Skip to main content

Författare: stockholmsstad

profilbild på Clara Lindblom

Skandalbolagen som vill chockhöja hyrorna

Skrivet av stockholmsstad den . Postad i Bostad.

Majoriteten i Stockholms stad öppnar upp för försäljningar av allmännyttan men tar skrämmande lite ansvar för vem som köper. Mark och bostäder riskerar hamna i händerna på skandalbolag vars oetiska affärsmodeller går ut över hyresgäster och lokalsamhälle. Stockholms stad måste därför skärpa sina krav för att säkerställa att inte riskkapitalbolag som varken arbetar miljömässigt eller socialt hållbart kan växa i vår stad.  

Stockholms stad är en av Sveriges största mark- och fastighetsägare och dessutom en av landets snabbast växande kommuner. 2040 beräknas ungefär 1,3 miljoner personer att bo i staden. Det här förpliktigar Stockholms stad att ta ett särskilt ansvar för att växa både miljömässigt och socialt hållbart. Stockholm har också förbundit sig att arbeta enligt Agenda 2030, där hållbara städer och samhällen är ett av delmålen.

De senaste årens ökande bostadsbrist i Stockholm tillsammans med tidigare utförsäljningar av allmännyttan har inneburit allt fler oseriösa fastighetsvärdar. Idag finns en lång rad privata fastighetsbolag vars affärsmodell går ut på att köpa upp icke-renoverat miljonprogram, genomföra ytliga renoveringar och sedan chockhöja hyrorna. En av de mest aktiva aktörerna på den växande marknaden är bostadsbolaget Hembla (f.d. D. Carnegie & Co) som till 66 procent ägs av det amerikanska riskkapitalbolaget Blackstone.

Blackstones affärsmodell har till och med fått FN:s rapportör inom bostadsfrågor att reagera. I ett direkt brev till den svenska regeringen varnar rapportören Leilani Farha för att finansieringen av bostäder i den här typen av riskkapitalbolag strider mot internationella människorättsnormer. I brevet pekas särskilt Hembla ut som ett exempel på bolag där lönsamheten alltid ska maximeras, oavsett vilka konsekvenserna blir för hyresgästerna eller området där fastigheterna köps upp.

Blackstone gör sig dock inte enbart skyldiga till exploatering av hyresgäster på bostadsmarknaden utan ligger även bakom omfattande skövling i Brasiliens regnskog. Blackstone är nämligen en av huvudägarna bakom det bolag som har byggt hundratals mil motorväg rakt igenom den oersättliga regnskogen i Amazonas. Både bygget och svenska Swedbank, som investerat miljardbelopp i Blackstone, har också med all rätt blivit starkt kritiserade på grund av detta.

Den här typen av aktörer hör inte hemma på Stockholms bostadsmarknad. Men när Hembla senast, i april 2018, fick markanvisning för bostäder i Akalla och Tensta var det endast vi i Vänsterpartiet som motsatte oss beslutet i exploateringsnämnden. Nu är det dags att staden skärper sina regler så att den här typen av aktörer varken får mark, bygglov, detaljplaneändringar eller får göra fastighetsförvärv som gör att de kan växa i Stockholm.

Det är helt avgörande för framtiden att Stockholms stad växer ekologiskt och socialt hållbart. Då krävs det också att politikerna vågar ta det ansvaret – även i bostadspolitiken.

Clara Lindblom (V), Oppositionsborgarråd Stockholms stad

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats i Expressen

Rikard Warlenius foto Jessica Segerberg. Rikard halvkropp mot grå bakgrund.

Nej MP, elscootrarna är inte klimatsmarta

Skrivet av stockholmsstad den . Postad i Klimat.

I dag finns omkring 7 000 elsparkcyklar på Stockholms gator och ytterligare många tusen i resten av Sverige. De underlättar förstås lokala resor för många, men skräpar också ner och skapar olyckor. De uppfyller inte heller sitt ursprungliga syfte: att erbjuda miljövänliga resor.

Att en elbil är mer miljövänlig än en dieselbil säger sig självt men i elsparkcyklarnas fall är det inte lika enkelt. Det är ett nytt transportslag som i allra bästa fall ersätter bil eller bussresor. Men när de ersätter gång eller vanliga cykelresor blir klimatpåverkan faktiskt negativ. Även elcyklar är mer miljövänliga, visar en undersökning.

