Skip to main content

Författare: stockholmsstad

Profilbild på Clara Lindvlom

Lär av pandemin och satsa mer på äldreomsorgen!

En underfinansierad äldreomsorg med en hög andel tidsbegränsat anställda och ett stort antal privata aktörer som försvårar samordningen var inte det bästa utgångsläget för att hantera en kris, skriver Clara Lindblom (V).

Coronapandemin har under våren väckt en välbehövlig debatt om bristerna inom den svenska välfärden och sjukvården. Framförallt har den nog övertygat de allra flesta om att äldre­oms­orgen behöver betydligt mer resurser, inte minst i Stockholms stad.

Det handlar om grundläggande frågor som ökad bemanning, högre löner och bättre möjligheter för chefer att utöva närvarande ledarskap. De fasta anställningarna behöver bli betydligt fler för att alla anställda ska kunna känna sig trygga med att påtala brister inom verksamheten och inte behöva tveka inför att stanna hemma vid sjukdom. Kraven på arbetskläder behöver också skärpas, så att arbetsgivaren även blir skyldig att tillhandahålla arbetsskor och ytterkläder inte minst inom hemtjänsten. Oseriösa aktörer får inte komma undan med att bara erbjuda sina anställda pikétröja eller t-shirt.

Men äldreomsorgen behöver också anpassas till att allt fler äldre som tar del av den är multisjuka och lider av demens eller kognitiv svikt. Jämfört med våra nordiska grannländer är andelen sjuksköterskor på våra äldreboenden väldigt låg, samtidigt som att det är uppenbart att läkarnärvaron och hälso- och sjukvårdsinsatserna på boendena måste stärkas. Undersköterskor måste ges möjlighet att vidareutbilda och specialisera sig inom till exempel demens på betald arbetstid, liksom tid och utrymme att utöva sitt yrkeskunnande. Men för att göra allt detta krävs rejäla satsningar på äldreomsorgen.

Nu finns många anledningar för den blågröna majoriteten till att självkritiskt granska de nedskärningar man har gjort på äldreomsorgen.

Men tyvärr har utvecklingen sedan majoritetsskiftet i Stockholm inte gått åt rätt håll. De senaste två åren har äldreomsorgen i Stockholms stad drabbats av hårda krav på generella effektiviseringar, vilket rent konkret inneburit nedskärningar på närmare 170 miljoner kronor ute i våra stadsdelar. Kraven på fasta anställningar har sänkts för både privata och kommunala hemtjänstaktörer. De borgerliga partierna, som under förra mandatperioden motsatte sig införandet av krav på arbetskläder och omklädningsrum, har inte prioriterat uppföljningen av hur de nya kraven efterföljs ute i verksamheterna, vilket har bidragit till att efterföljandet av de basala hygienrutinerna på vissa ställen har haltat betänkligt.

Nu finns många anledningar för den blågröna majoriteten till att självkritiskt granska de nedskärningar man har gjort på äldreomsorgen. Och förhoppningsvis för den här fruktansvärda pandemin även någonting gott med sig – att politiken får upp ögonen för det viktiga arbete som utförs varje dag i vår äldreomsorg.

Våra undersköterskor, vårdbiträden och sjuksköterskor förtjänar visserligen applåder, men framförallt konkreta förbättringar som märks ute på våra äldreboenden och hemtjänstenheter. Satsningar på ökad bemanning och höjda löner, lokala kollektivavtal för att höja andelen fasta anställningar och fullständiga arbetskläder med tillhörande arbetsskor skulle vara en bra början.

Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd Stockholms stad

Läs artikeln i Dagens Arena här. 

Profilbild på Clara Lindvlom

De stora riskerna med att sälja ut Vällingby centrum kvarstår

Idag presenterade bostadsborgarrådet Dennis Wedin de krav som staden kommer ställa på en köpare av Vällingby Centrum. Det handlar bland annat om att kulturbyggnaderna med Kulturhuset Stadsteatern, fritidsgården och biblioteken ska undantas och att
köparen ska vara en långsiktig och erfaren förvaltare med erfarenhet av kulturfastigheter. Vänsterpartiet krävde redan i höstas att kulturbyggnaderna skulle undantas vid en eventuell försäljning och att staden skulle säkerställa allmänhetens tillgång till kvartersmarken, men är fortfarande mycket kritiska till en försäljning.

