Skip to main content
halvkroppsbild på Tina Kratz

Hanteringen av resursskolan är under all kritik

Fortfarande är situationen oviss för alla de elever som går i eller söker plats i en resursskola i Stockholms stad. Hundratals elever riskerar nu i värsta fall att stå utan skolplats efter sommarlovet, det skriver vi i en debattartikel i Dagens Arena.

Den kamp som alla föräldrar till barn med särskilda behov har behövt driva under de senaste månaderna är ett dåligt betyg för de blågrönas Stockholm. De här eleverna behöver kunna lägga sin kraft på sin undervisning och inte oroa sig över om skolan kommer finnas kvar eller inte. Föräldrar borde få lägga sin kraft på att stötta sina barns lärande i stället för att kämpa för att de ska få behålla sin skolplats.

Nu ser Stockholms stad över strukturbidragets nivå och bedömningen av tilläggsbeloppen. Det kanske kan lösa hela eller delar av problemet för de här eleverna men det är inte tillräckligt bra. Det är nu platserna söks och det är nu antagningen ska ske. Så kommer alla elever veta att de får en bra skolplats innan de går på sommarlov i år? Jag är tyvärr inte övertygad om det.

Den kommunala skolan har efter decennier av nedskärningar helt enkelt halkat efter när det gäller att tillgodose behoven hos de elever som behöver extra stöd.

Utbildningsförvaltningen arbetar för att kunna erbjuda ”adekvata skolplatser som möter elevernas behov av stöd” för att täcka behovet om att resursskolor läggs ner eller minskar ner sin verksamhet. Tyvärr är det nog lättare sagt än gjort att klara av detta när skolan gått på svältbudget i många år nu.

Vänsterpartiet menar att det bästa vore om alla elever skulle kunna få sina behov tillgodosedda inom den kommunala skolan. Vårt mål är en skola som ser olikhet som tillgång och där det finns resurser, kunskap och kompetens att möta varje elev utifrån dennes unika förutsättningar. Men så ser det inte ut idag i Stockholmsområdet.
Den kommunala skolan har efter decennier av nedskärningar helt enkelt halkat efter när det gäller att tillgodose behoven hos de elever som behöver extra stöd. Där har istället de fristående resursskolorna fyllt en viktig roll, och det är därför helt förståeligt att elever och föräldrar oroas över de minskade anslagen till resursskolorna.

Nu är det väldigt viktigt att majoriteten så snabbt som möjligt ser över strukturbidragets storlek och tillämpar en generösare bedömning av tilläggsbeloppen till resursskolorna. Tilläggsbeloppen måste också godkännas för en längre tidsperiod för att minska det administrativa arbetet med att skriva ansökningar och framför allt ge elever och föräldrar en större trygghet.

Ge eleverna i resursskolan de resurser de behöver och låt dem gå på sommarlov utan oro inför höstterminen.

Tina Kratz (V),  ledamot i utbildningsnämnden Stockholm stad

Det här är en debattartikel som ursprungligen publicerats på Dagens Arena.

Profilbilder på Clara Lindblom och Daniel Riazat

Eleverna är förlorarna i högerns friskolekaos

En friskola i södra Stockholm har fått tillståndet återkallat av Skolinspektionen på grund av åratal av misskött verksamhet och undermålig undervisning. Nu lyckas ändå ägaren, med lagstiftningen på sin sida, fördröja stängningen och fortsätter därmed utnyttja kaoset i friskolesystemet. Det är oacceptabelt.

Under närmare 20 år tid har Skolverket och  Skolinspektionen kritiserat ägaren till en skola i Rågsved på grund av bland annat undermålig undervisning och otillräckligt stöd till elever med särskilda behov. Trots det får ägaren fortsätta bedriva skolverksamhet och håva in skattepengar från både staten och kommunen genom skolpeng, fritidshemsersättning och likvärdighetsbidrag.

Dessutom fortsätter rekryteringen av nya elever – trots att skolan är mitt uppe i två rättsprocesser. En som gäller stängning på grund av brister i undervisningen, och en som gäller konkurs på grund av outbetalda lärarlöner. Det är absurt.

Skattebetalarna är tyvärr inte ens de största förlorarna i den här soppan. De största förlorarna är eleverna – de hundratals barn som går i skolan. De får inte bara undermålig undervisning utan kommer dessutom med stor sannolikhet att behöva byta skola väldigt snabbt om skolan förlorar någon av de två pågående rättsprocesserna.

För om friskolan tvingas stänga ska kommunen stå där redo att ta emot eleverna i kommunala skolor, och än en gång behöva sopa upp efter friskolekaoset. Det är orättvist mot eleverna, och det är orättvist mot de kommunala skolorna som försöker bedriva en stabil verksamhet.

Svenska skolan är sjuk – och marknadsanpassningen är viruset

Och det här är knappast det enda exemplet. John Bauergymnasiet är ett annat ökänt skolföretag som gick i konkurs 2013, vilket drabbade tusentals elever. Men medan skolan fortfarande var öppen tjänade ägarna miljontals kronor, trots kritik mot både undervisning och lärartäthet.

I Göteborg stängdes nyligen en religiös friskola där det gått så långt att Säpo behövt vara involverad i Skolinspektionens beslut. Det är sanslöst.

Varför ser det då ut såhär? Jo, därför att marknadsanpassningen av den svenska skolan har lett till det här. Den har öppnat för möjligheten att suga ut skolsystemet på pengar. I kombination med det fria skolvalet har detta lett till en svår skolsegregation. Den svenska skolan är sjuk, och marknadsanpassningen är viruset.

Nu ropar plötsligt även borgerliga debattörer på skärpta åtgärder då kaoset helt enkelt gått för långt. Det är ju på tiden. Men deras åtgärder kommer inte räcka eftersom de inte vill begränsa rätten att få göra vinst på elevernas bekostnad.

Vi i Vänsterpartiet har fått mer än nog av det borgerliga friskolekaoset. Vi vill skapa en jämlik och sammanhållen skola, men för att det ska vara möjligt så måste vinstjakten i den svenska skolan stoppas och elevernas behov få stå i centrum.

Clara Lindblom, oppositionsborgarråd Stockholms stad (V)
Daniel Riazat, riksdagsledamot och utbildningspolitisk talesperson (V)

Det här är en debattartikel som ursprungligen publicerats i Aftonbladet