Skip to main content

År: 2019

Majoritetens bostadspolitik skapar inga möjligheter i Järva

Noll stycken. Det är så många intresseanmälningar som hittills inkommit i Järvaområdet för att få ombilda sin hyresrätt till bostadsrätt. Det gläder oss att de hyresrätter som finns i Järvaområdet verkar få finnas kvar men vi blir också frustrerade över den borgerliga politikens fullkomliga brist på analys över vad som behövs i Järva och andra så kallade ”utsatta” förorter.

När den blågröna majoriteten kom till makten så dröjde det inte länge för än delar av allmännyttan blev till försäljning igen. I maj öppnades det upp för försäljning i elva av Stockholms stadsdelar, något som rör omkring 12 600 lägenheter. Nu i september har intresseanmälningarna börjat rulla och hittills har 12 intresseanmälningar för ombildning kommit in, ingen av dem i Rinkeby eller Husby i Järvaområdet.

De borgerliga partierna tror att framgångsrika människor flyttar från förorterna för att de inte kan köpa sin egen bostad där. Som att bostadsrätten var biljetten till klassresan. I deras värld är bostadskarriär alltid att flytta från hyrt till ägt boende, men för många är det högre prioritet att kunna få ett extra rum till barnen eller ett fast hyreskontrakt. För det behövs fler hyresrätter med rimliga hyror, inte färre. Trångboddheten i Stockholm är som allra störst i Rinkeby-Kista och Spånga-Tensta där ca var tredje person räknas som trångbodd. Många familjer i Järvaområdet som bor trångt har inte möjlighet att köpa något större boende och med utförsäljningar av allmännyttan blir det ännu svårare att få till större hyresrätter till överkomligt pris.

Forskning visar också att ombildningar leder till ökad segregation. När beståndet av hyresrätter minskar så bidrar det ofta till en ökad koncentration av låginkomsttagare i vissa bostadsområden. Det går utmärkt att köpa sin egen lägenhet i Järva, det är bara att kolla på Hemnet. Långt ifrån alla vill och kan dock köpa sin egen bostad och för den som vill ha en hyresrätt från allmänna bostadskön tar det nästan elva år för att få en lägenhet i Rinkeby och över nio år för en i Husby.

De hyresrätter i allmännyttan som nu står till försäljning ligger i områden med minst 60 % hyresrätter vilket är en relativt stor andel. Därför tycker borgarna att de här områdena ska blandas upp. Men i Bromma, Kristineberg, Mälarhöjden och 66 andra områden i Stockholm, där det finns över 60 % villor, radhus och bostadsrätter, där är det tydligen inte lika viktigt att blanda upp? Att berika och blanda upp de här områdena med hyresrätter skulle effektivt kunna minska både bostadskrisen och segregationen i Stockholm.

Järvaområdet är segregerat, ungefär lika segregerat som Bromma. Men i Järva finns inget stort behov av bostadsrätter medan behovet av billiga hyresrätter finns i hela Stockholms stad. Sluta sälja ut vår gemensamma allmännytta och bygg istället fler billiga hyresrätter, både i Järva och Bromma.

Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd Stockholms stad

Rashid Mohammed (V), vice ordförande Spånga-Tensta stadsdelsnämnd

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats på Stockholm Direkt

profilbild på Clara Lindblom

Inför skyddsstopp mot oseriösa fastighetsvärdar

I Rågsved vill den omdebatterade fastighetsvärden bygga ut centrum med fyra höghus, något som Vänsterpartiet i Stockholms stad vill stoppa. Nu motionerar vi om ett skyddsstopp – att staden bör anta en policy som hindrar oseriösa fastighetsägare från att skaffa sig fler fastigheter.  

Förslaget gäller både försäljningar, markanvisning, bygglov och detaljplaneändringar och ska säkerställa att fastighetsägare som inte sköter sin förvaltning inte heller förvärvar eller bygger några nya bostäder.

– Förvaltningen av både bostäder och centrumbyggnader är helt avgörande för tryggheten och trivseln i ett område. I Rågsved har centrum kraftigt misskötts under flera års tid. Det är klart olämpligt att en sådan aktör skaffar fler bostäder och därför behövs en policy, säger Clara Lindblom, oppositionsborgarråd (V) Stockholms stad.

