har ersatts av marknadsstyrt bostadsbyggande, som stänger ute den som saknar pengar. Vi vill därför se ett nytt bostadspolitiskt mål och att Wienmodellen utreds i Sverige, skriver fyra ledande vänsterpartister.

Har du vunnit på kasino, har aktier att sälja eller föräldrar som kan låna dig en halv miljon i kontantinsats?

Grattis, du kan flytta hemifrån.

Sveriges huvudstad har gått längst när det gäller att förvandla boende till lyxprodukter för några få, samtidigt som bostadsbristen har spridit sig över hela landet. För att bygga de cirka 64 000 nya bostäder varje år fram till 2027, som Boverket anser behövs för att svara mot den framtida befolkningsutvecklingen och kompensera mot det underskott som redan finns, krävs krafttag från statens sida.

Den statliga bostadspolitiken nedmonterades under 1990-talet. Subventioner och statlig styrning har ersatts med ett marknadsstyrt bostadsbyggande. Bostaden har gått från att vara ett gemensamt samhällsprojekt till en privatsak, från att ha varit en social rättighet till att ha blivit ett investeringsobjekt på en marknad. Borgerliga politiker och fastighetsägare talar alltmer oblygt om ”social housing”, att de som inte har råd ska anvisas till särskilda områden.

Ett exempel på den segregation som redan följer av marknadens ensidiga vinstintresse, är när riskkapitalbolagsägda fastighetsbolag köper upp hyresfastigheter, renoverar lägenheterna och höjer hyrorna kraftigt. De hyresgäster som inte klarar av att betala de högre hyrorna tvingas flytta. Detta fenomen kallas renovräkning och har redan drabbat många hyresgäster runt om i Sverige.

Vänsterpartiet delar FN:s tidigare bostadspolitiska rådgivare Leilani Farhas uppfattning att Sverige därför snarast bör skapa en nationell strategi som ska ligga till grund för den övergripande bostadspolitiken och säkerställa allas rätt till en bra bostad till en överkomlig kostnad.

Vänsterpartiet menar att det är ohållbart att fortsätta lägga ansvaret på enskilda individer eller kommuner.

Vi anser även att det måste införas ett nytt bostadspolitiskt mål där boende- och bebyggelsemiljön ska utgå ifrån människors behov, bidra till jämlika förhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar. Vid planering, byggande och förvaltning ska en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling vara grund för verksamheten. Kommuner måste också ges utökade möjligheter att hålla oseriösa fastighetsägare borta från bostadsmarknaden.

Svensk bostadspolitik har mycket att lära av den bostadspolitik som förs i Wien – en medveten, social bostadspolitik med fokus på hyresbostäder och där det offentliga tar huvudansvar för finansieringen. Wien är därmed en av Europas minst segregerade huvudstäder.

Vänsterpartiet anser att regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att studera Wienmodellen med fokus på att hitta lösningar som fungerar för den svenska nyproduktionen av hyresrätter.

I Sverige har kommunerna en central roll för bostadsförsörjningen. Genom det kommunala planmonopolet kan kommunen påverka omfattningen av och inriktningen på bostadsbyggandet. Men allt för ofta används markpolitiken till att ta tillfället i akt att sälja mark till högstbjudande, snarare än att styra mot byggande av hyresrätter med hyror som alla kommuninvånare har råd att betala.

Vänsterpartiet menar att det är ohållbart att fortsätta lägga ansvaret på enskilda individer eller kommuner – bostadsförsörjningen är i högsta grad en nationell angelägenhet.

Vi behöver återskapa en statlig bostadspolitik värd namnet – aktiv, omfattande och enligt principen om generell välfärd. Vänsterpartiet eftersträvar en sammanhållen bostadsmarknad där alla, oavsett inkomst, garanteras en bra bostad med god standard till rimliga kostnader.

Bostaden är en social rättighet och bostadspolitiken bör därmed vara en grundläggande del av den generella välfärdspolitiken.

Momodou Malcolm Jallow, bostadspolitisk talesperson (V) Daniel Bernmar, kommunalråd (V) Göteborg                                  Clara Lindblom, oppositionsborgarråd (V) Stockholm  Emma-Lina Johansson, kommunalråd (V) Malmö

Läs debattartikeln i Dagens Arena. 