Elsparkcyklarnas livslängd är kort, mycket kortare än vad företagen själva först angett. I april i år kom uppgifter från Dagens Industri som pekade på att en uthyrd elsparkcykel har en livslängd på bara cirka 6 veckor. Företagen säger att de jobbar på att få upp livslängden och det är bra, men inte tillräckligt.

Det är heller inte bara själva resan som spelar roll. Cyklarna samlas in, ofta av privatpersoner med egna bilar, de laddas och placeras sedan ut. De tillverkas, transporteras och slängs. En livscykelanalys visar att elsparkcyklarna genererar höga nivåer av koldioxidutsläpp. Enligt en ny undersökning från North Carolina State University är de genomsnittliga utsläppen av växthusgaser per körd mile (1,6 km) drygt 200 gram koldioxid för en elsparkcykel. Motsvarande för en bil är 400 gram.

I New York har man undersökt vilka resor som scootrarna faktiskt ersätter. Då framkom det att 49 procent av resenärerna annars skulle ha gått eller cyklat, 34 procent skulle tagit bilen, 11 procent bussen och 7 procent hade inte gjort resan alls. Några motsvarande undersökningar eller siffror för Stockholm finns inte, men eftersom färre använder bil i Stockholm generellt är det troligt att elsparkcyklarna här ersätter betydligt färre bilresor. Därmed ökar miljöpåverkan ytterligare.

Efter många turer i debatten har Stockholms trafikborgarråd Daniel Helldén (MP) äntligen bytt fot och vill nu göra något åt frågan. Det var väl på tiden. Det gick från hoppfulla önskningar om självreglering från företagens sida och att folk skulle ”lära sig” till att det är regeringen som inte ger kommunen tillräckliga verktyg. Även jag vill gärna se tydligare statlig reglering, men menar att kommunerna inte är så maktlösa som Helldén påstår. Det bör gå att strama upp verksamheten även med nuvarande lagstiftning, en bedömning som delas av såväl jurister på området som av regeringens svar på en interpellation.

Vi behöver en analys av hur elscootrarna påverkar miljön. Stockholms stad har höga klimatmål att leva upp till. Vi behöver ta fler och mer radikala beslut för att bromsa utvecklingen av klimatkrisen som vi de facto befinner oss i. Hur ska Daniel Helldén och de blågröna se till att elsparkcykelkaoset inte blir något som också har en negativ inverkan på miljön? För det är väl inte så att Miljöpartiet nöjer sig med politik som ser miljövänlig ut, men inte är det i verkligheten?

Något som också behöver ses över är de arbetsvillkor som gäller för de som samlar in och laddar elscootrarna. Att smidigt ta sig runt i stan får varken ske till priset av tvivelaktiga arbetsvillkor för utsatta gig-jobbare eller ökade utsläpp.

Rikard Warlenius, klimatpolitisk talesperson Vänsterpartiet Stockholms stad

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats på Dagens Samhälle. 

 

Staden måste ta ansvar för att skapa fler hbtq-mötesplatser

Skrivet av stockholmsstad den . Postad i demokrati, hbtq, kultur.

En av sommarens snackisar har varit klubb- och kulturdöden i Stockholm. Det är alltid olyckligt när kulturella mötesplatser och scener försvinner, men än mer allvarligt är det när minoriteters trygga rum tvingas bort. Under sommaren har hbtq-scener som baren Bitter Pills och nattklubben King Kong tvingats stänga och med dem har tillgången till mötesplatser drastiskt minskat.

För dem som inte har ett tryggt rum i det stora, offentliga, rummet är de här mötesplatserna extra viktiga. När det kommer till lagstiftning och policyarbete har hbtq-personers rättigheter ökat under de senaste 30 åren men det är fortfarande många hbtq-personer som utsätts för hot, våld och diskriminering.

Platser som skolan och hemmet upplevs oftare som en otrygg plats av hbtq-ungdomar. En enkät från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) från 2018 visar också att nästan var fjärde ung hbtq-person avstått från fritidsverksamheter av rädsla för att bli dåligt bemött. Mötesplatser i det offentliga rummet otroligt viktigt. Det kan handla om att få slappna av för en kväll eller att inte behöva komma ut eller bli felkönad stup i kvarten. En frizon helt enkelt. Visst finns det sämre platser att vara hbtq-person på än Sverige och Stockholm men situationen för hbtq-personer är långt ifrån tillfredsställande och den riskerar att försämras om vi inte aktivt tar det perspektivet i akt när staden växer och utvecklas.

