Idag antar Stockholms stads äldrenämnd en plan för byggandet av äldreboenden. Vänsterpartiet har invändningar mot att det saknas planering för flera hundra bostäder och att Ängsö vård- och omsorgsboende som är ett demensboende i Farsta riskerar nedläggning.

Samtidigt som över tusen bostäder saknas i planen så försenas ett planerat äldreboende på Östermalm med minst ett år – och släpps åt privata aktörer att ta ansvar för istället för att kommunen har ansvaret, som tidigare planerat. Ängsö vård- och omsorgsboende i Farsta hotas också med nedläggning, trots att det är ett äldreboende med en hemmaliknande miljö, förhållandevis låga hyror och specialutbildad personal inom demens. Dock väntas Attendo öppna ett nytt stort äldreboende i Farsta.

– Vi måste värna om hemmaliknande boenden med utbildad personal. Majoriteten borde inte lägga ned Ängsö vård och omsorgsboende bara för Attendo vill öppna ett boende i Farsta, säger Vänsterpartiets ledamot i äldrenämnden Robert Mjörnberg.

Vänsterpartiet menar också att frågan om staden bygger tillräckligt med äldreboenden inte får vila på om privata aktörer finner det lönsamt eller inte. Att förlita sig på marknaden är att chansa med boenden för stadens äldre. När staden lämnar över ansvaret så blir det osäkert när eller om det blir av.

– Erik Slottner litar blint på att de privata företagen ska vilja och kunna bygga, men kan inte garantera att alla äldre som behöver det får plats. Politiker måste ta ansvar för att garantera att alla har en chans till ett värdigt boende oavsett storlek på plånboken, det gör inte KD, säger Vänsterpartiets ledamot i äldrenämnden Robert Mjörnberg.

Nu står det klart att en stor satsning på äldreomsorgen i Sverige är att vänta redan i år och fortsatt under 2022 och 2023. Det är Vänsterpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna som gått samman och fått igenom en ändring i statsbudgeten där 4,35 miljarder kronor tillförs äldreomsorgen redan under 2021. För Stockholms del blir det omkring 300 miljoner kronor, pengar som måste satsas på att få bort timanställningarna inom staden menar Vänsterpartiet i Stockholms stad.

För 2022 och 2023 läggs ytterligare 3,9 miljarder kronor årligen. Satsningen görs bland annat för att öka den medicinska kompetensen och personalkontinuiteten. 2 miljarder föreslås avsättas specifikt för att få ned andelen timanställningar och tidsbegränsade anställningar. Den långsiktiga ambitionen på riksplanet är att andelen tidsbegränsade anställningar ska halveras men Stockholm borde sätta ribban högre menar Clara Lindblom.

– Nu är det dags för ett totalstopp för de otrygga timanställningarna i äldreomsorgen. Den här pandemin har visat att timanställningar inte hör hemma inom äldreomsorgen. Fler fasta anställningar skulle öka tryggheten för personalen, men framförallt leda till en bättre omsorg för den äldre, säger Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd i Stockholms stad.

Coronakommissionen har riktat skarp kritik mot Sveriges hantering av äldreomsorgen under pandemin och gjort bedömningen att de höga dödstalen bland äldre har sin grund i den höga allmänna smittspridningen och strukturella brister inom äldreomsorgen. Stockholms stad har många aktörer inom äldreomsorgen, både privata och kommunala. Arbetsvillkoren måste bli bättre för samtliga anställda menar Vänsterpartiet.

– Med en såhär stor statlig satsning på finns det inga ursäkter längre. Det ska vara fasta jobb som gäller inom äldreomsorgen, punkt. Det som behöver göras nu är helt enkelt att sätta sig vid förhandlingsbordet för att ta fram ett lokalt kollektivavtal för de anställda inom stadens äldreomsorg. Sedan så behöver vi ställa motsvarande krav på de privata aktörerna, säger Clara Lindblom.

Många som dött i covid-19 har haft hemtjänst eller bott på ett äldreboende i Stockholms stad. I SVT Agendas utfrågning intygade den ansvariga politikern att han vill arbeta med de strukturella bristerna inom äldreomsorgen. Men tyvärr lyser både förslag och resurser med sin frånvaro.

