Skip to main content

Etikett: clara Lindblom

Profilbild på Clara Lindvlom

Förskolan klarar inte fler nedskärningar

Efter årsskiftet börjar min drygt ett år gamla dotter på förskolan. Som mamma hör det till att vara orolig för sitt barn – det verkar nästan ingå i föräldraskapet på något sätt. Hittills har jag dock inte varit orolig för kvaliteten på det pedagogiska innehållet eller barnomsorgen på förskolan. Men efter att ha läst finansborgarrådets förslag till budget är jag tyvärr inte lika säker.

Alla verksamheter får ökade kostnader varje år, oberoende av vilka politiker som styr i Stadshuset. Personalen ska så klart ha årliga lönepåslag, hyran för lokalerna höjs någon procent per år och saker som livsmedel och förbrukningsmaterial blir lite dyrare. För att kunna upprätthålla samma nivå måste verksamheten alltså få täckning för kostnadsökningar, annars måste man dra ner på något. Det är precis det här som kommer hända nu – både i förskolan, gymnasieskolan, gymnasiesärskolan och på fritidshemmen. Tillskotten i budgeten täcker nämligen inte ens pris- och löneökningarna.

Pris- och löneökningarna inom välfärden beräknas ligga på 2,7 procent nästa år. Men i Stockholms stads nya budget får förskolan bara en ökning på 0,9 procent. Självklart kan verksamheterna ofta jobba lite smartare för att spara pengar – men de kraven har förskolan och skolan haft på sig i väldigt många år nu. Utrymmet att dra ner på kostnader utan att det går ut över barngruppernas storlek, antal fast personal och inköp av pedagogiskt material börjar bli begränsade. Det finns helt enkelt en gräns för hur mycket en verksamhet kan effektiviseras.

I praktiken betyder därför den nya budgeten nedskärningar i förskolan, vilket kan bli väldigt kostsamt för staden och samhället på längre sikt. Vi vet nämligen hur viktig förskolan är för barnens språkutveckling, sociala träning och framtida skolgång. Detsamma gäller stadsdelarnas öppna verksamheter som parklekar och öppna förskolor som också drabbas av hårda sparkrav i den nya budgeten. De här verksamheterna är helt ovärderliga för att kunna upptäcka föräldrar och barn som av någon anledning har det kämpigt och tidigt kunna sätta in extra stöd. Det lönar sig också i längden.

Därför har jag en har en fråga till finansborgarrådet Anna König Jerlmyr, inte som politiker utan faktiskt som mamma. Hur kommer du se till att de här besparingarna inte leder till sämre kvalitet i våra barns förskolor? Vad kommer du göra för att lindra min och andra föräldrars oro? Det gäller inte heller bara förskolan, utan även fritidshemmen, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan. De får också för lite pengar för att klara sina kostnadsökningar.

Vi vet inte var vår dotter får förskoleplats än, men förhoppningsvis blir det inte alltför långt från där vi bor. Men från att ha varit orolig för att min dotter inte ska få kompisar och bli bjuden på andra barns kalas, så handlar nu min oro snarare om ifall pedagogerna kommer att ha förutsättningar att faktiskt möta henne som individ och stötta hennes utveckling. Det är inte några roliga funderingar att ha som förälder. Jag tror att många med mig känner att den där skattesänkningen på över 400 miljoner förra året var lite onödig. Det hade nog varit bättre att satsa pengarna på det viktigaste vi har istället.

Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd Stockholms stad

Det här är en debattartikel som ursprungligen publicerats på Stockholm Direkt

Profilbild på Clara Lindvlom

Oseriösa aktörer hör inte hemma på Stockholms bostadsmarknad

Bostadsbristen i Stockholm har lett till ökad spekulation och allt fler oseriösa privatvärdar. Ett nytt fenomen på den svenska bostadsmarknaden är att riskkapitalbolag går in och köper upp icke-renoverade miljonprogram och använder ytliga renoveringar som medel att höja hyran.