En köksfläkt som låter lika högt som en byggarbetsplats. Det är vad Bezunesh tvingats leva med dygnet runt i sin hyreslägenhet utan att få problemet åtgärdat. Hur kan det vara tillåtet att en hyresvärd får agera så i Sverige, undrar Clara Lindblom (V).

Störningarna från oljudet i Bezunesh lägenhet har plågat henne så pass mycket att hon blivit tvungen att tejpa igen alla ventiler i sin lägenhet för att överhuvudtaget kunna sova på natten. Det är förstås en dålig lösning som påverkar luften i lägenheten, men hon har inte haft något annat val. Hon har felanmält problemet till sin hyresvärd, men det har trots detta inte åtgärdats.

Hennes exempel är bara ett i raden som jag fick se när jag nyligen besökte upprörda hyresgäster på Järva, i norra Stockholm. De är hyresgäster hos ett stort bolag som sedan många år tillbaka satt i system att inte åtgärda felanmälningar.

Hos en hyresgäst är till exempel badrumstaket fullt med mögel från en vattenskada. Hos en annan hänger ett eluttag löst bredvid en vattenledning. Hos en tredje finns en spricka mellan husväggen och balkongen som är så stor att man oroar sig för att ett litet barn kan trilla ner i den. Flera är förstås förtvivlade över sin situation.

Varför får de här hyresvärdarna fortsätta agera såhär, dessutom ofta i områden som klassas som särskilt utsatta?

Hur kan det få se ut så i Sverige år 2020? Varför får de här hyresvärdarna fortsätta agera såhär, dessutom ofta i områden som klassas som särskilt utsatta?

Ett annat exempel på dålig förvaltning är en kvinna som är en av Sveriges rikaste privata fastighetsägare och som äger flera hyreshus runt om i landet. Hon är ökänd för att inte åtgärda sina hyresgästers felanmälningar. Men trots att det är allmänt känt hur hon agerar mot sina hyresgäster, och att Hyresgästföreningen kallar henne för en av Sveriges sämsta hyresvärdar, så får hon fortsätta tjäna pengar genom att minimera kostnaderna för underhåll.

Och hon är långt ifrån ensam om den affärsmodellen. Det är ett fenomen som är satt i system på den svenska bostadsmarknaden. I mögliga, vattenskadade och i värsta fall farliga lägenheter tvingas alltså hyresgäster som Bezunesh leva, år ut och år in, utan att de styrande politikerna agerar.

Vi i Vänsterpartiet har påtalat problemet med den här typen av fastighetsägare i åratal. Vi har efterfrågat både lagändringar och fler verktyg till kommunerna så att de ska kunna agera hårdare mot de här värdarna. Trots det händer inte mycket. Därför frågar jag nu dig bostadsminister Per Bolund, kommer du att hjälpa Bezunesh? Kommer du se till att få bort oseriösa fastighetsägare från den svenska bostadsmarknaden?

Clara Lindblom (V)
oppositionsborgarråd Stockholm

Läs artikeln i Dagens Arena. 

30 000 nya bostäder på Bromma flygplats kan lösa stadens svåra bostadsbrist. Men då måste majoriteten, med finansborgarrådet Anna König Jerlmyr i spetsen, fatta beslut om detta nu och inte skjuta över ansvaret på regeringen, menar oppositionen.

Swedavia har meddelat att det inte längre är lönsamt för dem att driva Bromma flygplats vilket betyder att den skulle kunna avvecklas. Det är ett positivt besked för stockholmarna eftersom det kan öppna upp en ny stadsdel med uppemot 30 000 nya bostäder. Nu måste finansborgarrådet Anna König Jerlmyr omedelbart fatta beslut om att börja planera för bostäder på platsen, och ge hopp om att Stockholm kan bli av med den svåra bostadsbrist vi dragits med under många år.