I söndags sände SVT:s Agenda ett två timmar långt specialprogram om Sveriges coronastrategi. En av dem som frågades ut var kristdemokraten Erik Slottner, äldreborgarråd och därmed högst politiskt ansvarig för äldreomsorgen i Stockholms stad.

Slottner kom lindrigt undan i utfrågningen, särskilt med tanke på att en väldigt stor del av dem som avlidit eller blivit svårt sjuka i covid-19 i länet faktiskt har bott på ett äldreboende eller haft hemtjänst inom Stockholms stad. Faktum är att Erik Slottner inte verkade kunna komma på någonting som den borgerliga majoriteten i staden hade kunnat göra annorlunda i våras. Allting är ren otur, regeringens eller Folkhälsomyndighetens fel.

Däremot nämnde Erik Slottner någonting som jag inte har hört honom tala om tidigare – de strukturella bristerna som funnits inom äldreomsorgen sedan en väldigt lång tid tillbaka.

När jag sitter där i soffan och lyssnar kan jag dock inte låta bli att undra, kom du på det nu?

För visst stämmer det att äldreomsorgen dragits med strukturella brister länge, inte minst orsakade av de nedskärningar och marknadsanpassningar som följt sedan stålbadet av den offentliga sektorn i efterdyningarna av 1990-talskrisen.

Det var därför det var så viktigt för oss i Vänsterpartiet att få igång ett systematiskt utvecklingsarbete när vi ansvarade för äldreomsorgen under mandatperioden 2015–2018. Vi skärpte kraven på privata aktörer inom hemtjänsten genom att till exempel föra in kollektivavtalsliknande villkor, tjänstepension, arbetskläder och omklädningsrum i avtalen.

Så sent som i januari förra året sänkte Slottner och den borgerliga majoriteten i äldrenämnden kraven på såväl privata som kommunala aktörer att erbjuda fasta anställningar inom äldreomsorgen.

Vi började arbeta med så kallad ramtid för att få bort minutstyrningen i hemtjänsten och slog fast i såväl avtal som budgetuppdrag att fasta anställningar skulle vara norm. Vi höjde lägstalönerna, ökade bemanningen på äldreboendena och satsade 200 miljoner på en kompetensutvecklingsfond för att höja utbildningsnivån, stärka språkkunskaperna och ge fler möjlighet att specialisera sig inom sitt yrke.

Vad har då Erik Slottner gjort sedan majoritetsskiftet för att åtgärda de strukturella brister han sitter och pratar om nu?

De senaste två åren har utvecklingsarbetet avstannat, kompetensutvecklingsfonden har inte fyllts på och äldreomsorgen har drabbats av nedskärningar på sammanlagt 165 miljoner kronor. Så sent som i januari förra året sänkte Slottner och den borgerliga majoriteten i äldrenämnden kraven på såväl privata som kommunala aktörer att erbjuda fasta anställningar inom äldreomsorgen.

Och trots att Slottner i Agenda hävdade att ”jag kan lova att vi jobbar med detta” angående att minska användningen av timavlönade inom äldreomsorgen, så finns det inte ett enda budgetuppdrag, skrivning eller en krona avsatt i stadens budget för att faktiskt öka antalet fasta jobb.

Jag vill dock inte vara den som är den. Om det nu är så att Erik Slottner faktiskt har vaknat till, insett att posten som äldreborgarråd i landets största stad förpliktigar och har för avsikt att i fortsättningen arbeta målmedvetet och systematiskt för att laga de djupa revorna i äldreomsorgen och vår gemensamma välfärd, så ska jag inte jag stå i vägen.

Men tro mig, Erik Slottner. Vi är många som kommer hålla dig vid dina ord.

Clara Lindblom, oppositionsborgarråd för Vänsterpartiet i Stockholms stad

Läs debattartikeln i Dagens Arena. 

Misslyckandet att skydda de äldre berodde till stor del på äldreomsorgens organisering. Nu behöver genomgripande förändringar genomföras. Här är nio konkreta förslag som går i rätt riktning, skriver Clara Lindblom (V). 

