Skip to main content

Författare: stockholmsstad

Rikard Warlenius foto Jessica Segerberg. Rikard halvkropp mot grå bakgrund.

Det krävs hårdare regler om elsparkcyklarna ska fungera i Stockholm

​​​​​​​Elsparkcyklar kan fylla en viktig funktion i Stockholm om det blir ett roligt, säkert och hållbart transportmedel. Men än finns det många frågetecken. Klagomålen är många och undersökningar visar att scootrarna inte är klimatsmarta. Stadens blågröna styre behöver sluta fega och ställa tydliga krav på företagen.

Under sommaren har klagomålen mot elsparkcyklarna i Stockholms innerstad fullkomligt rullat in. Cyklarna har många fördelar och det är roligt att se yngre, såväl som äldre, använda dem. Men för att elsparkcyklarna ska bli ett säkert och hållbart sätt för stockholmare och besökande turister att ta sig fram så måste branschen regleras vad gäller säkerhet, arbetsmiljö och hållbarhet.

Många stockholmare, såväl som organisationen Synskadades riksförbund, har uppmärksammat tillgänglighetsaspekten av elsparkcyklarna. Det är nog ingen som missat att de parkeras precis överallt och ofta ligger välta, vilket gör dem till hinder för bland annat synskadade som vill komma fram på trottoaren. Trafikborgarrådet Daniel Helldén hoppas att folk ska ”lära sig”, men än ser vi inga resultat. Staden borde titta närmare på de regleringar som införts i andra städer, till exempel Köpenhamn, och ta fram en modell där företagens verksamhet villkoras med att de också håller ordning på sina cyklar.

Ett annat problem gäller elsparkcyklarnas hållbarhet. Branschen marknadsför dem som klimatsmarta, men klimatnyttan är tveksam. Enligt en undersökning från North Carolina State University kommer den stora delen av miljöpåverkan inte från själva resorna, utan från tillverkningen och insamlingen av cyklarna. Undersökningen visar att en resa med elsparkcykel bara är klimatmässigt positiv om den ersätter en bilresa, men det utgör bara 34 procent av resorna i amerikanska städer (förmodligen ersätter de ännu färre bilresor i Stockholm).

Studier har även visat att elsparkcyklarna har en livslängd på bara cirka två månader, något som bekräftats av företrädare för branschen. Enligt flera medier innebär den korta livstiden att uppskattningsvis 8 000-12 000 fordon behöver skrotas och ersättas i Stockholm i år. Det är inte hållbart och måste förstås förbättras omedelbart.

Ytterligare ett problem med elsparkcyklarna är säkerheten, både för användarna och för andra trafikanter, framförallt fotgängare. I svenska städer har vi sett allvarliga olyckor med elsparkcyklar. Det behöver bli tydligare att man inte får köra i full fart på exempelvis trottoarer och gågator.

Det är också nödvändigt att se över modellen för insamling och uppladdning av elsparkcyklarna. Det sker nu ofta genom ”juicers” eller ”hunters”, privatpersoner som använder sina egna bilar för att jaga rätt på cyklarna, köra hem dem, ladda dem och sedan placera ut dem på stan. Det finns rapporter om mycket låga ersättningar som knappt täcker utgifterna, som bensinkostnader. Den här modellen skapar också stor klimatpåverkan. Glädjande verkar ett par aktörer har infört mer socialt och miljömässigt hållbara sätt för insamling och laddning av cyklarna, men det är viktigt att staden ställer krav på att alla bolag gör det.

Elsparkcyklarna har förmodligen kommit för att stanna, och det kan det bli bra om de styrande politikerna slutar vara så fega i frågan. Att välkomna nya branscher och se positivt på företagande kan gå hand i hand med att ställa krav på hållbarhet, säkerhet, tillgänglighet och bra arbetsvillkor. I Köpenhamn har politikerna nyligen röstat igenom en rad åtgärder som hårdare reglerar marknaden för elsparkcyklarna. Liknande beslut finns i Barcelona och San Fransisco. Kan de så kan vi. Men fortsätter det som nu, där de styrande politikerna skjuter ifrån sig ansvaret och ”hoppas” på förbättringar, kommer elsparkcyklarna att vara fortsatt problematiska och ifrågasatta.