Det finns ändå några ljusglimtar i tillvaron i Stockholm. Snart öppnar det mötesplatser för hbtq-ungdomar både i Skärholmen och på Kungsholmen och i september slår också en ny gayklubb upp portarna i Vasastan. Men öppettiderna är begränsade och detta är några av mycket få positiva nyheter på kulturområdet.

Staden behöver ta ett större ansvar för att skapa förutsättningar för hbtq-mötesplatser och kultur. Den ansvariga politikern, kulturborgarrådet Jonas Naddebo (C), beklagar mest en ”oroväckande utveckling” i Stockholm och efterlyser ”innovativa lösningar och samverkan” när det pratas om kulturdöden. Några konkreta åtgärder har han däremot inte. Att alliansen mellan 2006-2014 också sålde ut över 25 000 lägenheter i innerstaden hjälper knappast kulturlivet idag.

Vi vet att grannar och bostadsrättsföreningars inflytande över kulturen har ökat när resursstarka människor äger bostadsrättsföreningarna i stan, och det är en direkt följd av de alliansens tidigare ombildningsvåg. I en gentrifierad innerstad är det också det alternativa och småskaliga som försvinner först, det som inte är kommersiellt gångbart för den stora massan eller som sticker i ögonen på grannarna.

Vi vill veta vad Jonas Naddebo tänker göra för att trygga mötesplatser för hbtq-personer i Stockholms kulturliv. Staden måste ta sitt ansvar för att bidra till det viktiga arbetet att möjliggöra mötesplatser för unga hbtq-personer i Stockholm.

Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd i Stockholms stad

Torun Boucher (V), vice ordförande i kulturnämnden Stockholm stad

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats på Stockholm Direkt

Profilbild på Alexandra Mattsson Åkerström

Marikas kamp är viktigare än slopad värnskatt och rutavdrag

Skrivet av stockholmsstad den . Postad i Min åsikt.

Tack Uppdrag Granskning! Jag har många gånger som socialarbetare förbannat mig över era ibland ensidiga program som ofta saknar perspektiv för oss som sliter med att försöka hjälpa utsatta människor, och ert bidrag till den dåliga bilden av socialtjänsten, som leder till att många inte vill söka hjälp. Men programmet ”Marikas kamp” skildrade på ett smärtsamt tydligt sätt den tillvaro som så många personer befinner sig i runt om i vårt land. Tack för det!

Som biståndshandläggare inom kommunens socialpsykiatri och som kurator inom regionens psykiatriska öppen- och slutenvård har jag träffat många personer som Marika. Jag har försökt hjälpa dem undvika vräkning, försökt förmå dem att söka hjälp från samhället och tjatat på både socialtjänst och psykiatri att göra mer och att ibland tänka sig att gå utanför ramarna. Jag har hållit händer, blivit skriken på, blivit spottad på och blivit kramad av många Marika.

Att som Marika bli arg och förtvivlad och ha svårt att lägga band på sig är mänskligt beteende men det kan också vara en del av en sjukdom och inget annat. Ett beteende som inte ska straffas utan mötas med förståelse och behandlas så bra det går, både medicinskt och med sociala insatser. Jag tror inte att någon skulle tycka att det var okej att placera en cancersjuk kvinna på det härbärge där Marika placeras, men vi glömmer ofta att psykisk sjukdom också är just en sjukdom och att den kan ta sig många olika uttryck. Men när samhället inte vill ta hand om den som skriker högt och inte beter sig som vi ”ska”, vem ska ta hand om de sjuka då? Ofta faller det på alla mammor och pappor som jag mött, som sliter och som finns där dygnet runt när samhället inte gör det. Som städar i misären, ser till att kylskåpen inte är tomma och gråter i desperation.

Det pratas alldeles för lite om människor som Marika idag fast vi ser dem på tunnelbanan varje dag och hör dem skrika från en lägenhet intill. Det är lättare att låtsas att de inte finns. Det bristande stödet och den otillräckliga vården för personer som lider av psykisk sjukdom är ett samhällshaveri som vi måste prata om. Och nej, mentalsjukhus var ingen bra lösning som någon längtar tillbaka till. Jag har mött människor som tvingades utstå vidriga övergrepp på dessa ”sjukhus”, som lobotomerades och tvångssteriliserades. Men korta vårdtider på den psykiatriska slutenvården, en utarmad psykiatrisk öppenvård som knappt har tid för hembesök och en kommunal socialpsykiatri som inte har resurser är inte heller någon lösning.

