Skip to main content

Författare: stockholmsstad

Alexandra Mattson Åkerström och Maj Karlsson

Vem ska betala för mäns våld mot kvinnor?

Stabil finansiering för behövs men förslaget till ny modell för statsbidrag inom brottsofferområdet, som just nu är ute på remiss, riskerar att underminera lokala kvinno- och tjejjourers arbete.

Regeringen har under de senare åren, med påtryckningar från Vänsterpartiet, ökat sina bidrag till lokala kvinno- och tjejjourer. Det är ett otroligt viktigt arbete som görs i att stötta våldsutsatta runt om i landet samtidigt som jourerna bedriver intressepolitiskt arbete på samhällsnivå. Kvinno- och tjejjourerna har en unik kunskap och erfarenhet genom sitt långvariga arbete med våldsutsatta kvinnor och barn. Denna kunskap riskerar nu att gå förlorad.

Regeringen vill nu nämligen styra upp dessa bidrag. Det är givetvis en god tanke, men den nya modellen för statsbidrag, som är ute på remiss i kommunerna, riskerar att underminera jourernas skyddade boenden. De senaste åren har många jourer i Stockholm haft svårt att finansiera sin verksamhet, trots ökningen av bidrag från stat och kommun. En del jourer har också fått lägga ner sin verksamhet. Detta är djupt beklagligt.

Den nya modellen som föreslås innebär att stat och kommun inte längre får finansiera skyddade boenden genom föreningsbidrag vilket kommer leda till att kommunerna tvingas upphandla tjänsten. Med det öppnas en marknad upp för privata aktörer. De har lättare att hantera och vinna en upphandlingsprocess jämfört med jourerna, men de är sämre lämpade att faktiskt sköta uppdraget och driva den här typen av verksamhet.

Detta har redan hänt i Stockholm när kranskommunerna upphandlade boende för våldsutsatta som vanns av ett företag vars grundare hade skulder och själv anklagats för misshandel. Det aktuella företaget har dessutom stoppats av Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Detta är inte en väg som ska fortsätta framåt utan en skrämmande utveckling som måste förhindras.

Jourerna behöver få en stabil finansiering över tid, både för sin öppna och intressepolitiska insats men även för skyddade boenden. Boendeverksamheten behövs som komplement till de verksamheter som i dag drivs av kommunen. Här kan ett så kallat idéburet offentligt partnerskap (IOP) vara en lösning för att undvika upphandling som riskerar att vi tappar jourernas viktiga kompetens.

Mäns våld mot kvinnor är vår tids stora trygghetsfråga och för individen en fråga om liv och död. Det är inte en fråga som hur som helst kan lämnas till privata företag. Med en dålig upphandling riskerar vi också att ansvaret faller tillbaka på den enskilda kvinnan själv.

Värna kvinno- och tjejjourerna och deras unika kompetens. Låt jourerna få en över tid stabil finansiering via det offentliga och håll riskkapitalisterna borta från utsatta kvinnor och barn.

Alexandra Mattsson, (V) vice ordförande i socialnämnden
Maj Karlsson, (V) socialpolitisk talesperson

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats på Feministiskt Perspektiv

Clara Lindblom står framför den delvis övermålade graffitiväggen i Rågsveds centrum

Staden borde köpa tillbaka Rågsveds centrum

Den kända graffitimålningen ”Highway” i Rågsveds centrum målades i dagarna över, enligt uppgift, av misstag. Detta har väckt starka reaktioner hos de boende. I veckan uppdagades det också att Folkets hus i Rågsved har tvingats stänga efter att elen utan förvarning har stängts av. Det här är bara de senaste exemplen i raden av misskötsel av centrum.

– Det är uppenbart att den nuvarande fastighetsägaren inte tar ansvar för Rågsved vilket leder till att invånarna får betala med sin trygghet och trivsel. Lokala handlare har också länge vittnat om att problemen med fastighetsägaren försvårar deras verksamhet i centrum, det är under all kritik. Staden måste nu göra allt i sin makt för att försöka köpa tillbaka centrum, säger oppositionsborgarråd Clara Lindblom.

Den blågröna majoriteten i Stockholm under mandatperioden öppnat upp för en försäljning av Vällingby centrum, vilket just nu utreds. Vänsterpartiet vill nu att alla planer på att sälja ut centrumfastigheter skrotas.