– Vi föreslog redan för ett halvår sedan att Dennis Wedin skulle besinna sig och åtminstone undanta kulturbyggnaderna vid en försäljning. Det är bra att han har hörsammat det, men de stora riskerna med att sälja ut ett centrum i ytterstaden kvarstår. Inte minst skandalen med försäljningarna av centrum till brittiska Boultbee har visat att det kan gå väldigt snett, säger Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd i Stockholms stad.

– Svenska bostäder är ett kommunalt bolag som har ett tydligt samhällsnyttigt uppdrag och det behövs i ytterstaden. Här ute i Vällingby är det särskilt viktigt att stötta handlarna, hålla rimliga hyresnivåer och se till att kultur- och fritidsverksamhet har bra lokaler. Du kan ställa hur många krav som helst vid en försäljning, men det är i praktiken omöjligt att rent juridiskt binda en köpare vid att hålla dem eller inte sälja centrumet vidare, säger Clara Lindblom.

Profilbild på Clara Lindvlom

Skärp kraven på arbetskläder

Många politiker har under de senaste månaderna bedyrat hur mycket personalen inom äldreomsorgen betyder för samhället. Nu är det hög tid att den uppskattningen också leder till konkreta förbättringar av deras arbetsmiljö, skriver Clara Lindblom, oppositionsborgarråd (V) Stockholms stad.

Coronapandemin har kastat nytt ljus på frågan om hygienrutiner och smittskydd inom äldreomsorgen. En bärande del för att basala hygienrutiner inom äldreomsorgen ska fungera är att det finns ordentliga arbetskläder till all personal och att de används på rätt sätt.Att tumma på det innebär risker för både personal och äldre. Därför kräver vi att staden nu på allvar ser till att kraven på arbetskläder inom äldreomsorgen efterlevs, och att även arbetsskor och ytterkläder tillhandahålls av arbetsgivaren.

Det är arbetsgivarens lagstadgade ansvar att bekosta och stå för tvätt av arbetskläder för den som arbetar på särskilda boenden, LSS-boende eller inom hemtjänst eller hälso- och sjukvård. Arbetskläderna ska bestå av en över- och underdel, bytas varje dag och hållas åtskilda från privata kläder och endast användas på arbetet.

Vi har sett indikationer på att arbetsgivare låter medarbetare påbörja ett arbetspass utan att först besöka hemtjänstlokalen och byta om till arbetskläder.

Trots det har vi, under pågående pandemi, nåtts av oroväckande uppgifter om hemtjänstaktörer som tolkat kraven på arbetskläder som att det räcker med en kortärmad t-shirt, medan underdelen är arbetstagarens privata. Vi har även sett indikationer på att arbetsgivare låter medarbetare påbörja ett arbetspass utan att först besöka hemtjänstlokalen och byta om till arbetskläder.

Det är ett tydligt tecken på att det finns hemtjänstaktörer som helt enkelt struntar i att följa de föreskrifter som finns och därmed utsätter både personal ochäldreför risker, särskilt under en pågående pandemi som den vi upplever nu.

Under den förra mandatperioden, när Vänsterpartiet hade ansvar för äldrefrågorna, var vi drivande i att skärpa kraven på privata utförare inom hemtjänst. Vi införde bland annat krav på kollektiv­avtalsenliga villkor och tjänstepension och på arbetsmiljöförbättringar såsom arbetskläder, duschmöjlighet och omklädnings­rum för samtliga anställda inom privat hemtjänst.

Vi vill att arbetsgivaren ska tillhandahålla arbetsskor och ytterkläder till personalen inom hemtjänsten, som ett ytterligare led i en tryggare arbetsmiljö.

Förslagen kritiserades hårt av den dåvarande oppositionen. Kristdemokraternas dåvarande gruppledare Erik Slottner, som numera är äldreborgarråd, menade till exempel att kravet på omklädningsrum var onödig detaljstyrning, och Liberalernas representant i äldrenämnden Ann-Katrin Åslund gick ännu längre och menade att detsamma gällde krav på arbetskläder överhuvudtaget. Vi utgår ifrån att båda dessa politiker, liksom deras övriga borgerliga kollegor, ändrat ståndpunkt sedan dess.