Nyligen så har tiotusentals svenska hyresgäster fått en ny hyresvärd i form av det tyska fastighetsbolaget Vonovia. Vonovia är en ny aktör på den svenska marknaden i och med att de köpte upp svenska Hembla och är kända för så kallade renovräkningar. De köper upp fastigheter, ytrenoverar och chockhöjer hyrorna. Den här typen av privata värdar med tvivelaktiga metoder blir tyvärr allt vanligare.

Mark och bostäder hamnar allt för lättvindigt i händerna på oseriösa aktörer med tveksamma affärsmodeller och de som drabbas i slutändan är hyresgästerna.

Det skapar en oro på bostadsmarknaden och det är inte så konstigt att många hyresgäster är rädda för att deras hem kommer att säljas om de inte själva ombildar, en rädsla som skamlöst späs på av ombildningskonsulter.

Jag ställde en muntlig fråga på senaste kommunfullmäktige till ansvarigt borgarråd Dennis Wedin om han och majoriteten är beredda att agera mot oetiska hyresvärdar genom att inte markanvisa, ändra detaljplaner, bygglov eller sälja till denna typ av aktörer.

Wedins svar var på många sätt betryggande. Han lovade att inga försäljningar av bostadsfastigheter ska ske så länge som inte bolagens ekonomi kräver det, vilket inte är särskilt troligt eftersom de kommunala bolagen är de mest solida i landet. ”Vi ska inte ha oetiska bolag på bostads- eller fastighetsmarknaden, det måste ju vara utgångspunkten och där får vi kolla på vad kommunen har för möjligheter”, sa borgarrådet i talarstolen.

Jag ser med stor oro på att majoriteten redan, bara två veckor efter det här löftet formulerades i Kommunfullmäktige, tagit beslutet att sälja Vällingby centrum. Det handlar förvisso inte om bostäder men är likväl otroligt viktigt för trivseln och tryggheten för de boende i hela Västerort. Hur ska Dennis Wedin se till att det faktiskt blir en seriös aktör med långsiktigt tänk som köper Vällingby?

Vi kommer att hålla dig vid ditt ord, Dennis. Vi förutsätter också att Miljöpartiet kommer att stå upp för alla som vill bo kvar i allmännyttan och väljer att inte ombilda våra hyresrätter.

Stockholm är en växande stad och bostadskrisen blir allt mer påtaglig. Vi politiker har ett ansvar för att förbättra bostadssituationen för både nuvarande och blivande stockholmare. Stockholm ska växa men vi måste växa både etiskt, ekologiskt och socialt hållbart.De 146 000 stockholmare som bor i allmännyttan ska kunna känna sig trygga med att deras val av hyresvärd respekteras. Allmännyttan har långt högre kundnöjdhet än privata hyresvärdar och bostadsrättsföreningar, och ger en helt annan tillgång till serviceinsatser och internkö än privata värdar.

Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd Stockholms stad

Det här är en debattartikel som ursprungligen publicerats i tidningen ETC.

halvkroppsbild på 4 barn som håller varandra i händerna, det är höst och de har gummistövlar på sig

V kommenterar budget 2020: ”Välfärdssatsningarna uteblir i den blågröna budgeten”

Det blågröna styret i Stockholms stad presenterade den 9 oktober sin budget för 2020. En budget med väldigt få konkreta nyheter och där satsningar på välfärden uteblir. Här kommenterar Clara Lindblom majoritetens budget.

– En påse majskrokar har mer innehåll än den här budgeten. Mycket av det som presenterats som satsningar täcker inte ens pris- och löneökningar. I praktiken kommer vi att få se nedskärningar inom äldreomsorgen, förskolan och socialtjänsten under nästa år, säger Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd.

Bostadsmålet i majoritetens budget ligger på 70 000 till 2025. En sänkning från målet på 80 000 som gällde under det rödgrönrosa styret.

– Det är upprörande att majoriteten sänker bostadsmålen trots att bostadsbristen är akut. Man ombildar hyresrätter och låter inte våra kommunala bostadsbolag bygga nytt, det kommer att förvärra en redan svår situation med trångboddhet och en osäker andrahandsmarknad där många far väldigt illa.

