Människor som tvingas åka nattbussen fram och tillbaka för att slippa frysa, som sover under broar och i förråd och som tvingas gå till hjälporganisationer för att få äta sig mätta. Man skulle kunna tro att det beskriver gamla Fattigsverige. Men det här är verkligheten i Stockholm idag. Hemlösheten måste bort.

Nyligen antog de styrande blågröna politikerna i Stockholms stad ett nytt program för att motverka hemlösheten. Dessvärre saknar programmet ambitioner och reella åtgärder för att klara av detta, och programmet saknar dessutom mål om att helt utrota hemlösheten i staden vilket är högst anmärkningsvärt. Att personer befinner sig i hemlöshet är inte något som vi ska acceptera, det går att göra något åt, men då måste den politiska ambitionen finnas där. Tyvärr verkar den styrande majoriteten snarare se hemlöshet som något som alltid kommer att finnas.

Särskilt anmärkningsvärt är att en fjärdedel av Stockholms hemlösa inte har något annat behov av hjälp än att hitta en bostad. En avgörande anledning till att de är hemlösa är nämligen den stora bristen på hyresrätter med hyror som folk med lägre inkomster har råd med. Trots detta innehåller Stockholms nya program för att motverka hemlösheten inte några planer för eller krav på bostadsbyggande.

Men även hemlösa personer med sociala problem såsom missbruk eller psykisk ohälsa måste få ökat stöd att lyckas ta sig ur hemlösheten, och det görs inte genom att de tvingas söka nya härbärgen varje kväll.

Vänsterpartiet menar att vi måste sluta se hemlöshet som ett naturligt inslag i Stockholm och i samhället i stort. Vi måste vidta radikala åtgärder för att få bort hemlösheten, och vi måste göra det mycket snabbare än idag. Dessutom måste vi sluta se härbärgen som en lösning. Det är ingen lösning att få sova enstaka nätter i en varm säng. Lösningen är en egen bostad.

Därför kräver Vänsterpartiet att:

• Långsiktiga boendelösningar ska prioriteras. Akutboenden såsom härbärgen ska fasas ut inom två år. Ingen ska behöva bo i åratal på härbärge.
• Att boendetiden i stadens genomgångsbostäder ska förlängas. Idag är den för kort för att människor ska kunna hitta ett eget mer permanent boende och skapa en stabil grund i sitt liv.
• Att socialtjänsten får ökade resurser för att arbeta vräkningsförebyggande. Det förebyggande arbetet är avgörande för att inte fler ska hamna på gatan.
• Att staden ska ha kapacitet att ordna genomgångsbostäder till alla hemlösa barnfamiljer – de ska inte bo på vandrarhem eller upphandlade korttidsslösningar. Utöver att det är oacceptabelt att barn behöver bo på det viset är det ofta flera gånger så dyrt att upphandla lägenheter.
• Att staden ska bygga hyresrätter med rimliga hyresnivåer som kan möta efterfrågan hos alla de som idag lever under strukturell hemlöshet och att inga ombildningar får ske. Inga fler hyresrätter får försvinna.
• Privata fastighetsbolag som tar socialt ansvar ska premieras vid markanvisningar. Den fastighetsägare som ger en lägenhet till socialtjänsten ska självklart få tillstånd att bygga före den som inte gör det.

Det finns mycket som talar för att Stockholm borde klara av att utrota hemlösheten. Vi har en rad boenden i egen regi på socialförvaltningen, en stor bostadssocial stiftelse med flera tusen lägenheter, fastigheter som kan användas som genomgångsbostäder, allmännytta som bidrar med bostad först, försökslägenheter med mera.

Stockholm är helt enkelt en rik stad som skulle kunna klara att göra upp med hemlösheten en gång för alla och se till att alla har någonstans att bo. Nu hoppas vi bara att de ansvariga politikerna vågar prioritera det arbetet framför skattesänkningar.

Alexandra Mattsson

Det här är en debattartikel som ursprungligen publicerats i Dagens ETC

Uppdaterades: 26 okt 2022