För vi i Vänsterpartiet vill nu växla upp arbetet med att stärka arbetsmiljön och smittskyddet inom hemtjänsten. Vi vill se att staden följer upp efterlevnaden av de hygienkrav som infördes under förra mandatperioden, och att de aktörer som inte lever upp till kraven får kännbara konsekvenser. Vi vill även att arbetsgivaren ska tillhandahålla arbetsskor och ytterkläder till personalen inom hemtjänsten, som ett ytterligare led i en tryggare arbetsmiljö.

Många politiker har under de senaste månaderna bedyrat hur mycket personalen inom äldreomsorgen betyder för samhället, inte minst de styrande politikerna i Stockholms stad. Nu är det hög tid att den uppskattningen också leder till konkreta förbättringar av deras arbetsmiljö, både för personalen och de äldres skull.

Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd Stockholms stad

 

Denna text är en debattartikel som ursprungligen publicerats i Kommunalarbetaren. 

Nej till fler klimatfarliga motorvägar!

Nyligen beslutade Stockholms stad att avslå förslaget om att reservera mark för Östlig förbindelse. De borgerliga partierna, som hela tiden förespråkat vägen, har nämligen inte förrän nu insett att projektet kommer att komma i vägen för bostadsbyggande. Vänsterpartiet har hela tiden varit emot vägen av klimatskäl, och nu finns ytterligare anledning att kasta hela projektet i sopkorgen.

Vi är mitt uppe i en allvarlig klimatkris och vi har inte råd att öka de klimatfarliga utsläppen. Det verkar de flesta förstå, men tyvärr inte våra styrande politiker i Stockholm. För mitt i klimatkrisen planeras motorvägsbygget Östlig förbindelse för fullt. Dessutom byggs redan Förbifart Stockholm, en annan enorm motorväg, runt Sveriges huvudstad. Det är fullkomligt vansinnigt.

Östlig förbindelse kommer inte bara påverka staden negativt genom ökad bilism och därigenom ökade utsläpp av växthusgaser. Vägen kommer även begränsa bostadsbyggandet och stadsutvecklingen i regionen vilket är något som Stockholms stads borgerliga styre inte verkar ha insett förrän nu.

För när Trafikverket nu vill reservera mark för byggandet av motorvägen går de borgerliga i taket. Den här jättemotorvägen tar ju faktiskt byggbar mark i anspråk där tusentals bostäder skulle kunna byggas! Som att det skulle vara möjligt att bygga en enorm motorväg tvärs igenom Stockholm utan att samtidigt minska utrymmet för annat.

Dragningen av Östlig förbindelse kommer i nuläget att innebära att planeringen för 3 500 – 5 000 nya bostäder och 7 000 arbetsplatser i Norra Djurgårdsstaden och Hammarby sjöstad är tvungna att avbrytas. Och med tanke på både bostadskris och väntad lågkonjunktur är det inte projekt som vi har råd att avbryta.

Vänsterpartiet har länge varit emot projektet i sin helhet. Vi menar att alla trafikinvesteringar ska gå till klimatsmart resande. Vi vill satsa stort på en utbyggd kollektivtrafik samt gång- och cykelvägar istället för att bygga fler motorvägar.
Att Östlig förbindelse kommer att stoppa tusentals bostäder, vilket Stockholms bostadslösa är i stort behov av, är bara ytterligare ett skäl att skrota projektet.

Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd
Rikard Warlenius (V), ledamot Trafiknämnden Stockholm
Anna Sehlin (V), oppositionsråd Region Stockholm

Läs artikeln i Stockholm Direkt här.

person i vit rock med armarna i kors, i handen håller hen ett stetoskop

Stoppa alla nedskärningar i vården och omsorgen i Stockholm

Smittspridningen på våra äldreboenden visar att det finns stora problem inom äldreomsorgen. Nu kräver Vänsterpartiet att alla nedskärningar stoppas inom äldreomsorgen och sjukvården. Arbetsvillkoren måste bli bättre.