– Vi måste behålla de centrum som fortfarande finns kvar i stadens ägo. Det finns en tydlig skillnad mellan de centrum som ägs av kommunen och de som sålts ut till privata aktörer. De kommunala bolagen tar ett större samhällsansvar och är bättre på att se det värde som ett lokalt välfungerande centrum har för de boende, säger Clara Lindblom.

Nyheten om den övermålade väggen har väckt stor uppmärksamhet. Läs mer på SVT Nyheter och i tidningen FastighetsNytt.

Rikard Warlenius foto Jessica Segerberg. Rikard halvkropp mot grå bakgrund.

Stockholms politiker måste fatta att klimatnödläget är här

Varken extremhetta eller bränder verkar få vissa politiker att begripa allvaret i klimatfrågan. I Stockholm tas fortfarande flera direkt klimatskadliga beslut.

Det är tydligt att stadens styrande politiker måste pressas hårdare för att ta klimatnödläget på allvar och börja agera. I dagarna kom uppgifter från EU:s klimatorgan Copernicus om att juli månad blir den varmaste som uppmätts hittills.

Rapporten slår även fast att 2015-2019 varit den varmaste femårsperioden i världen. Även om temperaturen hemma i Stockholm hållit sig lägre än förra sommaren så är temperaturhöjningen ett faktum som måste adresseras globalt såväl som lokalt.

Mest uppmärksammat i Sverige har förmodligen varit att det i ett av svenskarnas favoritresmål, Paris, uppmättes 37 grader i juni. Det var så varmt att stan var tvungen att öppna kylrum för att framför allt äldre människor skulle kunna svalka sig. Ledande klimatforskare konstaterade nyligen att värmeböljor, likt den i Europa i slutet av juni, numera har minst fem gånger större chans att inträffa just på grund av klimatförändringarna. Och även om det inte kändes så på hemmaplan så vet vi nu att juli inte blev bättre.

Under hela våren har klimatfrågan kunnat dominera nyheterna. Mycket tack vare Greta Thunberg och de miljontals ungdomar som ihärdigt demonstrerar för att klimatförändringarna ska tas på allvar av de styrande politikerna och för att omställningen till ett hållbart samhälle ska snabbas upp avsevärt. Men inom politiken går många beslut fortsatt åt fel håll.

För trots att läget är akut, och att det konstaterats hur många gånger som helst av forskningen, så finns en fortsatt tro att det går att skjuta på de hårda besluten. Att man i Stockholm idag – just nu – bygger en ny sexfilig motorväg som beräknas öka koldioxidutsläppen, är ett av de tydligaste exemplen. Vi kan inte fortsätta att tycka att förändringen ska börja någon annanstans. Ska Stockholm nå målet att bli en fossilfri stad 2040 måste vi agera nu. Ansvaret är både lokalt och globalt.

Att man dessutom på fullaste allvar diskuterar en utbyggnad av Arlanda flygplats, trots all fakta som finns om flygets klimatpåverkan, är en annan. Någon nedläggning av Bromma flygplats, fastän den främst används till inrikesflyg, är inte heller på gång.

Samtidigt är tunnelbanor och bussar överfulla och resenärerna har ledsnat sedan länge. I Region Stockholm höjer de styrande borgerliga partierna, tillsammans med Miljöpartiet, priset på SL-kortet ytterligare och drar in busslinjer i förorterna. Pengar som borde gå till mer kollektivtrafik och sänkta priser går nu istället till kontroller och dyrbara konsulter. Det skapar inte incitament för fler att åka kollektivt.

Vi menar att det är dags att ta klimatnödläget på allvar. Hundratals städer i värden har redan utlyst klimatnödläge för att betona hur allvarlig situationen är. Några andra första åtgärder som faktiskt kan göra skillnad är följande:

  • Ett stopp för nya motorvägar
  • Bygg inte ut Arlanda
  • Lägg ner Bromma flygplats
  • Bygg ut kollektivtrafiken och sänk avgifterna

Den blågröna majoriteten i Stockholms stad har hittills inte visat någon vilja till sådana åtgärder. Men vi har inte råd att skjuta på nödvändiga beslut och vi har inte råd med fler klimatskadliga beslut. Klimatnödläget är här nu, agera! 