Rikard Warlenuis (V), vice ordförande i Trafiknämnden i Stockholms stad

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats på Stockholm Direkt

Clara Lindblom står framför den delvis övermålade graffitiväggen i Rågsveds centrum

Fullt möjligt att köpa tillbaka Rågsveds centrum

Det är fullt möjligt för staden att köpa tillbaka Rågsveds centrum. Givetvis hade det varit bättre om borgarna inte sålt ut centrum från allra första början men Stockholms stads bolag är resursstarka och har under de senaste tio åren köpt fastigheter och mark för hundratals miljoner kronor. Det är en del av stadens löpande arbete för att hela tiden utveckla Stockholm.

Rågsved och Hagsätra är dessutom utpekade som särskilt viktiga stadsutvecklingsområden. Här ska tusentals bostäder och arbetsplatser byggas och ett helhetsgrepp tas om stadsdelen. Rågsveds centrum kan spela en avgörande roll i den utvecklingen. Staden borde köpa och rusta upp centrum som nu förfaller i privat ägo.

Rågsvedsborna förtjänar bättre än avstängd el, bristande renhållning och läckande tak. Att i det här läget skylla på marknaden och öppna upp för en försäljning av Vällingby centrum är för mig fullkomligt bakvänt. Vi måste behålla de centrum som fortfarande finns i stadens ägo för att undvika nya skandaler med privatvärdar som inte bryr sig om långsiktig trygghet och trivsel. Alla Stockholmare har rätt till trygga och levande centrum, det ska inte vara beroende av vilken stadsdel man bor i. Just nu förfaller Rågsveds centrum medan blågröna majoriteten med Dennis Wedin i spetsen skjuter ifrån sig allt ansvar.

Det finns en klar skillnad mellan de centrum som ägs av kommunen och de som sålts ut till privata aktörer. De kommunala bolagen tar ett större samhällsansvar och är bättre på att se det värde som ett lokalt välfungerande centrum har för de boende. Det går förstås inte heller att juridiskt binda ett privat bolag till att förvalta centrumen långsiktigt och socialt hållbart. När Boultbee köpte bl.a. Tensta, Rinkeby och Bredäng centrum var det med fina löften till Kristina Alvendal (M) som sedan inte var värda ett smack. Det brittiska skandalbolaget körde istället centrumen i botten.

Jag tycker att historien om Rågsveds centrum är ett alltför tydligt exempel på hur de privata aktörerna inte tar det ansvar som krävs. Det tragiska är att Dennis Wedin inte heller är beredd att ta det här ansvaret.

Clara Lindblom, (V) oppositionsborgarråd Stockholms stad

Detta är en debattreplik som ursprungligen publicerats på Stockholm Direkt

profilbild på Clara Lindblom

Köp tillbaka Rågsved Centrum

Snart har nog alla stockholmare hört historien om den övermålade graffitiväggen i Rågsved. Som ett av de äldsta bevarade graffitiverken i världen borde den här målningen givetvis ha skyddats bättre och det som skett är otroligt sorgligt. Men än värre är att problemen med fastighetsägaren i Rågsved har pågått under många års tid.

Exemplet med den övermålade graffitiväggen och elen som stängts av för Folkets hus är bara de senaste i raden av misskötsel av centrum. Boende och handlare i Rågsved har i åratal klagat på brister i service, belysning och skötsel av till exempel rabatter och allmänna utrymmen. Det är tak som läcker, ventilation som inte fungerar, el som stängs av och belysning som inte lagas. Under en period slutade till och med Postnord att dela ut brev i centrum eftersom fastighetsägaren inte ordnade ordentliga postboxar.

Rågsveds centrum är bara ett av många exempel på hur det kortsiktiga vinstintresset hos en privat fastighetsägare går före de boendes behov av välfungerande lokala centrum. 2007 sålde staden ut centrumen i bland annat Tensta, Rinkeby, Bredäng och Högdalen till det brittiska skandalbolaget Boultbee. Kristina Alvendal (M) som var ansvarig politiker vid den här tiden hävdade bestämt att bolaget lovat att utveckla centrumen, men istället blev det precis tvärtom. Resultatet blev chockhöjda hyror och betydligt sämre service för både handlarna och de boende i närområdet.