De borgerliga partierna i Stockholms stad har privatiserat sönder äldreomsorgen. Den har reats ut på en marknad där omsorg har blivit en handelsvara. Samtidigt har de borgerliga partierna också genomfört stora nedskärningar inom sjukvården. Sjukhusen har fortfarande stora sparbeting, trots all den vård som har pausats och kommer behöva genomföras efter coronapandemin.

Bakgrunden till den dåliga situationen är flera års misskötsel där privatiseringar, skattesänkningar och nedskärningar varit ledorden. Pengar har slussats till konsulter och vinster i privata vårdbolag samtidigt som personalen går på knäna.

För det är inte bara de äldre och sjuka som får betala priset. Det är också personalen. Många som arbetar framförallt inom äldreomsorgen har dåliga arbetsvillkor och röster höjs nu för att arbetsvillkoren kan ha bidragit till smittspridningen av covid-19. Personalen har på grund av politikernas misslyckande behövt riskera sin egen hälsa.

Vänsterpartiet kräver:
• Stoppa alla nedskärningar i äldreomsorgen. I Stockholms stad har Kristdemokraterna stått för nedskärningar på över 165 miljoner kronor de senaste två åren. Det är oacceptabelt. Äldreomsorgen måste få mer resurser, inte nedskärningar.

• Häv alla sparbeting på sjukhusen. Vården kan inte spara mer, den är redan hårt ansatt. Mängder av patienter väntar på vård som de har rätt till och då behövs det mer personal.

• Begränsa användningen av osäkra anställningar inom äldreomsorgen. Inled förhandlingar med de fackliga organisationerna för att teckna ett kollektivavtal om att begränsa användningen av osäkra anställningar inom äldreomsorgen, och ställ samma krav på de privata vårdföretagen.

• Anställ fler sjuksköterskor och läkare inom äldreomsorgen. Kommuner måste få förutsättningar att erbjuda alla sjuksköterskor och undersköterskor betald vidareutbildning med full lön. Inför också chefläkare över kommunal omsorg.

• Permanenta samarbetet som skapats under covid-19. Nu samarbetar vårdcentraler, avancerad sjukvård i hemmet, äldreboenden och akutsjukhus. Detta samarbete bör permanentas och utvecklas.

De blågröna partiernas politik har resulterat i vinster för konsulterna och förluster för patienterna och de äldre. Så får det inte fortsätta. Samhället måste ge alla äldre en trygg och säker vård och äldreomsorgen och sjukvården måste få tillräckligt med resurser.

 

Jonas Lindberg, sjukvårdspolitisk talesperson (v) Region Stockholm
Clara Lindblom, oppositionsborgarråd (v) Stockholms stad

 

Denna text är en debattartikel som ursprungligen publicerats i ETC.

 

En kvinnlig personal puttar äldre i rullstol

Nu måste vi granska Stockholms äldrevård

Närmare 900 döda. Siffran förskräcker. Det är antalet döda på särskilda boenden i Stockholmregionen. Där våra äldre skulle vara som tryggast har vart femte svenskt dödsfall i covid-19 inträffat.
Den svenska strategin för att möta coronaviruset diskuteras och kommer att utvärderas. Men siffrorna visar tydligt att Stockholm stads äldreomsorgspolitik måste vara föremål för en särskild granskning.

Därför kräver vi i dag en oberoende kommission som ska granska den förda äldrepolitiken i Stockholm under 2000-talet.

I skrivande stund ser smittan glädjande nog ut att minska inom äldreomsorgen. Det innebär samtidigt att det är nu den förda politiken måste börja utvärderas för att bättre kunna möta en eventuell andra våg. Eller framtida pandemier.
Vi ser i debatten att det både finns de som vill skylla problemen på personalen och de som vill gömma sig bakom personalen för att undvika debatten om politikens ansvar. Vi tror tvärtom att det är politiska beslut som gjort äldreomsorgen till vad den i dag är.

Följande områden bör granskas:

1. Stadens beredskap och skyddsmaterial. Avsaknaden av tillräckligt med skyddsmaterial har varit ett betydande arbetsmiljöproblem och bidragit till smittspridning. Läget har försvårats av att den moderatledda ledningen i Region Stockholm som sedan tidigare tagit bort lagerhållning av skyddsutrustning i sin beredskapsplan för pandemier

2. Stadens långsamma beslut om isolering av smittade. Den 16 mars meddelade Folkhälsomyndigheten att det rådde allmän smittspridning i Stockholms län. Vi efterlyste i månadsskiftet mars/april åtgärder för att säkerställa att smittade på äldreboenden skulle hållas isolerade, till exempel genom kohortvård. Vi ville även inför särskilda förstärkningsteam inom hemtjänsten. Ett sådant beslut fattades först den 24 april. Senfärdigheten måste granskas.