Rikard Warlenius, (V) klimatpolitisk talesperson

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats på ETC Debatt

Torun Boucher halvkroppsbild mot vit bakgrund Fotograf Erik Nordblad

De blågröna satsar på ordningsvakter men skär ner på viktig förebyggande verksamhet

Den blågröna majoriteten i Stockholms stad har fått igenom en satsning på 100 extra ordningsvakter i city. Det här rapporterar bland andra Svt Nyheter om idag.

– Jag hoppas att färre stockholmare ska säga att de känner sig otrygga när de rör sig ute på kvällar och nätter. Jag hoppas också att antalet brott ska minska och att brottsligheten sjunker, säger Erik Slottner (KD), trygghetsborgarråd i Stockholms stadshus till SVT.

De extra ordningsvakterna placeras dock endast i innerstaden och samtidigt som det läggs resurser på vakter så dras det ner på andra håll.

– Vi hade kunnat satsa alla de här pengarna på ordningsvakter om majoriteten samtidigt hade satsat minst lika mycket pengar på det förebyggande arbetet. Nu drar man i stället ner på det förebyggande arbetet och det är kontraproduktivt, säger Torun Boucher (V) till SVT.

Sedan det borgerliga blocket tillsammans med Miljöpartiet kom till makten så har det dragits ner på resurser till lokala trygghetsvärdar, medborgarvärdar, fältassistenter, bemanning av bibliotek och personal på kulturskolan.

– Biblioteken är nästan den enda öppna mötesplats som finns kvar – förra mandatperioden ökade vi upp bemanningen på biblioteken, med väldigt bra resultat, nu drar den borgarna ner på bemanningen, vilket är en bakvänd ordning om vi vill öka tryggheten i staden, säger Torun Bocuher, vice ordförande i kulturnämnden.

Satsningen på 100 ordningsvakter i city kostar omkring 70 miljoner kronor.

Torun Boucher halvkroppsbild mot vit bakgrund Fotograf Erik Nordblad

Ökad hbtq-kompetens gör vården mer jämlik

Du ska kunna bli gammal i Stockholm som hbtq-person och kunna vara säker på att du kan vara öppen med vem du är, oavsett vilken vård eller äldreomsorg du behöver. Idag finns det brister i både bemötande och kompetens. Detta måste förändras.

Den som är äldre och hbtq-person har rätt till en god vård och äldreomsorg fri från diskriminering, dåligt bemötande och bristande kompetens. Så ser det inte ut idag. Många hbtq-personer utsätts fortfarande för kränkningar i mötet med vården och omsorgen, bland annat genom förutfattade meningar och brist på livsviktig kompetens. Samtidigt är det kommunens och regionens ansvar att säkra att rätt förutsättningar finns för att personalen får relevant kompetensutveckling och arbetsledning.

Hbtq-personer löper högre risk än majoritetsbefolkningen att drabbas av psykisk ohälsa. Anledningen är den minoritetsstress som hbtq-personer lever under på grund av diskriminering och normer i samhället. Detta betyder att personal som arbetar med äldre hbtq-personer behöver vara väl rustade för att hantera psykisk ohälsa. Till exempel måste du som äldre transperson veta att du kan få transkompetent psykiatrisk hjälp om du behöver det. Du ska kunna vara trygg med att din identitet inte kommer att ifrågasättas i mötet med den psykiatriska vården.

Minoritetsstress kan också minska genom trygga sammanhang. Sammanhang där man får känna sig som normen och inte vara orolig för dåligt bemötande. Ett verktyg för att förbättra detta är hbtq-utbildning för vård och omsorg. Vänsterpartiet menar att många fler verksamheter både inom region och kommun borde genomgå utbildning i syfte att skapa en god arbetsmiljö och ett hbtq-kompetent bemötande. Saknas det resurser för att verksamheterna ska kunna genomgå hbtq-utbildning måste de genast tillföras och tid avsättas för kompetensutveckling.

Vi ser också ett ökat behov av kunskap om hiv inom personalgrupper som möter äldre, då fler och fler åldras med hiv. Alla som arbetar inom vård och omsorg behöver ha grundläggande kunskaper om hiv och om hur det är att leva med hiv. Det behöver också finnas mer kunskap om att äldre som har hiv inte alltid har berättat detta för sina anhöriga. Här finns idag mycket att arbeta med.