Men den blågröna majoriteten verkar inte ha lärt sig av gamla misstag. Redan nu utreds en försäljning av Vällingby centrum och ansvariga politiker stänger inte heller dörren för utförsäljningar av fler kommunala fastigheter. Vänsterpartiet menar istället att staden ska köpa tillbaka lokala centrum och börja med det i Rågsved. Det skulle skapa förutsättningar att upprusta och utveckla centrumet tillsammans med Rågsvedsborna själva.

I grunden handlar det om att alla stockholmare ska ha rätt till välfungerande, levande och trygga centrum. Även vi som bor i förorten.

Clara Lindblom, (V) oppositionsborgarråd

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats på Stockholm Direkt

Alexandra Mattson Åkerström och Maj Karlsson

Vem ska betala för mäns våld mot kvinnor?

Stabil finansiering för behövs men förslaget till ny modell för statsbidrag inom brottsofferområdet, som just nu är ute på remiss, riskerar att underminera lokala kvinno- och tjejjourers arbete.

Regeringen har under de senare åren, med påtryckningar från Vänsterpartiet, ökat sina bidrag till lokala kvinno- och tjejjourer. Det är ett otroligt viktigt arbete som görs i att stötta våldsutsatta runt om i landet samtidigt som jourerna bedriver intressepolitiskt arbete på samhällsnivå. Kvinno- och tjejjourerna har en unik kunskap och erfarenhet genom sitt långvariga arbete med våldsutsatta kvinnor och barn. Denna kunskap riskerar nu att gå förlorad.

Regeringen vill nu nämligen styra upp dessa bidrag. Det är givetvis en god tanke, men den nya modellen för statsbidrag, som är ute på remiss i kommunerna, riskerar att underminera jourernas skyddade boenden. De senaste åren har många jourer i Stockholm haft svårt att finansiera sin verksamhet, trots ökningen av bidrag från stat och kommun. En del jourer har också fått lägga ner sin verksamhet. Detta är djupt beklagligt.

Den nya modellen som föreslås innebär att stat och kommun inte längre får finansiera skyddade boenden genom föreningsbidrag vilket kommer leda till att kommunerna tvingas upphandla tjänsten. Med det öppnas en marknad upp för privata aktörer. De har lättare att hantera och vinna en upphandlingsprocess jämfört med jourerna, men de är sämre lämpade att faktiskt sköta uppdraget och driva den här typen av verksamhet.

Detta har redan hänt i Stockholm när kranskommunerna upphandlade boende för våldsutsatta som vanns av ett företag vars grundare hade skulder och själv anklagats för misshandel. Det aktuella företaget har dessutom stoppats av Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Detta är inte en väg som ska fortsätta framåt utan en skrämmande utveckling som måste förhindras.

Jourerna behöver få en stabil finansiering över tid, både för sin öppna och intressepolitiska insats men även för skyddade boenden. Boendeverksamheten behövs som komplement till de verksamheter som i dag drivs av kommunen. Här kan ett så kallat idéburet offentligt partnerskap (IOP) vara en lösning för att undvika upphandling som riskerar att vi tappar jourernas viktiga kompetens.

Mäns våld mot kvinnor är vår tids stora trygghetsfråga och för individen en fråga om liv och död. Det är inte en fråga som hur som helst kan lämnas till privata företag. Med en dålig upphandling riskerar vi också att ansvaret faller tillbaka på den enskilda kvinnan själv.

Värna kvinno- och tjejjourerna och deras unika kompetens. Låt jourerna få en över tid stabil finansiering via det offentliga och håll riskkapitalisterna borta från utsatta kvinnor och barn.