I fjol sänktes skatten med 16 öre vilket motsvarade över 400 miljoner kronor per år. Detta har lett till nedskärningar och underskott i bland annat i stadsdelsnämnderna. Den här gånger väljer man att lämna skatten oförändrad. En klen tröst, menar vi i Vänsterpartiet.

– Sedan de blågröna kom till makten så har vi sett alltför tydliga försämringar i välfärden. Nedskärningar på biblioteken och kulturskolan, missade bostadsmål och underskott i stadsdelarna som leder till anställningsstopp, färre fältassistenter och obemannade parklekar. Den här budgeten kommer inte vända den utvecklingen.

Barnen är förlorare i den nya budgeten med bland annat den lägsta höjningen till förskolan på tio år. Pris och löneökningarna för 2020 beräknas ligga på 3 % men i den blågröna budgeten har man endast höjt schablonen för förskolan med 0,9 %. Trots detta hävdar majoriteten att de satsar på kärnverksamheten i Stockholm.

– Det här är inte att satsa på kärnverksamheterna, det är att sätta dem på svältkur. Det kommer leda kraftiga nedskärningar i förskolan med större barngrupper som följd. Som mamma till ett litet barn som ska börja på förskolan nästa år blir jag uppriktigt oroad.

 

Profilbild på Clara Lindvlom

Ge yrkesstuderande på Komvux rätt till studentbostad

Stockholm står precis som de flesta andra kommuner och landsting inför stora utmaningar inom välfärden. Bristen på utbildade lärare får mycket uppmärksamhet i media, men under de kommande åren kommer vi också att behöva utbilda och anställa tusentals nya barnskötare, undersköterskor, personliga assistenter och vårdare runt om i våra kommuner. 

Mycket behöver göras med arbetsmiljön, lönerna och arbetsvillkoren inom välfärdsyrkena för att rekryteringsbehoven ska kunna mötas. Men vi behöver också höja statusen på själva yrkesutbildningarna och erkänna att en undersköterska eller barnskötare under utbildning är minst lika viktig som en högskolestudent.

Ett konkret sätt göra det är att även ge den som läser en yrkesutbildning på Komvux möjlighet att få en studentbostad hos något av våra tre kommunala bostadsbolag.

En undersköterskas eller barnskötares studier måste få väga lika tungt som högskolestudentens

I dag måste du läsa på universitet, högskola eller yrkeshögskola för att ha möjlighet att söka en studentbostad via bostadsförmedlingen. Samtidigt kommer vi framöver vara helt beroende av att fler väljer att utbilda sig till exempelvis undersköterska eller barnskötare även i vuxen ålder.

Som de flesta andra kommuner kommer vi också ha svårt att rekrytera anställda med rätt kvalifikationer till äldreomsorgen där antalet äldre med komplexa vårdbehov ökar. Det kommer helt enkelt inte att fungera att anställa medarbetare utan utbildning – vi kommer behöva fler undersköterskor.

En bostad under studietiden kan vara helt avgörande för om du kan tacka ja till en studieplats, även om du läser på Komvux. Det är inte rimligt att den möjligheten bara är förbehållen den som studerar på universitet eller högskola.

På grund av den sociala snedrekryteringen till högskolan kommer dessutom de flesta som studerar på högskolan från akademikerhem, medan det är tvärtom när det kommer till den kommunala vuxenutbildningen.

Att även ge yrkesstudenter på Komvux möjlighet att ta del av stadens studentbostäder är därmed också en rättvisefråga samtidigt som det skulle kunna vara en viktig pusselbit för att få fler sökande till yrkesutbildningarna.

De privata fastighetsägarna styr vi inte över – men däremot de kommunala bostadsbolagen Svenska Bostäder, Familjebostäder och Stockholmshem.

Vänsterpartiet vill därför ändra reglerna så att även yrkesstudenter på Komvux kan söka studentbostad på samma villkor som andra studenter. Det här är bokstavligt talat livsviktiga utbildningar.