Tidigare hade kommunen en större möjlighet att förhindra viss försäljning genom den så kallade förvärvslagen som innebar att nya fastighetsägare kunde prövas i hyresnämnden, men denna avskaffades 2010. Staden måste nu se över och nyttja de befintliga möjligheter som finns att begränsa oseriösa fastighetsvärdar menar Vänsterpartiet.

– De senaste årens ökande bostadsbrist i Stockholm tillsammans med tidigare utförsäljningar av allmännyttan har inneburit att alltfler oseriösa fastighetsvärdar som har ett större intresse av att tjäna snabba pengar snarare än att skapa långsiktigt kvalitet. Staden måste skärpa sina regler, genom tillsyn och markanvisningspolicy, för att säkerställa att fastighetsägare som inte sköter sin förvaltning inte heller bygger några nya bostäder.

Clara Lindblom, (V) oppositionsborgarråd Stockholms stad

portträttfoton på oppositionsborgarråden Clara Lindblom och Karin Wanngård

Områden får förfalla i väntan på ombildning

Nödvändiga renoveringar i allmännyttan i Stockholm skjuts nu upp i väntan på att fastigheterna ska omvandlas till bostadsrätter. Resultatet kan i värsta fall bli att hela områden förfaller. Och ­oavsett om det blir ombildning eller inte så är det hyresgästerna som blir förlorare.

Att den borgerliga majoriteten i Stockholms stad vill sälja ut delar av allmännyttan för att omvandla hyresrätter till bostadsrätter är tyvärr ingen överraskning. Det innebär både färre hyresrätter i en stad som behöver fler och att hyresrätter med lägre hyra nu försvinner från hyresmarknaden. Som om det inte vore nog framkommer det nu också att den här processen gör att planerade och angelägna renoveringar av lägenheter skjuts upp flera år för de som vill bo i hyresrätt.

För att starta processen att omvandla hyresrätter till bostadsrätter behöver hälften av hyresgästerna lämna en intresseanmälan för att köpa sin lägenhet. En siffra som vi menar är för låg. Men för den som driver ombildningspolitik är den mer än tillräcklig. Att skjuta upp en renovering gör att fastigheten kan framstå som ”billig”. Därmed lockas hyresgäster till att inleda en ombildningsprocess. Renoveringen måste ju dock ändå genomföras. Skillnaden är att de boende då, genom sin nya bostadsrättsförening, ska betala för den. Därmed blir det reella priset för fastigheten högre. Något som kanske inte framgår särskilt tydligt för de hyresgäster som planerar att inleda en ombildningsprocess.

Det finns ett stort behov av renoveringar i flera av allmännyttans bostäder som nu riskerar att försenas flera år i väntan på eventuell försäljning. Signalen som staden skickar till hyresgästerna blir att de förväntas köpa, inte bli kvar som hyresgäster och få sina välbehövda renoveringar genomförda som planerat.

Vi menar att planerade renoveringar måste genomföras för att garantera ett tryggt och bra boende i allmännyttan. Hyresgästerna får nu leva med att efterlängtad tilläggsisolering av väggar och tak stoppas, att fönster och balkonger blir kvar i dåligt skick och att flera andra åtgärder sätts på paus. Fler kanske kan köpa, men har de sen råd med avgiftshöjningarna som blir en följd av renoveringarna? Resultatet kan i värsta fall bli att hela områden förfaller. Och oavsett om det blir ombildning eller inte så är det hyresgästerna som blir förlorare.

Priset för de borgerligas utförsäljning blir nu inte bara en minskad allmännytta och ett färre antal lägenheter till en överkomlig hyra. Det leder också till allt fler fastigheter i sämre skick. Något som riskerar att förstärka segregation och otrygghet i området – allt det som den borgerliga majoriteten säger sig försöka bekämpa. De hävdar gärna att människor tvingas bort från sin stadsdel på grund av bristen på bostadsrätter och att utförsäljning skulle skapa bättre integration. Det här är minst sagt vilseledande. I princip alla de områden där de blågröna vill ombilda hyresrätter har redan befintliga bostadsrätter till försäljning.

Vi anser att det Stockholm behöver är fler hyresrätter, inte färre. Därför ska vi behålla, och renovera, de lägenheter som fortfarande finns i de kommunala bostadsbolagen. Det är helt orimligt att låta den politiska majoritetens önskan om utförsäljning stoppa de boendes behov av renovering.