Alexandra Mattsson, (V) vice ordförande i socialnämnden
Maj Karlsson, (V) socialpolitisk talesperson

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats på Feministiskt Perspektiv

Clara Lindblom står framför den delvis övermålade graffitiväggen i Rågsveds centrum

Staden borde köpa tillbaka Rågsveds centrum

Den kända graffitimålningen ”Highway” i Rågsveds centrum målades i dagarna över, enligt uppgift, av misstag. Detta har väckt starka reaktioner hos de boende. I veckan uppdagades det också att Folkets hus i Rågsved har tvingats stänga efter att elen utan förvarning har stängts av. Det här är bara de senaste exemplen i raden av misskötsel av centrum.

– Det är uppenbart att den nuvarande fastighetsägaren inte tar ansvar för Rågsved vilket leder till att invånarna får betala med sin trygghet och trivsel. Lokala handlare har också länge vittnat om att problemen med fastighetsägaren försvårar deras verksamhet i centrum, det är under all kritik. Staden måste nu göra allt i sin makt för att försöka köpa tillbaka centrum, säger oppositionsborgarråd Clara Lindblom.

Den blågröna majoriteten i Stockholm under mandatperioden öppnat upp för en försäljning av Vällingby centrum, vilket just nu utreds. Vänsterpartiet vill nu att alla planer på att sälja ut centrumfastigheter skrotas.

– Vi måste behålla de centrum som fortfarande finns kvar i stadens ägo. Det finns en tydlig skillnad mellan de centrum som ägs av kommunen och de som sålts ut till privata aktörer. De kommunala bolagen tar ett större samhällsansvar och är bättre på att se det värde som ett lokalt välfungerande centrum har för de boende, säger Clara Lindblom.

Nyheten om den övermålade väggen har väckt stor uppmärksamhet. Läs mer på SVT Nyheter och i tidningen FastighetsNytt.

Rikard Warlenius foto Jessica Segerberg. Rikard halvkropp mot grå bakgrund.

Stockholms politiker måste fatta att klimatnödläget är här

Varken extremhetta eller bränder verkar få vissa politiker att begripa allvaret i klimatfrågan. I Stockholm tas fortfarande flera direkt klimatskadliga beslut.

Det är tydligt att stadens styrande politiker måste pressas hårdare för att ta klimatnödläget på allvar och börja agera. I dagarna kom uppgifter från EU:s klimatorgan Copernicus om att juli månad blir den varmaste som uppmätts hittills.

Rapporten slår även fast att 2015-2019 varit den varmaste femårsperioden i världen. Även om temperaturen hemma i Stockholm hållit sig lägre än förra sommaren så är temperaturhöjningen ett faktum som måste adresseras globalt såväl som lokalt.

Mest uppmärksammat i Sverige har förmodligen varit att det i ett av svenskarnas favoritresmål, Paris, uppmättes 37 grader i juni. Det var så varmt att stan var tvungen att öppna kylrum för att framför allt äldre människor skulle kunna svalka sig. Ledande klimatforskare konstaterade nyligen att värmeböljor, likt den i Europa i slutet av juni, numera har minst fem gånger större chans att inträffa just på grund av klimatförändringarna. Och även om det inte kändes så på hemmaplan så vet vi nu att juli inte blev bättre.

Under hela våren har klimatfrågan kunnat dominera nyheterna. Mycket tack vare Greta Thunberg och de miljontals ungdomar som ihärdigt demonstrerar för att klimatförändringarna ska tas på allvar av de styrande politikerna och för att omställningen till ett hållbart samhälle ska snabbas upp avsevärt. Men inom politiken går många beslut fortsatt åt fel håll.

För trots att läget är akut, och att det konstaterats hur många gånger som helst av forskningen, så finns en fortsatt tro att det går att skjuta på de hårda besluten. Att man i Stockholm idag – just nu – bygger en ny sexfilig motorväg som beräknas öka koldioxidutsläppen, är ett av de tydligaste exemplen. Vi kan inte fortsätta att tycka att förändringen ska börja någon annanstans. Ska Stockholm nå målet att bli en fossilfri stad 2040 måste vi agera nu. Ansvaret är både lokalt och globalt.

Att man dessutom på fullaste allvar diskuterar en utbyggnad av Arlanda flygplats, trots all fakta som finns om flygets klimatpåverkan, är en annan. Någon nedläggning av Bromma flygplats, fastän den främst används till inrikesflyg, är inte heller på gång.