Personalkontinuiteten behöver också bli bättre, både inom vården och äldreomsorgen. Det betyder att den som är äldre oftare måste få träffa samma person, allt ifrån läkaren på vårdcentralen till hemtjänstteamet. Dålig kontinuitet är inte bra för någon äldre, men för äldre hbtq-personer kan det innebära att behöva komma ut gång på gång för olika personer, vilket kan vara mycket påfrestande.

Vänsterpartiet i Region Stockholm och Stockholms stad vill förbättra vården och äldreomsorgen för äldre hbtq-personer på många olika sätt.

  • Fler verksamheter inom vården och äldreomsorgen måste hbtq-utbildas.
  • Kunskapen kring att åldras med hiv behöver öka inom sjukvården och äldreomsorgen.
  • Transkompetensen måste öka inom vården och äldreomsorgen.
  • Personalkontinuiteten måste bli bättre.

Vänsterpartiet vill skapa vård och omsorg där personalen har tid att se människan, att möta varje person där hen är och att skapa en relation mellan personal och brukare. Borgerlig politik har under många år skapat ett system där vård ses som produktion, ett system där hemtjänstpersonal springer mellan sina äldre för att hinna med. Ett sådant system gynnar ingen. Vi behöver ändra på det.

Jonas Lindberg (V) hälso- och sjukvårdspolitisk talesperson

Torun Boucher, (V) gruppledare Stockholms stad

 

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats på Dagens Arena.

Rashid Mohammed. Foto: Erik Nordblad

Med blågrön politik blir det färre sommarjobb i Järva

Att kommunen erbjuder ungdomar jobb under sommar-, höst- och vinterlov är en viktig satsning som vi i Vänsterpartiet vill se mer av, inte mindre. När de blågröna får styra är det dock precis det som händer, jobben för unga prioriteras ner.

Sommarjobben är viktiga för att få en första arbetslivserfarenhet att sätta på sitt CV. Långt ifrån alla unga har egna kontakter i näringslivet eller föräldrar som har det. Ett första jobb är en viktig pusselbit för att komma in i samhället och för många unga chans att kunna se positivt på framtiden.

I Spånga-Tensta stadsdelsnämnd har det blågröna styret sänkt ambitionerna för sommarjobb med flera hundra jobb. Det var tydligen inte tillräckligt viktigt för att överleva i raden av alla de nedskärningar på barn, unga och kultur som vi sett från majoritetens sida. Förra året var utfallet totalt drygt 1300 jobb i stadsdelen. Det var till och med högre än målet på 1100. Nu verkar det som att vi ska vara glada om det landar på 800 jobb i år.

Att kommunerna, som är en trygg och bra första arbetsgivare, erbjuder de här jobben är en otroligt viktig satsning. Att dra in på detta, särskilt i Spånga-Tensta som vi vet är ett område där många står långt ifrån arbetsmarknaden, är en allvarlig felprioritering.

Det finns flera borgerliga röster som är emot de här jobben. Ett exempel är Moderata Ungdomsförbundet (MUF) som i en insändare i tidningen Mitt i nyligen klagade på att Täby kommun lägger 600 000 kronor på 50 kommunala sommarjobb för unga. De tycker att det istället ska kollas på ”privata alternativ”. Det är problematiskt att tro att näringslivet ska lösa alla problem, men alla står inte lika nära näringslivet som ungdomarna i MUF och alla kan inte utnyttja sina föräldrars kontakter.

De kommunala sommarjobben ersätter inte på något sätt privata alternativ. De utgör ett viktigt komplement. Och särskilt viktiga är de i stadsdelar där många står längre ifrån arbetsmarknaden.

I vänsterpartiets budget har vi avsatt pengar för att kunna erbjuda 9 000 jobb till unga över hela staden. Fler unga behöver få ett första arbete och en chans till framtidstro, vi vill ha fler sommarjobb för unga i Järva!

Rashid Mohammed, (V) vice ordförande i Spånga-Tensta stadsdelsnämnd

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats på Nyhetsbyrån Järva.

Torun Boucher halvkroppsbild mot vit bakgrund Fotograf Erik Nordblad

Satsa på biblioteken istället för att skära ner

Ta ansvar är moderat nyspråk för att skära ner. Det är tydligt efter att ha läst moderaternas fastighetsborgarråd Dennis Wedins artikel om upprustningen av Stadsbiblioteket. Att budgeten för Stadsbiblioteket ska minskas, personal sägas upp och Internationella biblioteket stängas och splittras för vinden, nämner han förstås inte.