För vi har inte bostäder i massor, vi har inte enkla jobb så det räcker och vi upplever nu dessutom ett hårdnande samhällsklimat där det blir svårare och svårare att ta sig fram om man inte fungerar precis som alla andra. Hur Marika och många med henne blir behandlade, att de blir lämnade vind för våg att klara sig själva, det är en skamfläck för Sverige och det kan inte lastas enkom på varken kommunen eller psykiatrin. Det kan däremot lastas på det ojämlika Sverige som satsar på rutavdrag och slopad värnskatt istället för att satsa på välfärden på riktigt. Det kan skyllas på ett samhälle som lägger ut bostäder till psykiskt sjuka på entreprenad vilket leder till att människor får leva i smutsiga och mögliga rum för att undvika att hamna på gatan. Det kan skyllas på ett offentligt samtal som aldrig pratar om det som skaver och på stigmat kring psykisk sjukdom som fortfarande finns där.

Om vi verkligen vill göra tillvaron bättre för Marika och andra som befinner sig i liknande situationer måste staten rusta kommuner med mångmiljonbelopp för att bygga ut socialpsykiatrin samlokaliserad med psykiatrin. Vi behöver fler anpassade boenden och stödboenden, och vi måste få boenden som Rysseviken AB, som i praktiken är sanitära olägenheter, stängda. Vi måste sluta se härbärgen och akutboenden som lösningar på hemlösheten och istället satsa på långsiktiga boendealternativ. Och vi måste såklart även satsa på psykiatrin på riktigt, för en modern öppenvård där brukarens behov är i fokus.

Och ja, dessa åtgärder kommer att kosta pengar för det är rejäla satsningar som behövs. Det kommer inte att komma gratis. Men alternativet när människor inte hittar en plats i samhället, blir vräkta, lever hemlösa och mår psykiskt dåligt är annars att det kostar människoliv. Vad är dyrast?

Alexandra Mattsson (V), vice ordförande för socialnämnden i Stockholms stad och tjänstledig kurator från den psykiatriska heldygnsvården på Huddinge sjukhus.

Profilbild på Clara Lindvlom

Skylta på de nationella minoritetsspråken

Skrivet av stockholmsstad den . Postad i demokrati, kultur.

Det finns uppskattningsvis omkring 100.000 personer i Stockholm som tillhör någon av de nationella minoriteterna som har skyddade minoritetsspråk. Vänsterpartiet vill främja minoritetsspråken och menar därför att stadens lokaler bör vara tydligt skyltade på alla fem nationella minoritetsspråk: finska, samiska, jiddisch, romani chib och meänkieli.

De som tillhör en nationell minoritet har enligt lagen rätt att få viss information på sitt språk. Du ska till exempel kunna gå till ett medborgarkontor eller ett stadsdelsförvaltningskontor och få service på samiska eller något av de andra minoritetsspråken.

Men det är inte alltid synligt att den servicen finns. En tydligare skyltning utanför dessa byggnader skulle visa att den möjligheten finns.

Utöver det faktum att viss information enligt lag ska finnas på minoritetsspråken har alla kommuner en skyldighet att skydda och främja de nationella minoritetsspråken. En ökad synlighet av språken kan leda till ökad inkludering för de som använder språket och en ökad kunskap i övriga samhället.

Den som talar finska, meänkieli eller samiska i huvudstaden har särskilt starka rättigheter eftersom Stockholms stad ingår i ett så kallat förvaltningsområde för de språken. Men även den som talar jiddisch eller romani chib bör kunna få skyltat på sitt språk i stadens offentliga lokaler, både de lokaler som finns i stadens ägo och lokaler där kommunen bedriver verksamhet. Inom samiska och romani chib finns det flera olika språk och då ska skyltning finnas på de olika språken.

I Stockholms stad finns tio medborgarkontor och 14 stadsdelsförvaltningar, lokaler som är extra viktiga för servicen till invånarna. Dessa lokaler, tillsammans med Stockholms stadshus, är därför naturliga platserna att genomföra den här angelägna skyltningen på i första hand. Men även stadens bibliotek bör få skyltning på samtliga språk eftersom de är språkliga och kulturella knytpunkter för stockholmarna.