Clara Lindblom, (V) oppositionsborgarråd Stockholms stad

Karin Wanngård, (S) oppositionsborgarråd Stockholms stad

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats på ETC

Sara Stenudd, halvkropp i vit mönstrad tröja mot vit bakgrund. Foto Jessica Segerberg

Återta parkskötseln i kommunal regi

Inför Parkernas dag nu på lördag vill Vänsterpartiet i Stockholms stad se över möjligheten att återta skötseln av stadens parker i kommunal regi. Förslaget syftar till att skötseln av parkerna ska bli bättre och mer kontinuerligt, men även till att främja den biologiska mångfalden i staden.

– Vem som har ansvar för att sköta parker och grönområden är avgörande för hur grundläggande service till medborgarna, som exempelvis renhållning, snöröjning och underhåll av viktiga mötesplatser, fungerar i praktiken. Jag har träffat många stockholmare som är trötta på att det till exempel är skräpigt eller inte sandas ordentligt i många parker på vintern, säger Sara Stenudd (V), ledamot i stadsbyggnadsnämnden.

Ett återtagande av parkskötseln i kommunal regi skulle även kunna främja den biologiska mångfalden och klimatet, så som i till exempel Skärholmen. Där har det kommunala arbetslaget som sköter om parkerna fokuserat på klimatvänliga lösningar, och bland annat omvandlat gräsmattor till ängsmarker, vilket har främjat biologisk mångfald och minskat utsläppen av växthusgaser.

– Om skötseln av parkerna i Stockholm återgick i kommunal regi skulle det vara mycket enklare att använda parkerna på ett strategiskt och klimatsmart sätt. Välskötta parker kan både främja biologisk mångfald och fungera som en viktig resurs när det kommer till skyfallshantering till följd av klimatförändringar, säger Sara Stenudd.

Profilbild på Alexandra Mattsson Åkerström

Bredda Stockholm stads hedersbelöning

Många arbetsgivare har som tradition att visa sin uppskattning för personal som varit anställda länge inom företaget. Det är en tradition som även finns inom offentlig sektor, i Stockholm stad genom en så kallad hedersbelöning.

Varje år delar staden ut hedersbelöning till personal som har varit anställda inom Stockholm stad i 30 år, går man i pension får man belöningen om man varit anställd i minst 25 år. Det här är en tradition som nu borde breddas till att omfatta de som deltar i daglig verksamhet eller sysselsättning i staden. Vänsterpartiet har därför lämnat in en motion om att hedersbelöningen i Stockholm ska breddas till att även inkludera de som arbetat på daglig verksamhet eller sysselsättning i 30 respektive 25 år.

Att bredda hedersbelöningen till att omfatta de som deltar i daglig verksamhet är ett litet men viktigt steg att visa att Stockholm är en stad för alla.

Kommunens ansvar och verksamheter är många och daglig verksamhet är en av alla dessa. Enligt lagen om LSS har vissa personer med olika typer av funktionsnedsättning rätt till daglig verksamhet och det är ett sätt att ge fler möjlighet att utvecklas och vara delaktiga i samhället. Även om de som deltar i daglig verksamhet eller sysselsättning inte har ett formellt anställningsförhållande så ska verksamheten efterlikna den ordinarie arbetsmarknaden i den mån det går.

Hedersbelöningen är ett högtidligt tillfälle och ett ofta mycket uppskattat sätt att tacka av någon efter en lång anställning. Utöver en gåva så firas man med fin middag i stadshuset. Detta borde även de som deltagit i daglig verksamhet, och som också de tjänat staden under lång tid, kunna få ta del av. Något som redan praktiseras i kommuner som Sundsvall, Uppsala och Göteborg.

Alexandra Mattsson, (V) vice ordförande i socialnämnden

Rikard Warlenius foto Jessica Segerberg. Rikard halvkropp mot grå bakgrund.

Det krävs hårdare regler om elsparkcyklarna ska fungera i Stockholm

​​​​​​​Elsparkcyklar kan fylla en viktig funktion i Stockholm om det blir ett roligt, säkert och hållbart transportmedel. Men än finns det många frågetecken. Klagomålen är många och undersökningar visar att scootrarna inte är klimatsmarta. Stadens blågröna styre behöver sluta fega och ställa tydliga krav på företagen.

Under sommaren har klagomålen mot elsparkcyklarna i Stockholms innerstad fullkomligt rullat in. Cyklarna har många fördelar och det är roligt att se yngre, såväl som äldre, använda dem. Men för att elsparkcyklarna ska bli ett säkert och hållbart sätt för stockholmare och besökande turister att ta sig fram så måste branschen regleras vad gäller säkerhet, arbetsmiljö och hållbarhet.