Samtidigt är tunnelbanor och bussar överfulla och resenärerna har ledsnat sedan länge. I Region Stockholm höjer de styrande borgerliga partierna, tillsammans med Miljöpartiet, priset på SL-kortet ytterligare och drar in busslinjer i förorterna. Pengar som borde gå till mer kollektivtrafik och sänkta priser går nu istället till kontroller och dyrbara konsulter. Det skapar inte incitament för fler att åka kollektivt.

Vi menar att det är dags att ta klimatnödläget på allvar. Hundratals städer i värden har redan utlyst klimatnödläge för att betona hur allvarlig situationen är. Några andra första åtgärder som faktiskt kan göra skillnad är följande:

  • Ett stopp för nya motorvägar
  • Bygg inte ut Arlanda
  • Lägg ner Bromma flygplats
  • Bygg ut kollektivtrafiken och sänk avgifterna

Den blågröna majoriteten i Stockholms stad har hittills inte visat någon vilja till sådana åtgärder. Men vi har inte råd att skjuta på nödvändiga beslut och vi har inte råd med fler klimatskadliga beslut. Klimatnödläget är här nu, agera! 

Rikard Warlenius, (V) klimatpolitisk talesperson

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats på ETC Debatt

Torun Boucher halvkroppsbild mot vit bakgrund Fotograf Erik Nordblad

De blågröna satsar på ordningsvakter men skär ner på viktig förebyggande verksamhet

Den blågröna majoriteten i Stockholms stad har fått igenom en satsning på 100 extra ordningsvakter i city. Det här rapporterar bland andra Svt Nyheter om idag.

– Jag hoppas att färre stockholmare ska säga att de känner sig otrygga när de rör sig ute på kvällar och nätter. Jag hoppas också att antalet brott ska minska och att brottsligheten sjunker, säger Erik Slottner (KD), trygghetsborgarråd i Stockholms stadshus till SVT.

De extra ordningsvakterna placeras dock endast i innerstaden och samtidigt som det läggs resurser på vakter så dras det ner på andra håll.

– Vi hade kunnat satsa alla de här pengarna på ordningsvakter om majoriteten samtidigt hade satsat minst lika mycket pengar på det förebyggande arbetet. Nu drar man i stället ner på det förebyggande arbetet och det är kontraproduktivt, säger Torun Boucher (V) till SVT.

Sedan det borgerliga blocket tillsammans med Miljöpartiet kom till makten så har det dragits ner på resurser till lokala trygghetsvärdar, medborgarvärdar, fältassistenter, bemanning av bibliotek och personal på kulturskolan.

– Biblioteken är nästan den enda öppna mötesplats som finns kvar – förra mandatperioden ökade vi upp bemanningen på biblioteken, med väldigt bra resultat, nu drar den borgarna ner på bemanningen, vilket är en bakvänd ordning om vi vill öka tryggheten i staden, säger Torun Bocuher, vice ordförande i kulturnämnden.

Satsningen på 100 ordningsvakter i city kostar omkring 70 miljoner kronor.

Torun Boucher halvkroppsbild mot vit bakgrund Fotograf Erik Nordblad

Ökad hbtq-kompetens gör vården mer jämlik

Du ska kunna bli gammal i Stockholm som hbtq-person och kunna vara säker på att du kan vara öppen med vem du är, oavsett vilken vård eller äldreomsorg du behöver. Idag finns det brister i både bemötande och kompetens. Detta måste förändras.

Den som är äldre och hbtq-person har rätt till en god vård och äldreomsorg fri från diskriminering, dåligt bemötande och bristande kompetens. Så ser det inte ut idag. Många hbtq-personer utsätts fortfarande för kränkningar i mötet med vården och omsorgen, bland annat genom förutfattade meningar och brist på livsviktig kompetens. Samtidigt är det kommunens och regionens ansvar att säkra att rätt förutsättningar finns för att personalen får relevant kompetensutveckling och arbetsledning.