En undersköterskas eller barnskötares studier måste få väga lika tungt som högskolestudentens.

Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd Stockholms stad

Det här är en debattartikel som ursprungligen publicerats i tidningen Arbetet.

 

profilbild på Clara Lindblom

Bostadskrisen i Stockholm förvärras under det blågröna styret

Vi har just nu en akut bostadsbrist i Stockholm. Särskilt saknas hyresrätter med överkomliga hyror. Men den blågröna majoriteten kommer inte i närheten av byggmålen och öppnar dessutom upp för ombildningar av allmännyttan som ytterligare minskar tillgången på överkomliga hyresrätter. Få hyresrätter ska bli ännu färre.

Att majoriteten missar sina egna byggmål är under all kritik. 3 620 av 10 000 markanvisningar är vad de lyckats åstadkomma mellan januari och augusti. Och hittills i år har man bara påbörjat totalt 2 190 bostäder. Men än allvarligare är att man undviker att använda de verktyg som staden faktiskt har till sitt förfogande för att säkerställa en hög byggtakt.

De kommunala bostadsbolagen har en god ekonomi och skulle kunna gå in och bygga när den privata marknaden viker. Men trots det så har Svenska bostäder, Micasa och Familjebostäder inte fått en enda markanvisning i år. Stockholmshem har som enda kommunalt bostadsbolag fått markanvisning för drygt 400 bostäder vilket inte ens är tillräckligt för att nå de mål kommunen själv har satt för bolaget.

Att byggandet går ner trots den akuta bostadsbristen visar att marknaden inte kommer att lösa problemen. Vad vi behöver är en social bostadspolitik som ser till att det byggs hyresrätter som vanliga stockholmare har råd med. Givetvis så behövs det även förändringar på statlig nivå men att inte använda de kommunala bostadsbolagen, som är ett av våra viktigaste verktyg, är för mig helt obegripligt.

Stockholms stad är en av landets snabbast växande kommuner och 2040 beräknas ungefär 1,3 miljoner personer att bo i här. Den blågröna politiken duger inte. Att vi inte når målen i år påverkar bostadssituationen för många år framöver. Stockholm riskerar att bli en stad där bara de resursstarka kan leva och bo.

Vad gör det blågröna styret för att skapa den byggtakt som staden behöver och varför används inte stadens bostadsbolag för att räta upp situationen? Bostadsbristen måste byggas bort och ni i den styrande majoriteten har verktygen för att göra det, det är dags att använda dem.

Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd Stockholms stad

Det här är en debattartikel som ursprungligen publicerats på Stockholm Direkt

profilbild på Clara Lindblom

Noll markanvisningar för seniorlägenheter under 2019

De äldre i Stockholm riskeras att drabbas hårt av att den blågröna majoriteten inte når upp till sina byggmål. Målet för seniorlägenheter upplåtna med hyresrätt är ställt till 300 st, men hittills i år har inte en enda markanvisning skett.

– Det är allvarligt att de blågröna totalt misslyckas nå sina byggmål och jag blir extra orolig för de äldre. Vi har en växande äldre befolkning och det är jätteviktigt att du som behöver har möjlighet att hitta en seniorlägenhet via bostadskön, säger Clara Lindblom.

Seniorlägenheterna som förmedlas via bostadskön är särskilt anpassade lägenheter för äldre, ofta med tillgång till en gemensamhetslokal och gästrum att hyra. Du kan få en seniorbostad från 55+. Behovet av seniorlägenheter och andra boenden för äldre väntas öka kraftigt de kommande åren. Antalet invånare som är 80 år och äldre förväntas öka nästintill fördubblas till år 2040. Vänsterpartiet är kritiska till hur majoriteten hanterar Micasa Fastigheter AB, stadens bostadsbolag för vård- och omsorgsboenden, seniorboenden och andra bostäder för äldre.