I dagarna kom Coronakommissionens rapport. Det var nedslående läsning, men bekräftade det som många av oss redan visste. Efter decennier av nedskärningar, privatiseringar och marknadsanpassningar var äldreomsorgen inte särskilt väl rustad för en kris.

Tusentals äldre har betalat ett mycket högt pris för den här nedmonteringen av välfärden. Det är för alla dem, och deras nära anhöriga, som vi är skyldiga att förändra äldreomsorgen i grunden.

Den flexibla arbetsmarknaden, med en hög andel tidsbegränsade anställningar, lyckades inte möta krisen utan bidrog till att förvärra smittspridningen inom äldreomsorgen.

Den här julen kommer för väldigt många att präglas av ensamhet och saknad. Det kommer fattas en familjemedlem runt väldigt många julbord i år. Många kommer också vara så utarbetade att de knappt orkar njuta av högtiden, inte minst alla som just nu sliter inom sjukvård och äldreomsorg. Men också de som arbetar inom förskola, skola, lokalvård, gruppbostäder, korttidsboenden och assistans. De som inte har kunnat arbeta hemifrån eller åka iväg till något fritidshus för att undvika smittan, men som ännu en gång visat att de är de verkliga samhällsbärarna och att de förtjänar mer än våra applåder alla dagar året om.

Det här året har visat att det nyliberala samhällsbygget har stora sprickor i sin redan sköra grund. Den stora mängden aktörer i den uppsplittrade vård- och omsorgen lyckades inte samordna sig för att skydda de allra sköraste äldre på våra boenden. Just in time-leveranser och slimmade organisationer var inte framgångsreceptet för att snabbt kunna tillhandahålla stora mängder skyddsutrustning och skala upp testverksamheten. Den flexibla arbetsmarknaden, med en hög andel tidsbegränsade anställningar, lyckades inte möta krisen utan bidrog i praktiken till att förvärra smittspridningen inom äldreomsorgen.

Det är för alla dem som har förlorat en anhörig eller en nära vän, som vi är skyldiga att inte bara dra lärdomar från den här krisen, utan också genomföra genomgripande förändringar i praktiken. Inte minst måste vi se arbete inom äldreomsorgen som det kvalificerade och krävande arbete som det är.

Jobbar du inom äldreomsorgen ska du ha ett fast jobb och möjlighet att arbeta heltid. Lönen ska vara så bra att du vill stanna och utvecklas inom yrket. Du ska ha tillräckligt många kollegor för att kunna möta den äldres behov och möjlighet att använda ditt professionella yrkeskunnande i ditt dagliga arbete. Du ska ha rätt till en yrkesutbildning och möjlighet att specialisera dig efter hand. Det ska finnas tillgång till läkare och specialistsjuksköterskor på boendet och du ska ha en närvarande chef.

Det borde vara självklarheter, men det är inte idag. Och det är just därför som det är hög tid för politikerna att göra ett avgörande val – oavsett om de sitter i en kommun, region eller riksdag. Samtliga politiker, från höger till vänster, måste välja välfärden framför skattesänkningar, en sammanhängande vård- och omsorg framför privatiseringar och en värdig äldreomsorg framför vinster i välfärden. För oss i Vänsterpartiet är valet enkelt.

Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd Stockholms stad

Läs debattartikeln i Dagens Arena.

I veckan presenterade IVO sin granskning av vården på landets särskilda boenden under coronapandemin. Granskningen visar att en stor andel sjuka äldre varken har fått bedömning av läkare eller sjuksköterska. Vänsterpartiet menar att det nu är angeläget för kommunen att anställa fler sjuksköterskor i äldreomsorgen.

– Den situation som rått har drabbat de äldre på ett fruktansvärt sätt. Den har också lämnat undersköterskorna ensamma i jättesvåra situationer. Stockholms stad, som är en av de hårdast drabbade kommunerna av covid-19, borde nu dra lärdomar av hur det sett ut under pandemin och prioritera att anställa fler sjuksköterskor, säger Clara Lindblom, oppositionsborgarråd för Vänsterpartiet och tidigare äldreborgarråd.