Den allmänna kunskapen om Sveriges minoritetsspråk är i dag tyvärr relativt låg, men en förändring är på gång många verksamheter i staden arbetar redan med kommunikation på olika språk. Nu vill vi i Vänsterpartiet växla upp det arbetet med målet att öka synligheten av och kunskapen om de nationella minoritetsspråken.

Stockholms stad har en skyldighet att främja de nationella minoriteternas möjlighet att utöva och utveckla sin kultur i staden. Det är dags att vi tar den skyldigheten på allvar.

Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd Stockholms stad

Detta är en åsiktstext som ursprungligen publicerats på DN Åsikt

Majoritetens bostadspolitik skapar inga möjligheter i Järva

Skrivet av stockholmsstad den . Postad i Bostad.

Noll stycken. Det är så många intresseanmälningar som hittills inkommit i Järvaområdet för att få ombilda sin hyresrätt till bostadsrätt. Det gläder oss att de hyresrätter som finns i Järvaområdet verkar få finnas kvar men vi blir också frustrerade över den borgerliga politikens fullkomliga brist på analys över vad som behövs i Järva och andra så kallade ”utsatta” förorter.

När den blågröna majoriteten kom till makten så dröjde det inte länge för än delar av allmännyttan blev till försäljning igen. I maj öppnades det upp för försäljning i elva av Stockholms stadsdelar, något som rör omkring 12 600 lägenheter. Nu i september har intresseanmälningarna börjat rulla och hittills har 12 intresseanmälningar för ombildning kommit in, ingen av dem i Rinkeby eller Husby i Järvaområdet.

De borgerliga partierna tror att framgångsrika människor flyttar från förorterna för att de inte kan köpa sin egen bostad där. Som att bostadsrätten var biljetten till klassresan. I deras värld är bostadskarriär alltid att flytta från hyrt till ägt boende, men för många är det högre prioritet att kunna få ett extra rum till barnen eller ett fast hyreskontrakt. För det behövs fler hyresrätter med rimliga hyror, inte färre. Trångboddheten i Stockholm är som allra störst i Rinkeby-Kista och Spånga-Tensta där ca var tredje person räknas som trångbodd. Många familjer i Järvaområdet som bor trångt har inte möjlighet att köpa något större boende och med utförsäljningar av allmännyttan blir det ännu svårare att få till större hyresrätter till överkomligt pris.

Forskning visar också att ombildningar leder till ökad segregation. När beståndet av hyresrätter minskar så bidrar det ofta till en ökad koncentration av låginkomsttagare i vissa bostadsområden. Det går utmärkt att köpa sin egen lägenhet i Järva, det är bara att kolla på Hemnet. Långt ifrån alla vill och kan dock köpa sin egen bostad och för den som vill ha en hyresrätt från allmänna bostadskön tar det nästan elva år för att få en lägenhet i Rinkeby och över nio år för en i Husby.

De hyresrätter i allmännyttan som nu står till försäljning ligger i områden med minst 60 % hyresrätter vilket är en relativt stor andel. Därför tycker borgarna att de här områdena ska blandas upp. Men i Bromma, Kristineberg, Mälarhöjden och 66 andra områden i Stockholm, där det finns över 60 % villor, radhus och bostadsrätter, där är det tydligen inte lika viktigt att blanda upp? Att berika och blanda upp de här områdena med hyresrätter skulle effektivt kunna minska både bostadskrisen och segregationen i Stockholm.

Järvaområdet är segregerat, ungefär lika segregerat som Bromma. Men i Järva finns inget stort behov av bostadsrätter medan behovet av billiga hyresrätter finns i hela Stockholms stad. Sluta sälja ut vår gemensamma allmännytta och bygg istället fler billiga hyresrätter, både i Järva och Bromma.

Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd Stockholms stad

Rashid Mohammed (V), vice ordförande Spånga-Tensta stadsdelsnämnd

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats på Stockholm Direkt

profilbild på Clara Lindblom

Inför skyddsstopp mot oseriösa fastighetsvärdar

Skrivet av stockholmsstad den . Postad i Bostad.

I Rågsved vill den omdebatterade fastighetsvärden bygga ut centrum med fyra höghus, något som Vänsterpartiet i Stockholms stad vill stoppa. Nu motionerar vi om ett skyddsstopp – att staden bör anta en policy som hindrar oseriösa fastighetsägare från att skaffa sig fler fastigheter.  

Förslaget gäller både försäljningar, markanvisning, bygglov och detaljplaneändringar och ska säkerställa att fastighetsägare som inte sköter sin förvaltning inte heller förvärvar eller bygger några nya bostäder.