Det är sedan tidigare känt att 40 tjänster försvinner från Stadsbiblioteket som en följd av den blågröna kulturbudgeten. Dessutom har ett flertal programpunkter under våren och ett bok-kollo i sommar ställts in.

Strax före midsommar kom dessutom beskedet att Internationella biblioteket, som ligger i Annexet till Stadsbiblioteket, måste stänga direkt efter sommaren istället för betydligt senare under hösten. Detta för att biblioteket ska klara av att bemanna det program som redan är planerat för allmänheten i andra delen av biblioteket. Det är rent skamligt.

Biblioteken är platser där kunskap lever. Även om de borgerliga partierna inte verkar tro det så används de fortfarande flitigt och de programpunkter som hålls på till exempel Stadsbiblioteket är ofta välbesökta.

Oviljan att faktiskt investera i en rejäl upprustning av Stadsbiblioteket, i kombination med nedskärningarna, gör att det bara går att dra en slutsats. För de borgerliga är biblioteken främst en belastning på budgeten. Kommersiella bokhandlare eller näthandeln verkar i de borgerligas ögon vara ett minst lika bra alternativ. För varför satsa på att medborgarna ska kunna låna böcker gratis när det går att lämna över ansvaret på marknaden? Det är borgerlig kulturpolitik i ett nötskal.

Vi i Vänsterpartiet tycker att vi borde satsa på våra bibliotek. Att det finns platser där vi helt gratis kan inhämta all världens kunskap är fantastiskt. Dessutom är biblioteken viktiga platser för barn och ungas utveckling.

Dennis Wedin skriver att han prioriterar att ”reda ut den bristande styrning och dåliga kostnadskontroll” som han menar funnits under förra rödgrönrosa mandatperioden i Stockholm.

Men faktum är att den usla kulturbudget som de blågröna lagt är en direkt konsekvens av den skattesänkning som de borgerliga pressat igenom och som kostar staden långt över 400 miljoner kronor i förlorade intäkter – varje år. Detta i en kommun som redan hade en av landets absolut lägsta kommunalskatter. Där kan vi tala om en felaktig prioritering.

Satsa på biblioteken. Satsa på barn och ungas framtid. Sluta skära ner på kulturen!

Torun Boucher (V), vice ordförande kulturnämnden Stockholms stad

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats i Stockholm Direkt.

Rikard Warlenius halvkroppsbild utomhus vår

Lägg ned Bromma flygplats redan 2022

De politiska turerna kring Bromma flygplats i Stockholm har varit många. Men alla rapporter pekar åt samma håll. Flygtrafiken måste minska om vi ska ha en rimlig chans att nå våra klimatmål och starta omställningen till ett fossilfritt samhälle. Flygplatsen är inte bara ett hinder för den nödvändiga utvecklingen på klimatområdet, att nedläggningen skjuts upp hämmar också byggtakten i ett Stockholm som skriker efter fler lägenheter.

Mer än 8 av 10 avgångar från Bromma flygplats är inrikesflyg som dessutom ofta går till platser som lätt går att nå med tåg. I diskussionen om Bromma och Arlanda måste det handla om att flygtrafiken ska minska, inte bara flyttas. Därför menar vi i Vänsterpartiet att Bromma flygplats bör läggas ned så snart som möjligt, helst redan 2022 och att ingen ny landningsbana ska byggas på Arlanda.

Enligt International Air Transport Association (IATA) och Svensk Pilotförening behöver Arlanda inte en ny landningsbana. De menar att det bara krävs mindre förändringar av dagens tre banor för att enkelt hantera den ökning av trafiken som en överföring av Brommaflyget till Arlanda skulle leda till. Det finns alltså ingen anledning att vänta med en nedläggning av Bromma flygplats.

Vänta är dock precis vad Miljöpartiet i sällskap med de borgerliga partierna vill göra. Planen för omvandlingen av Bromma flygplats är något som det tidigare rödgrönrosa styret i Stockholms stad skrev under på men som Miljöpartiet nu har lämnat i sitt nya samarbete med de borgerliga partierna. De blågröna i staden säger att det inte är aktuellt att förlänga det nuvarande avtalet mellan staden och Swedavia (som löper ut 2038) men de driver inte på för en snabbare nedläggning. Detta trots att trenden har börjat vända, under 2018 såg vi för första gången på många år en minskning av flygtrafiken i Sverige och det fortsätter minska även under första kvartalet i år.