3. Samverkan och krav på fristående aktörer. Stockholm har ett stort antal aktörer inom äldreomsorgen. Det finns krisklausuler i avtalen med privata aktörer som kan användas för att ställa mer långtgående krav än vad som är möjligt under normala omständigheter. Frågor om huruvida klausulerna har använts i tillräckligt hög utsträckning och om kraven på privata aktörer behöver skärpas bör utvärderas.

4. Hygienrutiner och närhet till vård. Det är uppenbart att möjligheten att efterleva hygienrutinerna behöver förbättras, exempelvis vad gäller hanteringen av arbetskläder. Ansvaret ligger på arbetsgivaren men frågan är om stadens uppföljning varit tillräcklig. Stockholmsregionen är den enda regionen utan kommunaliserad hemsjukvård, det minskar möjligheten för hemtjänstanställda att få handledning av medicinskt utbildad personal.

5. Otrygga anställningsformer. Många har vittnat om att otrygga anställningar bidrar till ökad smittspridning. Villkoren för anställda, som till absolut majoritet består av kvinnor, har försämrats på flera olika sätt och det behöver också ses utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Kommissionen behöver utvärdera effekterna av avskaffade krav på att minska antalet timanställda.

6. Effektiviseringskrav på äldreomsorgen. Mellan 2014 och 2018 ställdes inga ekonomiska effektiviseringskrav på äldreomsorgen. Efter valet 2018 har dock varje budget inneburit effektiviseringskrav som totalt uppgått till närmare 170 miljoner kronor. Hur har detta påverkat arbetet under den akuta krisen?

Kommissionen behöver bestå av forskare och experter som tillsammans med fackliga företrädare och anhörigorganisationer analyserar stadens agerande.
Det vilar ett stort ansvar på styrande politiker att agera i tid för att rädda liv och värna våra äldres hälsa och välbefinnande. Nästa gång en liknande pandemi eller kris inträffar behöver Stockholms stad vara bättre förberedd än våren 2020.

Karin Wanngård (S)
Clara Lindblom (V)
Lisa Palm (FI)

 

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats i Aftonbladet.

Lyftkranar vid bostadsbygge.

Styrande politiker måste investera mer för att rädda byggjobben

Hela 16 000 arbetstillfällen kan försvinna från byggsektorn kommande två år. Styrande politker måste agera genom att sätta i gång med planerade investeringar för att parera sysselsättningstappet, skriver Clara Lindblom från Vänsterpartiet i Stockholms stad.

Häromveckan presenterades Byggföretagens prognos som visar att 16 000 jobb kan försvinna i branschen de kommande två åren. Bygginvesteringarna kan minska med åtta procent redan i år och enligt prognosen kommer nyproduktionen av bostäder att minska mest och kan komma att falla med femton procent i år. För att parera sysselsättningsnedgången pekar man på vikten av att offentlig sektor, som är en viktig beställare i byggbranschen, håller i och fortsätter att sätta sina investeringsplaner i verket. Det måste samtliga styrande politiker ta till sig.

Ungefär samtidigt som Byggföretagen larmade om den väntade konjunkturnedgången kom Stockholms exploateringsnämnds prognoser över bostadsbyggandet i Stockholms stad för detta år. Det är tyvärr också dyster läsning.

Det är tyvärr också dyster läsning.

Dels visar prognoserna att man inte kommer att nå målen för antalet markanvisade bostäder av någon upplåtelseform. Det är inte ovanligt, men väldigt olyckligt i tider då det behövs både fler jobb och nya bostäder.

Dels visar de att byggandet av hyresrätter väntas störtdyka och utgöra endast 35 procent av alla markanvisade bostäder under året. Detta trots att den borgerliga majoriteten som styr Stockholm har som tydligt mål att minst hälften av alla bostäder som markanvisas ska vara hyresrätter, och trots att hyresrätter är betydligt mindre konjunkturkänsliga än bostadsrätter.