– Det är tyvärr tydligt att allmännyttiga bostäder inte prioriteras särskilt högt i majoritetens bostadspolitik. I mars i år plockade majoriteten dessutom ut 40 miljoner kronor ur Micasa. De pengarna hade kunnat satsas på att rusta upp och bygga fler lägenheter för äldre, säger Clara Lindblom.

*Micasa har gränsen 65 år för seniorlägenheter och i övriga allmännyttans seniorbostäder gäller 55 år.

Profilbild på Clara Lindvlom

Ge allmännyttan 4000 markanvisningar per år

Trots att majoriteten i Stadshuset inte når sina ena bostadsmål låter man inte kommunens egna bostadsbolag bygga. Svenska bostäder, Familjebostäder och Micasa har inte fått markanvisning för en enda bostad i år och Stockholmshem för endast 455 stycken. Vänsterpartiet har därför lämnat in en motion om att återinföra målet för mark till allmännyttan och höja ribban för antalet markanvisningar per år.

-Om allmännyttan ska ha en chans att nå upp till de krav som staden har satt på dem måste de få mark. Vi har en akut brist på hyresrätter och bostadsbyggandet har tvärnitat. Det är obegripligt att man inte låter våra egna bostadsbolag bygga, särskilt i det här läget, säger Clara Lindblom, oppositionsborgarråd för Vänsterpartiet i Stockholms stad.

Enligt uppdragen i majoritetens budget för 2019 ska bostadsbolagen bygga 1500 – 2000 bostäder per år. Det kräver ungefär det dubbla antalet markanvisningar eftersom antalet bostäder i regel minskar under planprocessens gång och ofta försenas av till exempel överklaganden. För att det ska kunna byggas 10 000 bostäder per år måste därför också målet om antalet markanvisningar höjas. Vänsterpartiet vill därför höja målet för Exploateringsnämnden till 15 000 markanvisningar per år, varav minst hälften ska vara hyresrätter.

– Moderaterna säger att de inte vill ge allmännyttan en ”gräddfil” men nu går det så långt att de låter bli att använda det verktyg som faktiskt finns för kommunen att klara bostadsförsörjningsansvaret. Ska vi komma tillrätta med den akuta bostadsbristen måste byggandet av hyresrätter fortsätta även om intresset för bostadsrätter viker. Vi har haft en historiskt hög byggtakt de senaste åren och byggtakten behöver fortsatt vara hög och mer mark måste gå till allmännyttan, säger Clara Lindblom.

 

Stockholms nya hbtq-mötesplatser är inte de blågrönas förtjänst

De hbtq-mötesplatser som finns lokalt ute i stadsdelarna är superviktiga men är knappast den blågröna majoritetens förtjänst. De flesta är planerade för av den förra rödgrönrosa majoriteten som Vänsterpartiet var med i, och nu kommer vi driva på för att hbtq-mötesplatserna ska bli fler.

Under förra mandatperioden planerade vi i den rödgrönrosa majoriteten för fler lokala hbtq-mötesplatser ute i stadsdelarna. Några, som exempelvis den i Hägersten-Liljeholmen, har startat i år men arbetet påbörjades under det rödgrönrosa styret. Sedan den blågröna majoriteten tillträdde har satsningar på kultur, hbtq-mötesplatser och stadsdelarnas arbete i stort uteblivit. Vi ser också en risk i att kommande nedskärningar kommer att försvåra ytterligare för nya hbtq-verksamheter.

Det glädjer oss dock att Naddebo har behållit många av de verksamheter som vi planerade. Och att han också identifierar både klubbscenen och hbtq-mötesplatser som viktiga. Det är mycket välkommet att det gjorts en utredning kring live- och kulturscenerna i stan och nu hoppas vi att det också leder till handling. Tyvärr så har den tidigare ombildningsvågen i Stockholm försvårat för kulturen.

Erfarenheter från storstäder över hela världen visar att gentrifieringsprocesser i första hand driver bort det småskaliga och alternativa. Ombildningar och utförsäljningar i Stockholm har pressat upp hyrorna och bidragit till en förändrad befolkningssammansättning i innerstaden. I förlängningen tvingar det här bort alternativa scener och mötesplatser som inte har råd eller som på ett eller annat sätt stör de boende.