Att behöva hoppa mellan andrahandskontrakt, att som ung behöva bo kvar hemma hos föräldrarna väldigt länge eller att betala dyrt för ett rum som inneboende. Det är bara några av konsekvenserna av bostadsbristen i Stockholm. Ännu allvarligare är förstås att vi har personer som befinner sig i hemlöshet, i en av världens rikaste städer. Kvinnor som vill lämna en våldsam relation får välja mellan att återvända till förövaren eller att bli hemlös när jourer och socialtjänst inte lyckas hitta alternativ. Det finns inga enkla lösningar, Stockholm behöver bygga fler bostäder.

På marken där flygfältet ligger är det dessutom möjligt att bygga uppemot 30 000 bostäder.

När Swedavia nu meddelat att de inte längre ser någon framtid för Bromma flygplats öppnar det för stora möjligheter. Inflygningen till flygplatsen förhindrar idag byggande på flera platser i Stockholm, ett hinder som skulle försvinna om den lades ner. På marken där flygfältet ligger är det dessutom möjligt att bygga uppemot 30 000 bostäder. Under åren har många förslag på hur området skulle kunna utformas lagts fram, så idéer saknas inte. Något som däremot saknas är politisk vilja.

För trots att de som driver flygplatsen inte längre vill driva den, så skjuter Stockholms finansborgarråd över frågan på regeringen. Men frågan är också Stockholms stads ansvar, eftersom det är staden som har avtalet med Swedavia om marken där flygplatsen ligger.

Stockholm har därför alla möjligheter att förhandla om uppsägning av avtalet och börja planera för bostäder på platsen. Dessutom vore en nedläggning av flygplatsen bra för klimatet.

Så vår uppmaning till Anna König Jerlmyr, och den övriga grönblå majoriteten är, lägg ner Bromma flygplats och börja planera för bostäder.

Tyvärr är ansvarsförskjutning en linje som Anna König Jerlmyr ofta står för. För trots att majoriteten som styr i Stockholms stad har makt att besluta över många politiska områden och mycket väl kan fatta beslut i stora frågor, så vill hon gärna lägga över ansvaret på någon annan. Det har vi sett både under coronapandemin och under situationen med det allvarliga gängvåldet. Det är inte ett bra ledarskap.

Bostadsbristen är ett stort problem för stadens invånare och en högt prioriterad fråga att lösa. Att unga stockholmare inte ser hopp om att kunna få en bostad, att socialtjänsten inte kan hitta bostäder åt hemlösa och våldsutsatta kvinnor, att trångbodda familjer inte kan hitta större lägenheter så att deras barn kan få egna rum – det är allvarliga problem som inte kan vänta.

Så vår uppmaning till Anna König Jerlmyr, och den övriga grönblå majoriteten är, lägg ner Bromma flygplats och börja planera för bostäder. Det är det enda rätta att göra gentemot stockholmarna.

Karin Wanngård (S), oppositionsborgarråd, Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd, Lisa Palm (FI), gruppledare

Läs debattartikeln i Stockholm direkt. 

Det byggs för få anpassade bostäder för personer med funktionsnedsättning i Stockholm idag, och fortsätter det så kan hundratals personer stå utan möjligheten att flytta till en egen bostad i framtiden. Så kan vi inte ha det, det är dags att agera nu, skriver Vänsterpartiets Alexandra Mattsson.

Tidigare i somras antog Stockholms stads socialnämnd en plan för försörjningen av bostäder för personer med funktionsnedsättning. Det handlar om personer som behöver stöd och hjälp med att få vardagen att gå runt, och som även behöver anpassade boenden där den typen av stöd kan erbjudas.

Boendeplanen sträcker sig tio år framåt och innehåller i nuläget planer på ca 500 nya lägenheter i Stockholm. Det handlar om både gruppbostäder och servicebostäder och de nya boendena ska placeras på olika ställen runt om i staden.

Men de bostäder man har planerat för är inte i närheten av tillräckligt många för att möta behovet av gruppbostäder och serviceboenden. Enligt prognoser behövs nämligen över 1000 lägenheter byggas fram till 2030 för att Stockholm ska klara av att möta det behovet. Det är mer än dubbelt så många som de som planerats för nu.

Vart de drygt 500 personerna som blir utan en egen anpassad bostad ska ta vägen är det ingen som vet.