Det låga antalet markanvisningar för hyresrätter har inte med marknaden att göra, utan det är en följd av politiska prioriteringar och beslut. Majoriteten i Stockholm har valt att prioritera byggande av bostadsrätter, trots att såväl de allmännyttiga bostadsbolagen som de privata byggaktörerna skriker efter mer mark. Denna inriktning riskerar därför inte bara att förvärra den redan akuta bostadsbristen i Stockholm, utan också sysselsättningen inom hela byggbranschen.

Det är inte en chans som Stockholms stad kan försitta.

Det sägs ofta att varje byggjobb genererar ytterligare tre jobb i närliggande sektorer. I det läget vi är i nu, med tiotusentals varslade på grund av coronapandemin, blir det här faktumet ännu viktigare.

Den borgerliga majoriteten måste börja prioritera byggandet av hyresrätter vid markanvisning, inte minst till de allmännyttiga bostadsbolagen. Både för att upprätthålla efterfrågan och sysselsättningen i branschen i den kommande konjunkturnedgången och för att lindra bristen på bostäder med hyror som vanliga stockholmare har råd att betala.

Möjligheten att pressa produktionskostnaderna och därigenom nyproduktionshyrorna är som störst i lågkonjunktur. Det är inte en chans som Stockholms stad kan försitta.

Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd i Stockholms stad

 

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats i Byggindustri. 

Tre unga killar med målarfärg på sommarjobb.

Regeringens förslag om LAS bör kastas i papperskorgen

Sedan coronapandemins utbrott har fler än 38 000 stockholmare varslats om uppsägning från sina jobb. Samtidigt planerar regeringen att lägga fram ett lagförslag som innebär det värsta angreppet på löntagarnas trygghet på årtionden. Förslaget handlar om att luckra upp LAS, lagen om anställningsskydd – men kvar blir inte mycket till anställningsskydd. Det måste stoppas.

 

Om förändringarna blir verklighet möjliggör det för arbetsgivare att plocka ut den som slitit ut sig på sitt jobb i trettio års och denne kan plötsligt få tacka för sig.

Det är orimligt att slå sönder människors trygghet

Det möjliggör även för att den som stått upp för arbetskamraterna och kämpat för schyssta villkor kan plockas bort – med rädda och tysta arbetsplatser som följd.

Vi anser att det är orimligt att slå sönder människors trygghet så att vi alla i praktiken blir permanent provanställda.

Vill man skapa kaos under en pandemi där ett samhälle är så skört – då kan man lägga fram ett sådant här förslag och driva på det. Om det är stabilitet och utveckling man vill ha bör man lägga förlaget om försämrat anställningsskydd där det hör hemma – i papperskorgen.

Alla förtjänar att vara trygga på jobbet

Kompromissar man om anställningstryggheten för landets löntagare så påverkar det alla som arbetar, även i vår stad. Stockholmarna förtjänar att vara trygga på jobbet – det är en förutsättning för att kunna må gott och göra ett bra jobb.

Är det något vi lärt oss under pandemin så är det att vi behöver bygga ett starkt och hållbart samhälle, inte tvärtom.

Rashid Mohammed (V), ledamot arbetsmarknadsnämnden i Stockholm och Spånga-Tensta stadsdelsnämnd

Elena Karlström (V), ordförande Vänsterpartiet Storstockholm

 

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats i Nyhetsbyrån Järva.

 

Profilbild på Clara Lindvlom

V: Moderaterna rear ut våra gemensamt ägda bostäder

Senast de borgerliga partierna styrde Stockholm ombildades över 25 000 hyresrätter till bostadsrätter. Lägenheterna såldes till privatpersoner till reapriser. Det har starkt bidragit till en katastrofal brist på hyresrätter i Stockholm. Men den som trodde att de borgerliga partierna lärt sig av sina misstag har fel, skriver oppositionsborgarrådet Clara Lindblom (V).

Den som idag söker en hyresrätt genom bostadskön i Stockholm får i snitt köa ungefär elva år. Det är en kötid som alla förstår behöver minska, inte öka. Men tyvärr går utvecklingen just nu åt fel håll.