Det är känt sedan tidigare att antalet anställda sjuksköterskor inom äldreomsorgen behöver öka, det har bland annat statistik från Socialstyrelsen visat. Även Vårdförbundet har ställt krav på kommunerna att anställa fler sjuksköterskor inom äldreomsorgen. Trots detta saknas särskilda resurser till sjuksköterskor i den blågröna majoritetens budget för Stockholms stad.

– Staden behöver höja bemanningen inom äldreomsorgen, men också höja andelen sjuksköterskor eftersom äldre som bor på äldreboendena generellt är skörare än förr. Den här frågan handlar inte bara om hanteringen av pandemin utan också om hur äldre ska ha det framöver på äldreboendena, säger Clara Lindblom.

Ur Socialstyrelsens lägesrapport Vård och omsorg om äldre 2020: Kommunalt finansierad hälso- och sjukvård är omfattande och expanderar, eftersom allt fler får vård och omsorg i ordinärt boende. De flesta patienter i denna vårdform är personer 65 år och äldre som allt oftare har komplexa vårdbehov och får mer och mer kvalificerade hälso- och sjukvårdsinsatser. En sådan utveckling ställer större krav på både resurser och kompetensförsörjning av personal i vården och omsorgen om äldre.

Ur debattartikel från Vårdförbudet i Aftonbladet 25 maj 2020: Anställ fler sjuksköterskor i äldreomsorgen. Trots att behoven av sjuksköterskekompetens ökar visar statistik från Socialstyrelsen att antalet sjuksköterskor i kommunal hälso- och sjukvård minskar. I Dagens ETC påpekar professor Marta Szebehely att var femte medarbetare på äldreboenden i Norge är en sjuksköterska, medan det i Sverige bara är var femtonde eller tjugonde. Kan det påverkat att Norge lyckats bättre med att hålla coronasmitta ute från äldreboenden? Detta behöver Sveriges kommuner utvärdera och lära sig av.

I opposition presenterar Kristdemokraternas Ebba Busch satsningar på äldreomsorgen. Men där hennes parti styr får de äldre det sämre. Om våra äldre ska få en bättre omsorg måste KD börja leva upp till sina ord.

Kristdemokraterna är med och styr över äldreomsorgen i många kommuner i Sverige. I landets största kommun, Stockholms stad, har de till och med huvudansvaret för äldreomsorgen. Där har de, på bara två år, genomfört nedskärningar på över 165 miljoner kronor. Deras hantering av coronapandemin har också fått hård kritik och kommer att granskas.

Nyligen kom också siffror som visar att en större andel äldre i Stockholm får avslag på sin ansökan om plats på äldreboende. Till en viss sorts boende ökar avslagen med så mycket som 40 procent. Så stor är skillnaden mellan vad KD säger och vad de faktiskt gör.

Om våra äldre ska få en bättre omsorg måste KD börja leva upp till sina ord.

I Norrköping är Kristdemokraterna också med och styr. Där har de, trots kraftiga protester från personalen, varit med och genomfört nedskärningar på 42 miljoner kronor. Det har lett till färre undersköterskor inom demensomsorgen vilket slagit mot de svagaste äldre.
Och det är inte bara i rena pengar som KD försämrar äldreomsorgen. I Göteborg, där de också har huvudansvaret för äldreomsorgen, har de bland annat varit med och slopat målet om att minska andelen timavlönade.
Det har inneburit en försämring för de äldre som tycker att det är viktigt att känna igen personalen som kommer hem till dem. Dessutom är det särskilt anmärkningsvärt då vi befinner oss i en pandemi där de äldres kontakter bör begränsas.

De här exemplen kommer egentligen inte som någon överraskning. När Ebba Busch själv var ansvarig för äldreomsorgen under sin tid som kommunalråd i Uppsala fick hon nämligen kritik för dåligt bemannade demensboenden och växande köer till äldreboendena. Hon genomförde också omfattande privatiseringar som visade sig fördyra äldreomsorgen kraftigt.
Och under Alliansens åtta år vid regeringsmakten försvann nästan 10 000 äldreboendeplatser. Då ingick Kristdemokraterna inte bara i regeringen utan hade dessutom särskilt ansvar för äldrefrågorna.