Vart de drygt 500 personerna som blir utan en egen anpassad bostad ska ta vägen är det ingen som vet. Risken finns att de tvingas att bo kvar hemma hos sina föräldrar långt upp i vuxen ålder eller flytta till en annan kommun. För att få tag på en bostad i Stockholm är idag svårt för de flesta som inte har råd eller möjlighet att köpa, och det blir inte lättare för den som behöver ett särskilt boende.

Det är tråkigt men inte oväntat att staden inte gör tillräckligt för personer med funktionsnedsättning, och det är ett obestridligt faktum att planerna som de ser ut nu innebär ett stort misslyckade för Stockholm när det gäller att tillgodose dessa personers lagliga rätt till stöd och service i vardagen.

Nu måste vi politiker, från höger till vänster, gemensamt se till att bryta den negativa utvecklingen. Vi måste se till att bygga fler bostäder med rimliga hyror för personer som behöver extra stöd, så att alla som vill får möjlighet att leva ett självständigt liv i en egen bostad.

Personer med funktionsnedsättning ska inte behöva flytta från Stockholm för att kunna få den bostad som de har rätt till. Vår stad ska vara en stad för alla.

Alexandra Mattsson (V), vice ordförande i socialnämnden Stockholms stad

Idag kommer den blågröna majoriteten i Stockholms stad att fatta beslut om att sälja 100 seniorlägenheter i Akalla till en privat fastighetsägare. Lägenheterna är idag bland de billigare seniorlägenheter som staden äger. Vänsterpartiet menar att risken med försäljningen är att hyrorna höjs och att de äldre tvingas flytta.

– Det är väldigt riskabelt att sälja seniorlägenheter till privata företag eftersom vi inte har en aning om vad de kommer göra med de äldres lägenheter och vilka konsekvenser det får på hyrorna. Många äldre har låg pension och klarar inte hyreshöjningar, i synnerhet inte i det här området. Vi vill inte se några renovräkningar av äldre, säger Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd.

Lägenheterna ägs idag av Micasa fastigheter, stadens eget bolag för äldrebostäder. I beslutet uppges att Micasa fastigheter behöver genomföra försäljningen delvis för att få in pengar till framtida investeringar. Så sent som 2019 plockades dock 40 miljoner kronor ur bolaget för att finansiera annan verksamhet inom kommunen.

– Det blir ju skrattretande att man säger att man måste sälja för att ha råd att investera i nya bostäder, när den här majoriteten samtidigt har plockat mångmiljonbelopp ur bolaget. Dessutom kommer inga nybyggda seniorlägenheter kunna ha lika låg hyra som de här gamla lägenheterna. Det är totalt feltänkt och kommer drabba stadens äldre, säger Clara Lindblom.

Hela 16 000 arbetstillfällen kan försvinna från byggsektorn kommande två år. Styrande politker måste agera genom att sätta i gång med planerade investeringar för att parera sysselsättningstappet, skriver Clara Lindblom från Vänsterpartiet i Stockholms stad.

Häromveckan presenterades Byggföretagens prognos som visar att 16 000 jobb kan försvinna i branschen de kommande två åren. Bygginvesteringarna kan minska med åtta procent redan i år och enligt prognosen kommer nyproduktionen av bostäder att minska mest och kan komma att falla med femton procent i år. För att parera sysselsättningsnedgången pekar man på vikten av att offentlig sektor, som är en viktig beställare i byggbranschen, håller i och fortsätter att sätta sina investeringsplaner i verket. Det måste samtliga styrande politiker ta till sig.

Ungefär samtidigt som Byggföretagen larmade om den väntade konjunkturnedgången kom Stockholms exploateringsnämnds prognoser över bostadsbyggandet i Stockholms stad för detta år. Det är tyvärr också dyster läsning.

Det är tyvärr också dyster läsning.

Dels visar prognoserna att man inte kommer att nå målen för antalet markanvisade bostäder av någon upplåtelseform. Det är inte ovanligt, men väldigt olyckligt i tider då det behövs både fler jobb och nya bostäder.

Dels visar de att byggandet av hyresrätter väntas störtdyka och utgöra endast 35 procent av alla markanvisade bostäder under året. Detta trots att den borgerliga majoriteten som styr Stockholm har som tydligt mål att minst hälften av alla bostäder som markanvisas ska vara hyresrätter, och trots att hyresrätter är betydligt mindre konjunkturkänsliga än bostadsrätter.