– Förvaltningen av både bostäder och centrumbyggnader är helt avgörande för tryggheten och trivseln i ett område. I Rågsved har centrum kraftigt misskötts under flera års tid. Det är klart olämpligt att en sådan aktör skaffar fler bostäder och därför behövs en policy, säger Clara Lindblom, oppositionsborgarråd (V) Stockholms stad.

Tidigare hade kommunen en större möjlighet att förhindra viss försäljning genom den så kallade förvärvslagen som innebar att nya fastighetsägare kunde prövas i hyresnämnden, men denna avskaffades 2010. Staden måste nu se över och nyttja de befintliga möjligheter som finns att begränsa oseriösa fastighetsvärdar menar Vänsterpartiet.

– De senaste årens ökande bostadsbrist i Stockholm tillsammans med tidigare utförsäljningar av allmännyttan har inneburit att alltfler oseriösa fastighetsvärdar som har ett större intresse av att tjäna snabba pengar snarare än att skapa långsiktigt kvalitet. Staden måste skärpa sina regler, genom tillsyn och markanvisningspolicy, för att säkerställa att fastighetsägare som inte sköter sin förvaltning inte heller bygger några nya bostäder.

Clara Lindblom, (V) oppositionsborgarråd Stockholms stad

portträttfoton på oppositionsborgarråden Clara Lindblom och Karin Wanngård

Områden får förfalla i väntan på ombildning

Skrivet av stockholmsstad den . Postad i Bostad.

Nödvändiga renoveringar i allmännyttan i Stockholm skjuts nu upp i väntan på att fastigheterna ska omvandlas till bostadsrätter. Resultatet kan i värsta fall bli att hela områden förfaller. Och ­oavsett om det blir ombildning eller inte så är det hyresgästerna som blir förlorare.

Att den borgerliga majoriteten i Stockholms stad vill sälja ut delar av allmännyttan för att omvandla hyresrätter till bostadsrätter är tyvärr ingen överraskning. Det innebär både färre hyresrätter i en stad som behöver fler och att hyresrätter med lägre hyra nu försvinner från hyresmarknaden. Som om det inte vore nog framkommer det nu också att den här processen gör att planerade och angelägna renoveringar av lägenheter skjuts upp flera år för de som vill bo i hyresrätt.

För att starta processen att omvandla hyresrätter till bostadsrätter behöver hälften av hyresgästerna lämna en intresseanmälan för att köpa sin lägenhet. En siffra som vi menar är för låg. Men för den som driver ombildningspolitik är den mer än tillräcklig. Att skjuta upp en renovering gör att fastigheten kan framstå som ”billig”. Därmed lockas hyresgäster till att inleda en ombildningsprocess. Renoveringen måste ju dock ändå genomföras. Skillnaden är att de boende då, genom sin nya bostadsrättsförening, ska betala för den. Därmed blir det reella priset för fastigheten högre. Något som kanske inte framgår särskilt tydligt för de hyresgäster som planerar att inleda en ombildningsprocess.

Det finns ett stort behov av renoveringar i flera av allmännyttans bostäder som nu riskerar att försenas flera år i väntan på eventuell försäljning. Signalen som staden skickar till hyresgästerna blir att de förväntas köpa, inte bli kvar som hyresgäster och få sina välbehövda renoveringar genomförda som planerat.

Vi menar att planerade renoveringar måste genomföras för att garantera ett tryggt och bra boende i allmännyttan. Hyresgästerna får nu leva med att efterlängtad tilläggsisolering av väggar och tak stoppas, att fönster och balkonger blir kvar i dåligt skick och att flera andra åtgärder sätts på paus. Fler kanske kan köpa, men har de sen råd med avgiftshöjningarna som blir en följd av renoveringarna? Resultatet kan i värsta fall bli att hela områden förfaller. Och oavsett om det blir ombildning eller inte så är det hyresgästerna som blir förlorare.

Priset för de borgerligas utförsäljning blir nu inte bara en minskad allmännytta och ett färre antal lägenheter till en överkomlig hyra. Det leder också till allt fler fastigheter i sämre skick. Något som riskerar att förstärka segregation och otrygghet i området – allt det som den borgerliga majoriteten säger sig försöka bekämpa. De hävdar gärna att människor tvingas bort från sin stadsdel på grund av bristen på bostadsrätter och att utförsäljning skulle skapa bättre integration. Det här är minst sagt vilseledande. I princip alla de områden där de blågröna vill ombilda hyresrätter har redan befintliga bostadsrätter till försäljning.