Inga fler nedskärningar eller försämringar för personalen!

Så Ebba Busch, sluta prata om hur mycket ni prioriterar äldreomsorgen och börja i stället se till att dina partikamrater runt om i landet med ansvar för äldreomsorg börjar leverera. Inga fler nedskärningar eller försämringar för personalen!
Ingen ska tveka inför att söka plats på äldreboende och inget barn ska behöva fundera över om ens mamma eller pappa får god omsorg när de behöver. Äldreomsorgen måste prioriteras och få resurser, och personalen måste få bättre arbetsvillkor och högre löner för det viktiga arbete de gör.
Det är framförallt viktigt för de äldre.

Clara Lindblom, oppositionsborgarråd Stockholm (V)
Daniel Bernmar, kommunalråd Göteborg (V)
Nicklas Lundström, oppositionsråd Norrköping (V)
Tobias Smedberg, kommunalråd Uppsala (V)

Läs debattartikeln i Aftonbladet.

I dagarna kom siffror som visar att en större andel äldre än tidigare får avslag på sin ansökan om äldreboende. Det handlar om stora ökningar som knappast går att förklara på annat vis än att det saknas pengar. Vi kan inte låta bli att fråga oss om den borgerliga majoriteten i Stockholm prioriterar skattesänkningar före äldres rätt till en plats på äldreboende.

Under coronapandemin har vi tydligt sett de problem som finns inom äldreomsorgen. Det handlar om sådant som brist på skyddsutrustning, brist på personal och en stor andel tillfälligt anställda. Vi har också fått höra om allvarliga exempel med äldre som bor på äldreboenden som inte fått den läkarvård de behövt när de blivit sjuka.

I Stockholm har läget tyvärr varit dåligt länge, även innan corona. Både personalen och facket har larmat om dåliga arbetsvillkor och ett behov av att förbättra omsorgen. Det är angeläget. Ingen äldre ska tveka inför att välja ett äldreboende och inget barn ska behöva fundera över om ens mamma eller pappa får bra omsorg eller vård när de behöver.

För trots att det sett dåligt ut länge valde den blågröna majoriteten som styr Stockholms stad att göra ytterligare nedskärningar.

Men som om situationen inte vore illa nog så kommer nu nya siffror som visar att andelen äldre som får avslag på ansökan till äldreboende ökar i Stockholms stad. Till en viss sorts äldreboende, servicehus, ökar avslagen med så mycket som 40 procent. Varje ansökan innebär förstås en individuell prövning av den äldres behov av plats, men ökningarna är orimligt höga och går inte att förklara på annat vis än att det saknas pengar. Det är skandal.

För trots att det sett dåligt ut länge valde den blågröna majoriteten som styr Stockholms stad att göra ytterligare nedskärningar inom äldreomsorgen, både i förra årets budget och i budgeten för i år. Sammanlagt handlar det om nedskärningar på över 165 miljoner kronor på bara två år. Anledningen till nedskärningarna är att de behövde hitta pengar till att genomföra en skattesänkning som kostar kommunen över 400 miljoner kronor om året. Det är en skattesänkning som de äldre har fått betala för, trots att den knappast kommit dem till del. Det är ovärdigt.

När Vänsterpartiet styrde över äldreomsorgen i Stockholm mellan 2014-2018 var det fullkomligt självklart för oss att inte skära ner en enda krona. Tvärtom satsade vi pengar. Det är en politik vi tycker att den nuvarande majoriteten borde ha fortsatt med.

Det är tydligt att de borgerliga partierna har låtit den här skattesänkningen gå före de äldres bästa. För vad de än säger är det faktiskt så statistiken ser ut. Vi i Vänsterpartiet gör en annan prioritering. Vi sätter de äldres behov framför skattesänkningar.

Clara Lindblom, oppositionsborgarråd Stockholm (V),   Jonas Lindberg, sjukvårdspolitisk talesperson Region Stockholm (V) Elena Karlström, ordförande Vänsterpartiet Storstockholm

Läs artikeln i Mitti Stockholm här.