Majoriteten fortsätter att bedriva den här sortens bostadspolitik med ombildningar och utförsäljningar i fokus. Det gör att Stockholm går miste om bra möjligheter till ett berikat kulturliv. När Slakthusområdet i södra Stockholm nu ska utvecklas med tusentals nya bostäder och arbetsplatser hade staden till exempel kunnat behålla några av de gamla fastigheterna, som redan idag har klubb- och kulturscener, för att säkerställa att den nya stadsdelen har tillgång till icke-kommersiella mötesplatser, alternativa musikscener och hbtq-mötesplatser i klubblivet. Istället väljer man att sälja hela området till Atrium Ljungberg som givetvis inte har något särskilt intresse i att skapa trygga rum eller värna småskalig kulturverksamhet.

Den borgerliga politiken påverkar kulturlivet och tillgängligheten till mötesplatser negativt, oavsett om det handlar om klubbar eller ungdomslokaler. Vi ser också med stor oro på de nedskärningarna i stadsdelarna som kommer göra det allt svårare att bedriva verksamhet framöver. Vi behöver fler alternativa mötesplatser, inte färre.

Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd i Stockholms stad

Torun Boucher (V), vice ordförande i kulturnämnden Stockholm stad

Det här är en debattartikel som ursprungligen publicerats på Stockholm Direkt

profilbild på Clara Lindblom

Skandalbolagen som vill chockhöja hyrorna

Majoriteten i Stockholms stad öppnar upp för försäljningar av allmännyttan men tar skrämmande lite ansvar för vem som köper. Mark och bostäder riskerar hamna i händerna på skandalbolag vars oetiska affärsmodeller går ut över hyresgäster och lokalsamhälle. Stockholms stad måste därför skärpa sina krav för att säkerställa att inte riskkapitalbolag som varken arbetar miljömässigt eller socialt hållbart kan växa i vår stad.  

Stockholms stad är en av Sveriges största mark- och fastighetsägare och dessutom en av landets snabbast växande kommuner. 2040 beräknas ungefär 1,3 miljoner personer att bo i staden. Det här förpliktigar Stockholms stad att ta ett särskilt ansvar för att växa både miljömässigt och socialt hållbart. Stockholm har också förbundit sig att arbeta enligt Agenda 2030, där hållbara städer och samhällen är ett av delmålen.

De senaste årens ökande bostadsbrist i Stockholm tillsammans med tidigare utförsäljningar av allmännyttan har inneburit allt fler oseriösa fastighetsvärdar. Idag finns en lång rad privata fastighetsbolag vars affärsmodell går ut på att köpa upp icke-renoverat miljonprogram, genomföra ytliga renoveringar och sedan chockhöja hyrorna. En av de mest aktiva aktörerna på den växande marknaden är bostadsbolaget Hembla (f.d. D. Carnegie & Co) som till 66 procent ägs av det amerikanska riskkapitalbolaget Blackstone.

Blackstones affärsmodell har till och med fått FN:s rapportör inom bostadsfrågor att reagera. I ett direkt brev till den svenska regeringen varnar rapportören Leilani Farha för att finansieringen av bostäder i den här typen av riskkapitalbolag strider mot internationella människorättsnormer. I brevet pekas särskilt Hembla ut som ett exempel på bolag där lönsamheten alltid ska maximeras, oavsett vilka konsekvenserna blir för hyresgästerna eller området där fastigheterna köps upp.

Blackstone gör sig dock inte enbart skyldiga till exploatering av hyresgäster på bostadsmarknaden utan ligger även bakom omfattande skövling i Brasiliens regnskog. Blackstone är nämligen en av huvudägarna bakom det bolag som har byggt hundratals mil motorväg rakt igenom den oersättliga regnskogen i Amazonas. Både bygget och svenska Swedbank, som investerat miljardbelopp i Blackstone, har också med all rätt blivit starkt kritiserade på grund av detta.