Det låga antalet markanvisningar för hyresrätter har inte med marknaden att göra, utan det är en följd av politiska prioriteringar och beslut. Majoriteten i Stockholm har valt att prioritera byggande av bostadsrätter, trots att såväl de allmännyttiga bostadsbolagen som de privata byggaktörerna skriker efter mer mark. Denna inriktning riskerar därför inte bara att förvärra den redan akuta bostadsbristen i Stockholm, utan också sysselsättningen inom hela byggbranschen.

Det är inte en chans som Stockholms stad kan försitta.

Det sägs ofta att varje byggjobb genererar ytterligare tre jobb i närliggande sektorer. I det läget vi är i nu, med tiotusentals varslade på grund av coronapandemin, blir det här faktumet ännu viktigare.

Den borgerliga majoriteten måste börja prioritera byggandet av hyresrätter vid markanvisning, inte minst till de allmännyttiga bostadsbolagen. Både för att upprätthålla efterfrågan och sysselsättningen i branschen i den kommande konjunkturnedgången och för att lindra bristen på bostäder med hyror som vanliga stockholmare har råd att betala.

Möjligheten att pressa produktionskostnaderna och därigenom nyproduktionshyrorna är som störst i lågkonjunktur. Det är inte en chans som Stockholms stad kan försitta.

Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd i Stockholms stad

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats i Byggindustri. 

Senast de borgerliga partierna styrde Stockholm ombildades över 25 000 hyresrätter till bostadsrätter. Lägenheterna såldes till privatpersoner till reapriser. Det har starkt bidragit till en katastrofal brist på hyresrätter i Stockholm. Men den som trodde att de borgerliga partierna lärt sig av sina misstag har fel, skriver oppositionsborgarrådet Clara Lindblom (V).

Den som idag söker en hyresrätt genom bostadskön i Stockholm får i snitt köa ungefär elva år. Det är en kötid som alla förstår behöver minska, inte öka. Men tyvärr går utvecklingen just nu åt fel håll.

Trots de långa kötiderna har Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet valt att återigen börja ombilda allmännyttiga hyresrätter till bostadsrätter. Nu handlar det om ytterligare cirka 2 000 hyresrätter som ska gå från att ägas gemensamt och förmedlas genom bostadskön, till att ägas av enskilda i form av bostadsrätter. Det är helt fel beslut i en stad där det redan finns massor av bostadsrätter till salu, men råder stor brist på hyresrätter.

Det är helt fel beslut i en stad där det redan finns massor av bostadsrätter till salu, men råder stor brist på hyresrätter.

Utöver att ombildningarna leder till färre lediga hyresrätter är det också ekonomiskt oförsvarbart. Förra gången de borgerliga partierna valde att ombilda bostäder fick de mycket kritik för att ha sålt lägenheterna till reapriser, och därmed försökt locka till ombildning. Därför hade de nu lovat att försäljningarna denna gång ska göras till marknadsmässiga priser. Men det visar sig nu inte stämma. De tänker återigen rea ut våra gemensamt ägda bostäder till långt under marknadspris.

I exempelvis Bagarmossen i söderort handlar det om ett flertal hus som är byggda så sent som 2008 och som nu föreslås säljas för 16 procent under marknadspris, eller i snitt 8300 kronor billigare per kvadratmeter än marknadspriset i jämförbara hus i området. Det är knappast marknadsmässiga priser, det är reapriser.

För många stockholmare är det snarare en avlägsen dröm än en grundläggande rättighet att kunna ha ett eget hem.

Men det främsta skälet till att vi vill stoppa ombildningarna är inte att de boende i Bagis inte ska få göra ett klipp. Vi är emot ombildningarna för att det drabbar hela Stockholm på sikt. Upp till 2 000 färre hyresrätter med överkomliga hyror leder självklart till ökad segregation och till ännu större klasskillnader. Det leder till att det blir ännu svårare för de som behöver att få en bostad. Allvarliga sociala problem, såsom till exempel hemlöshet, förvärras av ombildningar. Det är också därför det är helt omoraliskt att locka folk till ombildning genom reapriser.