Hbtq-personer löper högre risk än majoritetsbefolkningen att drabbas av psykisk ohälsa. Anledningen är den minoritetsstress som hbtq-personer lever under på grund av diskriminering och normer i samhället. Detta betyder att personal som arbetar med äldre hbtq-personer behöver vara väl rustade för att hantera psykisk ohälsa. Till exempel måste du som äldre transperson veta att du kan få transkompetent psykiatrisk hjälp om du behöver det. Du ska kunna vara trygg med att din identitet inte kommer att ifrågasättas i mötet med den psykiatriska vården.

Minoritetsstress kan också minska genom trygga sammanhang. Sammanhang där man får känna sig som normen och inte vara orolig för dåligt bemötande. Ett verktyg för att förbättra detta är hbtq-utbildning för vård och omsorg. Vänsterpartiet menar att många fler verksamheter både inom region och kommun borde genomgå utbildning i syfte att skapa en god arbetsmiljö och ett hbtq-kompetent bemötande. Saknas det resurser för att verksamheterna ska kunna genomgå hbtq-utbildning måste de genast tillföras och tid avsättas för kompetensutveckling.

Vi ser också ett ökat behov av kunskap om hiv inom personalgrupper som möter äldre, då fler och fler åldras med hiv. Alla som arbetar inom vård och omsorg behöver ha grundläggande kunskaper om hiv och om hur det är att leva med hiv. Det behöver också finnas mer kunskap om att äldre som har hiv inte alltid har berättat detta för sina anhöriga. Här finns idag mycket att arbeta med.

Personalkontinuiteten behöver också bli bättre, både inom vården och äldreomsorgen. Det betyder att den som är äldre oftare måste få träffa samma person, allt ifrån läkaren på vårdcentralen till hemtjänstteamet. Dålig kontinuitet är inte bra för någon äldre, men för äldre hbtq-personer kan det innebära att behöva komma ut gång på gång för olika personer, vilket kan vara mycket påfrestande.

Vänsterpartiet i Region Stockholm och Stockholms stad vill förbättra vården och äldreomsorgen för äldre hbtq-personer på många olika sätt.

  • Fler verksamheter inom vården och äldreomsorgen måste hbtq-utbildas.
  • Kunskapen kring att åldras med hiv behöver öka inom sjukvården och äldreomsorgen.
  • Transkompetensen måste öka inom vården och äldreomsorgen.
  • Personalkontinuiteten måste bli bättre.

Vänsterpartiet vill skapa vård och omsorg där personalen har tid att se människan, att möta varje person där hen är och att skapa en relation mellan personal och brukare. Borgerlig politik har under många år skapat ett system där vård ses som produktion, ett system där hemtjänstpersonal springer mellan sina äldre för att hinna med. Ett sådant system gynnar ingen. Vi behöver ändra på det.

Jonas Lindberg (V) hälso- och sjukvårdspolitisk talesperson

Torun Boucher, (V) gruppledare Stockholms stad

 

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats på Dagens Arena.

Rashid Mohammed. Foto: Erik Nordblad

Med blågrön politik blir det färre sommarjobb i Järva

Att kommunen erbjuder ungdomar jobb under sommar-, höst- och vinterlov är en viktig satsning som vi i Vänsterpartiet vill se mer av, inte mindre. När de blågröna får styra är det dock precis det som händer, jobben för unga prioriteras ner.

Sommarjobben är viktiga för att få en första arbetslivserfarenhet att sätta på sitt CV. Långt ifrån alla unga har egna kontakter i näringslivet eller föräldrar som har det. Ett första jobb är en viktig pusselbit för att komma in i samhället och för många unga chans att kunna se positivt på framtiden.

I Spånga-Tensta stadsdelsnämnd har det blågröna styret sänkt ambitionerna för sommarjobb med flera hundra jobb. Det var tydligen inte tillräckligt viktigt för att överleva i raden av alla de nedskärningar på barn, unga och kultur som vi sett från majoritetens sida. Förra året var utfallet totalt drygt 1300 jobb i stadsdelen. Det var till och med högre än målet på 1100. Nu verkar det som att vi ska vara glada om det landar på 800 jobb i år.