Vi anser att det Stockholm behöver är fler hyresrätter, inte färre. Därför ska vi behålla, och renovera, de lägenheter som fortfarande finns i de kommunala bostadsbolagen. Det är helt orimligt att låta den politiska majoritetens önskan om utförsäljning stoppa de boendes behov av renovering.

Clara Lindblom, (V) oppositionsborgarråd Stockholms stad

Karin Wanngård, (S) oppositionsborgarråd Stockholms stad

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats på ETC

Sara Stenudd, halvkropp i vit mönstrad tröja mot vit bakgrund. Foto Jessica Segerberg

Återta parkskötseln i kommunal regi

Skrivet av stockholmsstad den . Postad i Parkernas dag.

Inför Parkernas dag nu på lördag vill Vänsterpartiet i Stockholms stad se över möjligheten att återta skötseln av stadens parker i kommunal regi. Förslaget syftar till att skötseln av parkerna ska bli bättre och mer kontinuerligt, men även till att främja den biologiska mångfalden i staden.

– Vem som har ansvar för att sköta parker och grönområden är avgörande för hur grundläggande service till medborgarna, som exempelvis renhållning, snöröjning och underhåll av viktiga mötesplatser, fungerar i praktiken. Jag har träffat många stockholmare som är trötta på att det till exempel är skräpigt eller inte sandas ordentligt i många parker på vintern, säger Sara Stenudd (V), ledamot i stadsbyggnadsnämnden.

Ett återtagande av parkskötseln i kommunal regi skulle även kunna främja den biologiska mångfalden och klimatet, så som i till exempel Skärholmen. Där har det kommunala arbetslaget som sköter om parkerna fokuserat på klimatvänliga lösningar, och bland annat omvandlat gräsmattor till ängsmarker, vilket har främjat biologisk mångfald och minskat utsläppen av växthusgaser.

– Om skötseln av parkerna i Stockholm återgick i kommunal regi skulle det vara mycket enklare att använda parkerna på ett strategiskt och klimatsmart sätt. Välskötta parker kan både främja biologisk mångfald och fungera som en viktig resurs när det kommer till skyfallshantering till följd av klimatförändringar, säger Sara Stenudd.

Profilbild på Alexandra Mattsson Åkerström

Bredda Stockholm stads hedersbelöning

Skrivet av stockholmsstad den . Postad i Okategoriserade.

Många arbetsgivare har som tradition att visa sin uppskattning för personal som varit anställda länge inom företaget. Det är en tradition som även finns inom offentlig sektor, i Stockholm stad genom en så kallad hedersbelöning.

Varje år delar staden ut hedersbelöning till personal som har varit anställda inom Stockholm stad i 30 år, går man i pension får man belöningen om man varit anställd i minst 25 år. Det här är en tradition som nu borde breddas till att omfatta de som deltar i daglig verksamhet eller sysselsättning i staden. Vänsterpartiet har därför lämnat in en motion om att hedersbelöningen i Stockholm ska breddas till att även inkludera de som arbetat på daglig verksamhet eller sysselsättning i 30 respektive 25 år.

Att bredda hedersbelöningen till att omfatta de som deltar i daglig verksamhet är ett litet men viktigt steg att visa att Stockholm är en stad för alla.

Kommunens ansvar och verksamheter är många och daglig verksamhet är en av alla dessa. Enligt lagen om LSS har vissa personer med olika typer av funktionsnedsättning rätt till daglig verksamhet och det är ett sätt att ge fler möjlighet att utvecklas och vara delaktiga i samhället. Även om de som deltar i daglig verksamhet eller sysselsättning inte har ett formellt anställningsförhållande så ska verksamheten efterlikna den ordinarie arbetsmarknaden i den mån det går.

Hedersbelöningen är ett högtidligt tillfälle och ett ofta mycket uppskattat sätt att tacka av någon efter en lång anställning. Utöver en gåva så firas man med fin middag i stadshuset. Detta borde även de som deltagit i daglig verksamhet, och som också de tjänat staden under lång tid, kunna få ta del av. Något som redan praktiseras i kommuner som Sundsvall, Uppsala och Göteborg.

Alexandra Mattsson, (V) vice ordförande i socialnämnden