Omställningen kan inte vänta i 19 år till. Bromma flygplats är centralt belägen, bara tre kilometer från Stockholms innerstad. Den har förhindrat byggnation av höga hus i en stor del av Stockholm, och bullret som flygplanen orsakar är omfattande i ett brett fält tvärs över staden. Flygplatsens storlek och centrala läge gör den i stället utmärkt för stadsutveckling. Enligt stadens uppskattning skulle flygfältet kunna omvandlas till en stadsdel med omkring 35 000 bostäder, ett välbehövligt tillskott av bostäder och en chans att förverkliga en modern stadsdel präglad av social och ekologisk hållbarhet.

När hela världen pratar om hur vi ska nå Parisavtalets mål så kan vi inte vänta med att börja omställningen av de mest uppenbart skadliga verksamheterna. Utsläppen från stockholmarnas flygresor är redan större än utsläppen från vägtrafiken i staden.

Det hänvisas ofta till att besluten om Bromma och Arlanda måste komma på riksnivå vilket förvisso är sant. Bromma flygplats ligger dock på Stockholms stads mark och även om ett beslut om flygtrafiken till och från Stockholm även behöver tas upp i riksdagen så måste staden och stadens politiker ta ställning och tydligt ge svar på frågan om Brommas framtid.

Vi i Vänsterpartiet tycker att de är hög tid att sätta både klimatfrågan och bostadsfrågan överst på dagordningen. Människors rätt till en hållbar framtid och en bostad måste gå före klimatovänliga inrikesresor som enkelt kan ersättas med tåg.

Rikard Warlenius, klimatpolitisk talesperson Vänsterpartiet Stockholms stad

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats i Svenska Dagbladet.

 

Tre ljus

Nog nu – inga fler unga ska dö i skjutningar

Dödsskjutningarna i landets förorter är inget annat än en nationell kris. Det är dags att regeringen erkänner faktum och tillsätter en haverikommission som tar ett helhetsgrepp om frågan. Vi tänker inte acceptera att fler unga människor dör i meningslöst våld.

Under våren sköts tre unga män ihjäl i Stockholmsförorten Sätra. Sorgen som det orsakade förlamade området. Familjer, vänner och boende i Sätra påverkades alla av händelserna. För dödsskjutningarna innebär en stor personlig sorg för de som drabbas, men det påverkar också hela områden. Vad ska de barn som växer upp i Sätra, Biskopsgården, Rosengård, eller i andra drabbade orter, tänka om framtiden när de ser att unga som bara är några år äldre än dem själva skjuts ihjäl?

Händelserna i Sätra är tyvärr långt ifrån en engångsföreteelse. Runt om i landet ser vi hur det dödliga våldet fortsätter. Under 2018 skedde över 300 skjutningar i Sverige vars konsekvens var 45 döda och 135 skadade. Vi kan inte acceptera att de döda bara blir siffror i statistiken. Det är till stor del unga människor, som hade kunnat ha ett helt liv framför sig.

Alla de hundratusentals människor som bor i de berörda områdena, runt om i vårt land, har också precis samma rätt att känna sig trygga som alla andra invånare. Trots det upplever många, bland andra de anhöriga till offren, att våldet inte tas på samma allvar som om det drabbat rikare områden. Det är en uppfattning vi delar.

Vi politiker ute i kommunerna har ett stort ansvar för det förebyggande arbetet, som är en av våra viktigaste uppgifter. Vi måste göra allt i vår makt för att förhindra inflödet till de kriminella gängen och för att fånga upp de ungdomar som riskerar att hamna i kriminalitet. Det handlar framförallt om att göra rejäla satsningar på så kallad avhopparverksamhet, på fältverksamhet och på samverkan mellan skola och socialtjänst. Och här behövs mycket mer göras, över hela landet.

Men att de här brotten så ofta begås i våra förorter visar på ett strukturellt problem. Bristen på framtidsutsikter har ätit sig in i samhället och kriminalitet och våld har kunnat breda ut sig.

Brott och klassklyftor hänger ihop. Vi väntar fortfarande på de satsningar som behövts i decennier för att skapa ett tryggare samhälle. Det är satsningar på skolan, det är en bostadspolitik som på riktigt bryter segregationen, det är fler jobb och ett återupprättande av de sociala trygghetssystemen.