Trots de långa kötiderna har Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet valt att återigen börja ombilda allmännyttiga hyresrätter till bostadsrätter. Nu handlar det om ytterligare cirka 2 000 hyresrätter som ska gå från att ägas gemensamt och förmedlas genom bostadskön, till att ägas av enskilda i form av bostadsrätter. Det är helt fel beslut i en stad där det redan finns massor av bostadsrätter till salu, men råder stor brist på hyresrätter.

Det är helt fel beslut i en stad där det redan finns massor av bostadsrätter till salu, men råder stor brist på hyresrätter.

Utöver att ombildningarna leder till färre lediga hyresrätter är det också ekonomiskt oförsvarbart. Förra gången de borgerliga partierna valde att ombilda bostäder fick de mycket kritik för att ha sålt lägenheterna till reapriser, och därmed försökt locka till ombildning. Därför hade de nu lovat att försäljningarna denna gång ska göras till marknadsmässiga priser. Men det visar sig nu inte stämma. De tänker återigen rea ut våra gemensamt ägda bostäder till långt under marknadspris.

I exempelvis Bagarmossen i söderort handlar det om ett flertal hus som är byggda så sent som 2008 och som nu föreslås säljas för 16 procent under marknadspris, eller i snitt 8300 kronor billigare per kvadratmeter än marknadspriset i jämförbara hus i området. Det är knappast marknadsmässiga priser, det är reapriser.

För många stockholmare är det snarare en avlägsen dröm än en grundläggande rättighet att kunna ha ett eget hem.

Men det främsta skälet till att vi vill stoppa ombildningarna är inte att de boende i Bagis inte ska få göra ett klipp. Vi är emot ombildningarna för att det drabbar hela Stockholm på sikt. Upp till 2 000 färre hyresrätter med överkomliga hyror leder självklart till ökad segregation och till ännu större klasskillnader. Det leder till att det blir ännu svårare för de som behöver att få en bostad. Allvarliga sociala problem, såsom till exempel hemlöshet, förvärras av ombildningar. Det är också därför det är helt omoraliskt att locka folk till ombildning genom reapriser.

Vi i Vänsterpartiet vill att alla ska kunna få en bostad. För många stockholmare är det snarare en avlägsen dröm än en grundläggande rättighet att kunna ha ett eget hem. Så ska det inte vara. Vi vill ha ett Stockholm för alla, inte bara de rika. Därför måste vi bygga många fler hyresrätter med hyror folk har råd med och sluta upp med ombildningar.

Clara Lindblom, oppositionsborgarråd (V) Stockholms stad

Detta är en debattartikel som ursprungligen publicerats i Dagens samhälle.

Profilbild på Clara Lindvlom

Stora nedskärningar i äldreomsorgen i Stockholm

En uträkning från Vänsterpartiet visar att det från maktskiftet 2018 till i år gjorts ”generella effektiviseringar” på över 165 miljoner kronor inom äldreomsorgen i Stockholms stad.

Efter kommunalvalet 2018 gick Miljöpartiet ihop med de borgerliga partierna och bildade en blågrön majoritet i Stockholms stad. Inom majoriteten fick Kristdemokraterna ansvaret för äldreomsorgen, ett ansvarsområde som partiet säger sig särskilt prioritera.

Men en sammanräkning av deras kommunala budgetar för äldreomsorgen visar på nedskärningar på över 165 miljoner kronor inom äldreomsorgen i Stockholm, bara på de senaste två åren.

– Att säga sig prioritera äldreomsorgen men samtidigt genomföra stora nedskärningar håller inte. I kommande två budgetar förväntar vi oss att äldreomsorgen får ett rejält tillskott, och inte nedskärningar, säger Clara Lindblom (V), oppositionsborgarråd och tidigare äldreborgarråd i Stockholm.

Uträkning generella effektiviseringar budget för Stockholms stad:

2015* 2016* 2017* 2018* 2019 2020
Äldreomsorg 0 0 0 0 -78,4 -87.2

*2015-2018 var Vänsterpartiet med och styrde Stockholm.  Efter maktskiftet 2018 styr en grönblå majoritet, med Kristdemokraterna som ansvariga för äldreomsorgen.