Många stockholmare, såväl som organisationen Synskadades riksförbund, har uppmärksammat tillgänglighetsaspekten av elsparkcyklarna. Det är nog ingen som missat att de parkeras precis överallt och ofta ligger välta, vilket gör dem till hinder för bland annat synskadade som vill komma fram på trottoaren. Trafikborgarrådet Daniel Helldén hoppas att folk ska ”lära sig”, men än ser vi inga resultat. Staden borde titta närmare på de regleringar som införts i andra städer, till exempel Köpenhamn, och ta fram en modell där företagens verksamhet villkoras med att de också håller ordning på sina cyklar.

Ett annat problem gäller elsparkcyklarnas hållbarhet. Branschen marknadsför dem som klimatsmarta, men klimatnyttan är tveksam. Enligt en undersökning från North Carolina State University kommer den stora delen av miljöpåverkan inte från själva resorna, utan från tillverkningen och insamlingen av cyklarna. Undersökningen visar att en resa med elsparkcykel bara är klimatmässigt positiv om den ersätter en bilresa, men det utgör bara 34 procent av resorna i amerikanska städer (förmodligen ersätter de ännu färre bilresor i Stockholm).

Studier har även visat att elsparkcyklarna har en livslängd på bara cirka två månader, något som bekräftats av företrädare för branschen. Enligt flera medier innebär den korta livstiden att uppskattningsvis 8 000-12 000 fordon behöver skrotas och ersättas i Stockholm i år. Det är inte hållbart och måste förstås förbättras omedelbart.

Ytterligare ett problem med elsparkcyklarna är säkerheten, både för användarna och för andra trafikanter, framförallt fotgängare. I svenska städer har vi sett allvarliga olyckor med elsparkcyklar. Det behöver bli tydligare att man inte får köra i full fart på exempelvis trottoarer och gågator.

Det är också nödvändigt att se över modellen för insamling och uppladdning av elsparkcyklarna. Det sker nu ofta genom ”juicers” eller ”hunters”, privatpersoner som använder sina egna bilar för att jaga rätt på cyklarna, köra hem dem, ladda dem och sedan placera ut dem på stan. Det finns rapporter om mycket låga ersättningar som knappt täcker utgifterna, som bensinkostnader. Den här modellen skapar också stor klimatpåverkan. Glädjande verkar ett par aktörer har infört mer socialt och miljömässigt hållbara sätt för insamling och laddning av cyklarna, men det är viktigt att staden ställer krav på att alla bolag gör det.

Elsparkcyklarna har förmodligen kommit för att stanna, och det kan det bli bra om de styrande politikerna slutar vara så fega i frågan. Att välkomna nya branscher och se positivt på företagande kan gå hand i hand med att ställa krav på hållbarhet, säkerhet, tillgänglighet och bra arbetsvillkor. I Köpenhamn har politikerna nyligen röstat igenom en rad åtgärder som hårdare reglerar marknaden för elsparkcyklarna. Liknande beslut finns i Barcelona och San Fransisco. Kan de så kan vi. Men fortsätter det som nu, där de styrande politikerna skjuter ifrån sig ansvaret och ”hoppas” på förbättringar, kommer elsparkcyklarna att vara fortsatt problematiska och ifrågasatta.

Rikard Warlenuis (V), vice ordförande i Trafiknämnden i Stockholms stad

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats på Stockholm Direkt

Clara Lindblom står framför den delvis övermålade graffitiväggen i Rågsveds centrum

Fullt möjligt att köpa tillbaka Rågsveds centrum

Det är fullt möjligt för staden att köpa tillbaka Rågsveds centrum. Givetvis hade det varit bättre om borgarna inte sålt ut centrum från allra första början men Stockholms stads bolag är resursstarka och har under de senaste tio åren köpt fastigheter och mark för hundratals miljoner kronor. Det är en del av stadens löpande arbete för att hela tiden utveckla Stockholm.

Rågsved och Hagsätra är dessutom utpekade som särskilt viktiga stadsutvecklingsområden. Här ska tusentals bostäder och arbetsplatser byggas och ett helhetsgrepp tas om stadsdelen. Rågsveds centrum kan spela en avgörande roll i den utvecklingen. Staden borde köpa och rusta upp centrum som nu förfaller i privat ägo.