Vänsterpartiets besvikelse med S-MP-regeringens agerande är stor. Från ansvariga ministrar hör vi samma gamla visa. Fler poliser kommer, någon gång i framtiden. Men det här är en nationell kris idag. Våra förorter blöder nu. Och problemen är större än bara antal poliser.

Därför kräver vi nu tillsättandet av en haverikommission, med anledning av dödsskjutningarna. Regeringen måste ta ett helhetsgrepp med utgångspunkt i forskning och beprövad erfarenhet om hur vi minskar förekomsten av skjutningar och dödligt våld. Samla nationella och lokala myndigheter, civilsamhälle, forskning och rättsväsende och klargör vilka roller och skyldigheter som olika aktörer har i arbetet.

Det är nog nu. Vi accepterar inte att fler unga dör.

Anna Maria Romlid (V), oppositionsråd Västerås

Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd Stockholm stad

Emma-Lina Johansson (V), oppositionskommunalråd Malmö stad

Jenny Broman (V), oppositionsråd Göteborg

Linda Sjögren (V), gruppledare Södertälje

Mats Einarsson (V), gruppledare i Botkyrka

Nicklas Lundström (V), oppositionsråd Norrköping

Tobias Smedberg (V), kommunalråd Uppsala kommun

Ulrika Edman (V), gruppledare Umeå kommun

Detta är en debattartikel som ursprungligen har publicerats i Aftonbladet.

Torun Boucher halvkroppsbild mot vit bakgrund Fotograf Erik Nordblad

Dra tillbaka förslaget om Stadsbiblioteket

Alliansens och Miljöpartiets plan för att renovera Stockholms stadsbibliotek måste dras tillbaka och göras om. Det menar Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Feministiskt initiativ, som har tagit fram ett alternativt förslag som behandlats på kulturnämnden. Förslaget som lagts fram från den blågröna majoriteten täcker knappt upp det underhåll som behöver göras och sänker kraftigt ambitionerna att utveckla Stadsbiblioteket till en central märkesbyggnad, liknande dem som finns i Helsingfors och Oslo.

Istället för att lägga resurser på att utveckla lokalerna för biblioteksverksamhet sätts fokus på de så kallade basarerna som idag rymmer affärer och McDonalds. Samtidigt ska verksamheterna i Annexet avvecklas och flyttas in i huvudbyggnaden, vilket gör att ytorna för bibliotekets olika aktiviteter krymper markant. Biblioteksverksamheten kommer inte kunna leva upp till dagens krav, än mindre de behov som ett växande Stockholm kommer ha i framtiden. Verksamhet för barn och unga kommer att bli lidande, och många av de uppskattade arrangemang som idag anordnas ska nu samsas på ännu mindre ytor.

– Det här är borgerlig kulturpolitik i ett nötskal. Först drar man ner på bibliotekspersonalen och nu vill man inte göra de renoveringar och ombyggnationer som är nödvändiga för att Stadsbiblioteket och Internationella biblioteket ska kunna fortsätta med sina fantastiska verksamheter, framförallt de för den yngre publiken. Det är inte barnen och ungdomarna som ska betala priset för att de borgerliga partierna har lagt en för dålig kulturbudget, säger Torun Boucher (V), vice ordförande i kulturnämnden.

– Detta är tyvärr helt i linje med Alliansen och Miljöpartiets allmänna syn på kultur, man har helt enkelt inga ambitioner. Kulturborgarrådet har tidigare sagt att hans kulturvision är mer kommers i kulturen och mer kultur i kommersen. Och det verkar han fått övriga partier med sig på. Nu satsar han på bättre lokaler för McDonalds nedanför Stadsbiblioteket istället för läsytor för barn. Burgare ska gå före böcker. Det är andefattigt. Stadsbiblioteket i Helsingfors är ett bra exempel på vad som kan göras om man tycker kulturen är viktigare än kommersen. Det säger Olle Burell (S), oppositionsborgarråd, Stockholm.

– Vi har redan sett att verksamheten för utsatta barn och nyanlända blir lidande när de grönblåa skär ner på biblioteken. Lokalerna vid Odenplan behöver dessutom anpassas efter dagens krav på tillgänglighet. Vi vill att fler ska ta del av stadsbiblioteket, inte färre. I grunden handlar det om demokrati, säger Sofia Lundin, gruppledare för Feministiskt initiativ i Kulturnämnden.