Vi i Vänsterpartiet vill att alla ska kunna få en bostad. För många stockholmare är det snarare en avlägsen dröm än en grundläggande rättighet att kunna ha ett eget hem. Så ska det inte vara. Vi vill ha ett Stockholm för alla, inte bara de rika. Därför måste vi bygga många fler hyresrätter med hyror folk har råd med och sluta upp med ombildningar.

Clara Lindblom, oppositionsborgarråd (V) Stockholms stad

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats i Dagens samhälle.

Under pandemins gång har det blivit allt tydligare att chanserna att klara sig undan smittan blivit en klassfråga. När det inte byggs tillräckligt med hyresrätter blir det bostadsbrist, vilket leder till trångboddhet. Många har mist sina jobb och riskerar vräkning.

Att inte bara behöva oroa sig för smittan utan även sin inkomst och sitt boende är förödande. Alla har inte heller möjlighet att jobba hemifrån eller fly ut till sitt hus på landet. Resultatet är att pandemin drabbar vissa mer än andra.

Mitt under rådande kris går regeringen fram med en utredning om att införa marknadshyror. Detta är en samhällsfientlig reform som skulle frånta hyresgästerna sin förhandlingsrätt och därför göra det möjligt att kraftigt höja hyrorna. Detta skulle slå hårt mot flera miljoner invånare.
Och det skulle även påverka många, många fler negativt; de som redan i dag är i behov av bostad – de som behöver flytta hemifrån, lämna destruktiva förhållanden familjer som växer och behöver flytta till större. Hela 85 procent av befolkningen säger också nej till marknadshyror Att marknadshyror skulle lösa bostadskrisen är direkt felaktigt.

Det många i Sverige nu behöver, är trygghet – inte mer oro. Vi behöver lösa bostadskrisen. Detta gör vi genom att bygga fler hyreslägenheter med rimliga hyror i alla delar av vårt samhälle. Marknadshyror ger varken lugn eller trygghet och löser definitivt inte bostadskrisen. Vi kommer göra allt för att stoppa detta.

Det många i Sverige nu behöver, är trygghet – inte mer oro. Vi behöver lösa bostadskrisen. Detta gör vi genom att bygga fler hyreslägenheter med rimliga hyror i alla delar av vårt samhälle.

I stället för att införa marknadshyror, kan andra åtgärder införas för att stötta miljontals hyresgäster. Vänsterpartiet har i flera orter bland annat föreslagit hyresrabatt för de drabbade, uppskov med hyran och stopp av vräkningsprocesser. Eftersom den efterföljande ekonomiska krisen troligtvis kommer att pågå under en längre tid, ser vi att det finns goda skäl att inom de kommunala bostadsbolagen stoppa den årliga hyreshöjningen under 2021. Detta ska inte ses som en åtgärd som frångår det partsförhållanden som finns på hyresmarknaden. Utan som en åtgärd som skapar goda förutsättningar för många under en extraordinär situation som pandemin idag trots allt är.

Detta skulle också skapa bättre marginaler för många hushåll som redan i dag har drabbats av coronakrisen. Genom att frysa den årliga hyreshöjningen för 2021 kan ännu fler hushåll känna sig lugnare på åtminstone en punkt – hyreskostnaden kommer inte att öka.

Vänsterpartiet har en politik för att ställa om från bostadsbrist till rätt till bostad. Vänsterpartiet har en politik för att minska oro istället för att spä på otrygghet. Vänsterpartiet har en politik för den stora majoriteten istället för att öka intäkterna för fastighetsägarna. Det är så vi skapar en solidarisk politik för de många.

Momodou Malcolm Jallow, riksdagsledamot och bostadspolitisk talesperson (V)
Moisés Ubeira, oppositionsråd i Sundbyberg (V)
Emma-Lina Johansson, oppositionsråd i Malmö (V)
Clara Lindblom, oppositionsborgarråd i Stockholm Stad (V)
Tobias Smedberg, kommunalråd i Uppsala (V)
Ulrika Edman, gruppledare i Umeå (V)
Marcus Wallin, Alingsåshem (V)
Anders Göranson, Växjöbostäder (V)
Svjetlana Saric, Helsingborgshem (V)

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats i Aftonbladet.