Den här typen av aktörer hör inte hemma på Stockholms bostadsmarknad. Men när Hembla senast, i april 2018, fick markanvisning för bostäder i Akalla och Tensta var det endast vi i Vänsterpartiet som motsatte oss beslutet i exploateringsnämnden. Nu är det dags att staden skärper sina regler så att den här typen av aktörer varken får mark, bygglov, detaljplaneändringar eller får göra fastighetsförvärv som gör att de kan växa i Stockholm.

Det är helt avgörande för framtiden att Stockholms stad växer ekologiskt och socialt hållbart. Då krävs det också att politikerna vågar ta det ansvaret – även i bostadspolitiken.

Clara Lindblom (V), Oppositionsborgarråd Stockholms stad

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats i Expressen

Staden måste ta ansvar för att skapa fler hbtq-mötesplatser

En av sommarens snackisar har varit klubb- och kulturdöden i Stockholm. Det är alltid olyckligt när kulturella mötesplatser och scener försvinner, men än mer allvarligt är det när minoriteters trygga rum tvingas bort. Under sommaren har hbtq-scener som baren Bitter Pills och nattklubben King Kong tvingats stänga och med dem har tillgången till mötesplatser drastiskt minskat.

För dem som inte har ett tryggt rum i det stora, offentliga, rummet är de här mötesplatserna extra viktiga. När det kommer till lagstiftning och policyarbete har hbtq-personers rättigheter ökat under de senaste 30 åren men det är fortfarande många hbtq-personer som utsätts för hot, våld och diskriminering.

Platser som skolan och hemmet upplevs oftare som en otrygg plats av hbtq-ungdomar. En enkät från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) från 2018 visar också att nästan var fjärde ung hbtq-person avstått från fritidsverksamheter av rädsla för att bli dåligt bemött. Mötesplatser i det offentliga rummet otroligt viktigt. Det kan handla om att få slappna av för en kväll eller att inte behöva komma ut eller bli felkönad stup i kvarten. En frizon helt enkelt. Visst finns det sämre platser att vara hbtq-person på än Sverige och Stockholm men situationen för hbtq-personer är långt ifrån tillfredsställande och den riskerar att försämras om vi inte aktivt tar det perspektivet i akt när staden växer och utvecklas.

Det finns ändå några ljusglimtar i tillvaron i Stockholm. Snart öppnar det mötesplatser för hbtq-ungdomar både i Skärholmen och på Kungsholmen och i september slår också en ny gayklubb upp portarna i Vasastan. Men öppettiderna är begränsade och detta är några av mycket få positiva nyheter på kulturområdet.

Staden behöver ta ett större ansvar för att skapa förutsättningar för hbtq-mötesplatser och kultur. Den ansvariga politikern, kulturborgarrådet Jonas Naddebo (C), beklagar mest en ”oroväckande utveckling” i Stockholm och efterlyser ”innovativa lösningar och samverkan” när det pratas om kulturdöden. Några konkreta åtgärder har han däremot inte. Att alliansen mellan 2006-2014 också sålde ut över 25 000 lägenheter i innerstaden hjälper knappast kulturlivet idag.

Vi vet att grannar och bostadsrättsföreningars inflytande över kulturen har ökat när resursstarka människor äger bostadsrättsföreningarna i stan, och det är en direkt följd av de alliansens tidigare ombildningsvåg. I en gentrifierad innerstad är det också det alternativa och småskaliga som försvinner först, det som inte är kommersiellt gångbart för den stora massan eller som sticker i ögonen på grannarna.

Vi vill veta vad Jonas Naddebo tänker göra för att trygga mötesplatser för hbtq-personer i Stockholms kulturliv. Staden måste ta sitt ansvar för att bidra till det viktiga arbetet att möjliggöra mötesplatser för unga hbtq-personer i Stockholm.

Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd i Stockholms stad

Torun Boucher (V), vice ordförande i kulturnämnden Stockholm stad

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats på Stockholm Direkt