Att kommunerna, som är en trygg och bra första arbetsgivare, erbjuder de här jobben är en otroligt viktig satsning. Att dra in på detta, särskilt i Spånga-Tensta som vi vet är ett område där många står långt ifrån arbetsmarknaden, är en allvarlig felprioritering.

Det finns flera borgerliga röster som är emot de här jobben. Ett exempel är Moderata Ungdomsförbundet (MUF) som i en insändare i tidningen Mitt i nyligen klagade på att Täby kommun lägger 600 000 kronor på 50 kommunala sommarjobb för unga. De tycker att det istället ska kollas på ”privata alternativ”. Det är problematiskt att tro att näringslivet ska lösa alla problem, men alla står inte lika nära näringslivet som ungdomarna i MUF och alla kan inte utnyttja sina föräldrars kontakter.

De kommunala sommarjobben ersätter inte på något sätt privata alternativ. De utgör ett viktigt komplement. Och särskilt viktiga är de i stadsdelar där många står längre ifrån arbetsmarknaden.

I vänsterpartiets budget har vi avsatt pengar för att kunna erbjuda 9 000 jobb till unga över hela staden. Fler unga behöver få ett första arbete och en chans till framtidstro, vi vill ha fler sommarjobb för unga i Järva!

Rashid Mohammed, (V) vice ordförande i Spånga-Tensta stadsdelsnämnd

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats på Nyhetsbyrån Järva.

Torun Boucher halvkroppsbild mot vit bakgrund Fotograf Erik Nordblad

Satsa på biblioteken istället för att skära ner

Ta ansvar är moderat nyspråk för att skära ner. Det är tydligt efter att ha läst moderaternas fastighetsborgarråd Dennis Wedins artikel om upprustningen av Stadsbiblioteket. Att budgeten för Stadsbiblioteket ska minskas, personal sägas upp och Internationella biblioteket stängas och splittras för vinden, nämner han förstås inte.

Det är sedan tidigare känt att 40 tjänster försvinner från Stadsbiblioteket som en följd av den blågröna kulturbudgeten. Dessutom har ett flertal programpunkter under våren och ett bok-kollo i sommar ställts in.

Strax före midsommar kom dessutom beskedet att Internationella biblioteket, som ligger i Annexet till Stadsbiblioteket, måste stänga direkt efter sommaren istället för betydligt senare under hösten. Detta för att biblioteket ska klara av att bemanna det program som redan är planerat för allmänheten i andra delen av biblioteket. Det är rent skamligt.

Biblioteken är platser där kunskap lever. Även om de borgerliga partierna inte verkar tro det så används de fortfarande flitigt och de programpunkter som hålls på till exempel Stadsbiblioteket är ofta välbesökta.

Oviljan att faktiskt investera i en rejäl upprustning av Stadsbiblioteket, i kombination med nedskärningarna, gör att det bara går att dra en slutsats. För de borgerliga är biblioteken främst en belastning på budgeten. Kommersiella bokhandlare eller näthandeln verkar i de borgerligas ögon vara ett minst lika bra alternativ. För varför satsa på att medborgarna ska kunna låna böcker gratis när det går att lämna över ansvaret på marknaden? Det är borgerlig kulturpolitik i ett nötskal.

Vi i Vänsterpartiet tycker att vi borde satsa på våra bibliotek. Att det finns platser där vi helt gratis kan inhämta all världens kunskap är fantastiskt. Dessutom är biblioteken viktiga platser för barn och ungas utveckling.

Dennis Wedin skriver att han prioriterar att ”reda ut den bristande styrning och dåliga kostnadskontroll” som han menar funnits under förra rödgrönrosa mandatperioden i Stockholm.

Men faktum är att den usla kulturbudget som de blågröna lagt är en direkt konsekvens av den skattesänkning som de borgerliga pressat igenom och som kostar staden långt över 400 miljoner kronor i förlorade intäkter – varje år. Detta i en kommun som redan hade en av landets absolut lägsta kommunalskatter. Där kan vi tala om en felaktig prioritering.

Satsa på biblioteken. Satsa på barn och ungas framtid. Sluta skära ner på kulturen!

Torun Boucher (V), vice ordförande kulturnämnden Stockholms stad

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats i Stockholm Direkt.