Rågsvedsborna förtjänar bättre än avstängd el, bristande renhållning och läckande tak. Att i det här läget skylla på marknaden och öppna upp för en försäljning av Vällingby centrum är för mig fullkomligt bakvänt. Vi måste behålla de centrum som fortfarande finns i stadens ägo för att undvika nya skandaler med privatvärdar som inte bryr sig om långsiktig trygghet och trivsel. Alla Stockholmare har rätt till trygga och levande centrum, det ska inte vara beroende av vilken stadsdel man bor i. Just nu förfaller Rågsveds centrum medan blågröna majoriteten med Dennis Wedin i spetsen skjuter ifrån sig allt ansvar.

Det finns en klar skillnad mellan de centrum som ägs av kommunen och de som sålts ut till privata aktörer. De kommunala bolagen tar ett större samhällsansvar och är bättre på att se det värde som ett lokalt välfungerande centrum har för de boende. Det går förstås inte heller att juridiskt binda ett privat bolag till att förvalta centrumen långsiktigt och socialt hållbart. När Boultbee köpte bl.a. Tensta, Rinkeby och Bredäng centrum var det med fina löften till Kristina Alvendal (M) som sedan inte var värda ett smack. Det brittiska skandalbolaget körde istället centrumen i botten.

Jag tycker att historien om Rågsveds centrum är ett alltför tydligt exempel på hur de privata aktörerna inte tar det ansvar som krävs. Det tragiska är att Dennis Wedin inte heller är beredd att ta det här ansvaret.

Clara Lindblom, (V) oppositionsborgarråd Stockholms stad

Detta är en debattreplik som ursprungligen publicerats på Stockholm Direkt

profilbild på Clara Lindblom

Köp tillbaka Rågsved Centrum

Snart har nog alla stockholmare hört historien om den övermålade graffitiväggen i Rågsved. Som ett av de äldsta bevarade graffitiverken i världen borde den här målningen givetvis ha skyddats bättre och det som skett är otroligt sorgligt. Men än värre är att problemen med fastighetsägaren i Rågsved har pågått under många års tid.

Exemplet med den övermålade graffitiväggen och elen som stängts av för Folkets hus är bara de senaste i raden av misskötsel av centrum. Boende och handlare i Rågsved har i åratal klagat på brister i service, belysning och skötsel av till exempel rabatter och allmänna utrymmen. Det är tak som läcker, ventilation som inte fungerar, el som stängs av och belysning som inte lagas. Under en period slutade till och med Postnord att dela ut brev i centrum eftersom fastighetsägaren inte ordnade ordentliga postboxar.

Rågsveds centrum är bara ett av många exempel på hur det kortsiktiga vinstintresset hos en privat fastighetsägare går före de boendes behov av välfungerande lokala centrum. 2007 sålde staden ut centrumen i bland annat Tensta, Rinkeby, Bredäng och Högdalen till det brittiska skandalbolaget Boultbee. Kristina Alvendal (M) som var ansvarig politiker vid den här tiden hävdade bestämt att bolaget lovat att utveckla centrumen, men istället blev det precis tvärtom. Resultatet blev chockhöjda hyror och betydligt sämre service för både handlarna och de boende i närområdet.

Men den blågröna majoriteten verkar inte ha lärt sig av gamla misstag. Redan nu utreds en försäljning av Vällingby centrum och ansvariga politiker stänger inte heller dörren för utförsäljningar av fler kommunala fastigheter. Vänsterpartiet menar istället att staden ska köpa tillbaka lokala centrum och börja med det i Rågsved. Det skulle skapa förutsättningar att upprusta och utveckla centrumet tillsammans med Rågsvedsborna själva.

I grunden handlar det om att alla stockholmare ska ha rätt till välfungerande, levande och trygga centrum. Även vi som bor i förorten.

Clara Lindblom, (V) oppositionsborgarråd

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats på Stockholm Direkt

Alexandra Mattson Åkerström och Maj Karlsson

Vem ska betala för mäns våld mot kvinnor?

Stabil finansiering för behövs men förslaget till ny modell för statsbidrag inom brottsofferområdet, som just nu är ute på remiss, riskerar att underminera lokala kvinno- och tjejjourers arbete.

Regeringen har under de senare åren, med påtryckningar från Vänsterpartiet, ökat sina bidrag till lokala kvinno- och tjejjourer. Det är ett otroligt viktigt arbete som görs i att stötta våldsutsatta runt om i landet samtidigt som jourerna bedriver intressepolitiskt arbete på samhällsnivå. Kvinno- och tjejjourerna har en unik kunskap och erfarenhet genom sitt långvariga arbete med våldsutsatta kvinnor och barn. Denna kunskap riskerar nu att gå förlorad.

Regeringen vill nu nämligen styra upp dessa bidrag. Det är givetvis en god tanke, men den nya modellen för statsbidrag, som är ute på remiss i kommunerna, riskerar att underminera jourernas skyddade boenden. De senaste åren har många jourer i Stockholm haft svårt att finansiera sin verksamhet, trots ökningen av bidrag från stat och kommun. En del jourer har också fått lägga ner sin verksamhet. Detta är djupt beklagligt.

Den nya modellen som föreslås innebär att stat och kommun inte längre får finansiera skyddade boenden genom föreningsbidrag vilket kommer leda till att kommunerna tvingas upphandla tjänsten. Med det öppnas en marknad upp för privata aktörer. De har lättare att hantera och vinna en upphandlingsprocess jämfört med jourerna, men de är sämre lämpade att faktiskt sköta uppdraget och driva den här typen av verksamhet.

Detta har redan hänt i Stockholm när kranskommunerna upphandlade boende för våldsutsatta som vanns av ett företag vars grundare hade skulder och själv anklagats för misshandel. Det aktuella företaget har dessutom stoppats av Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Detta är inte en väg som ska fortsätta framåt utan en skrämmande utveckling som måste förhindras.

Jourerna behöver få en stabil finansiering över tid, både för sin öppna och intressepolitiska insats men även för skyddade boenden. Boendeverksamheten behövs som komplement till de verksamheter som i dag drivs av kommunen. Här kan ett så kallat idéburet offentligt partnerskap (IOP) vara en lösning för att undvika upphandling som riskerar att vi tappar jourernas viktiga kompetens.

Mäns våld mot kvinnor är vår tids stora trygghetsfråga och för individen en fråga om liv och död. Det är inte en fråga som hur som helst kan lämnas till privata företag. Med en dålig upphandling riskerar vi också att ansvaret faller tillbaka på den enskilda kvinnan själv.

Värna kvinno- och tjejjourerna och deras unika kompetens. Låt jourerna få en över tid stabil finansiering via det offentliga och håll riskkapitalisterna borta från utsatta kvinnor och barn.

Alexandra Mattsson, (V) vice ordförande i socialnämnden
Maj Karlsson, (V) socialpolitisk talesperson

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats på Feministiskt Perspektiv

Clara Lindblom står framför den delvis övermålade graffitiväggen i Rågsveds centrum

Staden borde köpa tillbaka Rågsveds centrum

Den kända graffitimålningen ”Highway” i Rågsveds centrum målades i dagarna över, enligt uppgift, av misstag. Detta har väckt starka reaktioner hos de boende. I veckan uppdagades det också att Folkets hus i Rågsved har tvingats stänga efter att elen utan förvarning har stängts av. Det här är bara de senaste exemplen i raden av misskötsel av centrum.

– Det är uppenbart att den nuvarande fastighetsägaren inte tar ansvar för Rågsved vilket leder till att invånarna får betala med sin trygghet och trivsel. Lokala handlare har också länge vittnat om att problemen med fastighetsägaren försvårar deras verksamhet i centrum, det är under all kritik. Staden måste nu göra allt i sin makt för att försöka köpa tillbaka centrum, säger oppositionsborgarråd Clara Lindblom.

Den blågröna majoriteten i Stockholm under mandatperioden öppnat upp för en försäljning av Vällingby centrum, vilket just nu utreds. Vänsterpartiet vill nu att alla planer på att sälja ut centrumfastigheter skrotas.

– Vi måste behålla de centrum som fortfarande finns kvar i stadens ägo. Det finns en tydlig skillnad mellan de centrum som ägs av kommunen och de som sålts ut till privata aktörer. De kommunala bolagen tar ett större samhällsansvar och är bättre på att se det värde som ett lokalt välfungerande centrum har för de boende, säger Clara Lindblom.

Nyheten om den övermålade väggen har väckt stor uppmärksamhet. Läs mer på SVT Nyheter och i tidningen FastighetsNytt.